– Det finns tre frågor som är helt hopplösa när det blir politisk debatt. Du kommer aldrig vinna några val på dem, men vilket parti som helst skulle kunna förlora val på dem. Det är varg, snus och bensin, säger Jennie Nilsson.
Den nytillträdda landsbygdsministern sitter i sitt rymliga, men sparsamt inredda, tjänsterum på Näringsdepartementet mitt i Stockholm city.
– Det finns känslor i de frågorna som inte är riktigt logiska. Det är väldigt känslostyrt och det är väldigt svårt att förhålla sig politiskt rationellt till något som bara handlar om känslor.
Hon fastnar länge på en snabb fråga om vargen. Väger orden, funderar och formulerar om sig, för att inte riskera att säga något som kan missuppfattas. Det är en infekterad fråga.
– Det har blivit en symbol för ytterligheter på ett sätt som jag tror är olyckligt, säger hon.
– Både de som brinner för att vargen ska fredas och de som upplever att det är ett hot mot deras näringsverksamhet, med rivna får och renar. Kopplat till det finns också ganska mycket okunskap hos den breda allmänheten kring vad det faktiskt innebär att ha varg nära sig. Man har fördomar kring hur farligt det kan vara, att den ska riva ens barn, en Rödluvan och vargen-mentalitet. Men också en okunskap kring vilken skada den ändå gör.
Van att samarbeta
Det är viktigt att försöka hitta sätt att komma bort från den starka polariseringen, menar landsbygdsministern. Att försöka förstå varandras perspektiv, ta tillvara båda sidors intressen, balansera och väga. Hon har stor erfarenhet av den balansgången i politiken i stort.
Som kommunalråd i halländska hemorten Hylte lyckades hon på fem år vända ett skenande budgetunderskott till en budget i balans. Hon gjorde det i en kommunstyrelse bestående av den annorlunda konstellationen S, C, FP, M och V.
– Det fungerade faktiskt fantastiskt bra, säger hon.
Vad kan du ta med dig från det samarbetet till regeringen?
– Att du alltid kan se på politik på två sätt. Det finns en tid för när man ska söka det som skiljer oss och stå på barrikaderna, men det finns också en tid för att söka minsta gemensamma nämnare. Min styrka är att jag är bra på minsta gemensamma nämnare. Det finns andra människor som är bra på att stå på barrikaderna. Jag gör min del, så får andra göra sin.
Tidig politisk karriär
Jennie Nilsson tror att hon föddes med ett samhällsengagemang och berättar att hon var en sådan som ifrågasatte allt som barn. På gymnasiet bildade hon en lokal SSU-förening i Hylte. 1994, 22 år gammal, klev hon in i kommunfullmäktige för att sju år senare bli kommunalråd och lämna sitt vanliga jobb som vårdbiträde. 2006 valdes hon in i riksdagen och den senaste mandatperioden har hon varit ordförande i näringsutskottet.
– Någon beskrev mig som en doldis och det är jag ju litegrann med flit. Jag har aldrig önskat mig rampljuset, utan gjort min största politiska gärning genom att grovjobba.
Vad var det första du tänkte när du fick frågan om att bli landsbygdsminister?
– Jag tänkte: Wow, det här är stort!
Hur länge funderade du?
– Det får vi inte riktigt säga. Men jag fick ganska bra med betänketid. Till slut blev det ändå ganska enkelt. Du pysslar inte med politik om du inte vill kunna påverka på djupet, äga frågor. Mer på riktigt än så här blir det ju inte.
När hon summerade sina erfarenheter landade hon i att hon hade vad som krävdes för att tacka ja.
– Det är inte fel att ha ett gammalt kommunalråd som har sanerat budgetunderskott, som hanterade stormen Gudrun i en liten kommun, som har ganska lång riksdagserfarenhet, som har suttit med åtminstone halva den här portföljen och har ganska goda erfarenheter av att samarbeta med politiska motståndare. Och är kvinna. Ärligt talat, vi har haft väldigt många ministrar på den här typen av områden som ofta är män. Jag tänker att jag har ett annat perspektiv som också är viktigt.
– Och jag brinner ju för landsbygdens förutsättningar att kunna leva och utvecklas.
”Måste kroka arm”
Portföljen som landsbygdsminister rymmer allt från fiske, jakt och jordbruk till företagande, kilometerskatter, exportfrågor, infrastruktur och ekologisk mat. Men den största frågan handlar ändå om hur klyftan mellan stad och land ska minskas. Om känslan av att makten finns någon annanstans. Om bristen på både förtroende och värdig samhällsservice.
– Jag tror att det är viktigt att man jobbar brett och långsiktigt. Att man inte tror att det finns en fråga som löser landsbygdens utmaningar. Och man måste vara jävligt tydlig med att det finns en motsättning mellan stad och land, absolut, men också att vi är beroende av varandra. Ingen av delarna skulle klara sig utan den andra.
Hon betonar att hon kommer behöva mycket hjälp av sina regeringskollegor.
– Jag äger väldigt få av de frågor som är viktiga på riktigt för människor på landsbygden. Så jag behöver kroka arm med mina ministerkollegor, så att de ser till att frågorna för tillräckligt hög status på sina departement, säger hon och nämner ett antal frågor:
– Infrastruktur måste fungera, bredband måste prioriteras, sjukvård, skola och omsorg måste vara likvärdigt i hela landet. Du ska kunna plugga på distans, kapitalförsörja och kompetensförsörja. Alla de sakerna är det någon annan som sitter på möjligheterna att göra på riktigt. Så min grund kommer att vara jobben och det som stärker förutsättningarna till fler jobb i hela landet. Då behöver vi stärka konkurrensvillkoren för de gröna näringarna, jordbruket och skogen. Det kommer du långt på. Men också småföretagarna.
Innan hon stressar iväg till nästa möte, med sitt gamla fackförbund Kommunal, avslutar hon med att betona långsiktigheten.
– Man kan inte tro att det här händer över en natt. Inte bli nedslagen över att du inte har den här fantastiska universallösningen som mirakulöst förändrar en utveckling som har pågått över tid och i hela världen.
Jennie Nilsson om…
…att SD ökar på landsbygden samtidigt som S backar:
– Där vi backar som mest i småkommunerna tappar vi inte i första hand till SD utan till lokala sjukvårdspartier och annat. Men med det sagt är det alldeles uppenbart att vi som parti har en enorm utmaning i att lyssna in vad människor upplever är problemet och att ha en politik som svarar mot det, men också att kommunicera den politik vi har.
…regeringsöverenskommelsens punkt om ”ett kraftfullt bondepaket”:
– Den formuleringen tolkades av någon som att det bara vara C-politik. Och det är klart att jag ju aldrig uttryckt det som ett ”bondepaket” om jag skulle rubriksatt det. Men i min värld handlar det ju om att stärka konkurrensvillkoren för jordbruket, att växla upp forskning, utveckling, stärka livsmedelskedjan och exportmöjligheterna. Och det är ju sosse så det bara skriker om det.
…politiska förebilder:
– Palme givetvis. Min generation är ju väldigt mycket präglad av Olof Palme. I dag när man är vuxen kan jag se upp till Gro Harlem Bruntland i Norge. Och jag är full av beundran för Angela Merkel, även om det är ett annat parti. En så stark kvinna som har betytt så mycket för sitt land och hela det europeiska samarbetet. Det är klart man måste beundra det.
