Elin Lucassi: "Det är jag som är huvudpersonen"

Hur började du teckna serier?

– Det var så här. Jag har varit lite sen i mitt tecknande. Jag har alltid skapat, men jag har aldrig legat på för att bli publicerad som serietecknare. Det kom ganska sent. Jag tror att det kan bero på att jag blivit uppfostrad, som äldsta barnet, i det där att man ska göra rätt för sig, inte ta lån, ha ett riktigt jobb och så vidare. Det här är ju inte riktigt ett riktigt jobb. Så det tog lång tid innan jag kastade mig ut och började göra de här grejerna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Senaste åren har jag dock blivit mer och mer skamlös.

Hur då?

– Min första bok hette till exempel Jag är den som är den. Det var en terapeutisk påminnelse till mig själv att inte be om ursäkt och att ta utrymme. Att vara okej med att publicera mig och lägga ut saker utan att det är perfekt.

Vad är Rit-Lucassi för en serie?

– Rit-Lucassi är en reaktion. Jag kände att självbiografiska följetångsserier gick ut på snubbiga singelliv och de går i åratal. Jag tänkte att va fan, varför skulle inte jag kunna köra en självbiografisk följetång?

– Det är jag som är huvudpersonen. Även om det så klart är tilltvistat och renodlat. Det är ett utsnitt. Jag är ingen härlig singelperson som lever runt i storstan. Jag är ganska vanlig, men det är också intressant för folk att ta del av.

– Men även om den handlar om mig så vill jag också att den ska handla om samtiden och samhället, men det speglas genom en individ.

Hur hittar du humorn i vardagen?

– Politisk satir är mer aktivt sökande. Lyssna på radio, se tendenser, göra analys. Medan vardagsbetraktelserna faller på plats snabbare. Nu om jag sitter och pratar med någon och den säger något kul, så skrattar jag inte bara, jag antecknar också. Jag har alltid penna med mig.

– I början var det lite spänt på fikarasterna för att folk var rädda för att jag skulle anteckna. Men jag är elakast mot mig själv. Om någon ska vara ett svin så är det oftast jag i serien.

Hur mår satirsverige just nu?

– Det känns levande. Det är många som håller på. Vi har det ganska lätt, vi blir inte särskilt hotade. Vi tjänar inte så mycket pengar. Men få tidningar har kvar sina satirtecknare på redaktionerna. Sociala medier har erbjudit fantastiska möjligheter att göra sig synlig även utan kontakter.