Det är Andreas ”Adde” Larssons egna ord i inledningen av dokumentärfilmen ”Den blåaste himlen”. Under säsongen 2019 följde den fotbollsintresserade göteborgaren Kopparbergs/Göteborg FC på nära håll, och producerade en webb-tv-serie på 28 avsnitt. Det resulterade sedan i den halvtimmeslånga dokumentären, som hade premiär våren 2020.
– Vi hade så mycket fint material och sa att vi var tvungna att göra något med det, förklarar Adde Larsson.
Hemma med sina tv-spel
Men vi spolar tillbaka tiden lite. 2016 hade Adde Larsson ännu inte hittat rätt. Han var något av en hemmasittare som gärna spelade tv-spel. Han hoppade från en daglig verksamhet till en annan. Ingen lyckades ta vara på hans kapacitet och intresse.
Vändningen kom när Adde fick en plats på Mediabyrån – en daglig verksamhet för personer med funktionsvariationer i Göteborgs Stad. Jonas Autio heter initiativtagaren och samordnaren, och här får alla deltagare jobba med sitt specialintresse som att göra podd, skriva eller filma.
– Det är en väldigt populär verksamhet. Vi är uppe i 19 deltagare. Men nu är det fullt, säger Jonas Autio och berättar att Adde Larsson är ett bra exempel på hur bra det kan bli när en person får rätt stöd och hjälp.
På Mediabyrån startade Adde Larsson en podd där han intervjuade sportjournalister och tog tempen på fotbollstränare. Det var en intervju med fotbollsjournalisten Olof Lundh som gav honom idén att följa ett lag under en hel säsong.
Välkomnades av laget
Damlaget Kopparbergs/Göteborg FC välkomnade honom, och alla oräkneliga timmar på träningar och matcher på Valhalla IP gjorde att han blev en i gänget.
– Under den här tiden hade vi passat på att filma Adde bakom kulisserna. Det var så unikt och jag kände att jag ville visa upp honom som ett gott exempel internt, säger Jonas Autio.
Men det blev alltså en film i stället, där Adde Larssons tillvaro får ta plats.
– Det är viktigt för mig. Jag försökte få fram att det är viktigt att det finns människor som värnar om oss som har någon form av funktionshinder. Man kan lyckas bara man har rätt personer runt omkring sig och folk som tror på en, säger Adde Larsson.
Att filmen nu är en av 43 filmer som blivit utvald som tävlingsbidrag till den prestigefulla sportfilmsfestivalen Paladino d’oro i Palermo hade ingen av dem räknat med. Förhoppningen var att den kunde ta plats på någon filmfestival för och av personer med intellektuella funktionsvariationer, men Jonas Autio skickade ändå iväg filmen till festivalen i Palermo på vinst och förlust.
– Jag tror att det är just Addes berättelse, att han engagerar, som gör att den blivit så väl mottagen. Majoriteten av filmerna som ska visas på festivalen är gjorda av vanliga filmbolag med stora resurser. På något sätt fastnade de ändå för vår, trots de tekniska tillkortakommandena.
”Det är så stort”
Det som varit ännu viktigare för Adde Larsson, än själva filmen och dess framgångar, är att hans äventyr inom fotbollen inte tog slut när kameran stängdes av. Säsongen efter fick han jobba som pressassistent till Göteborg FC:s kommunikationsansvarige Tore Lund. Hur kul som helst, tyckte Adde.
Men julledigheten 2020 blev ett mindre helvete. Adde fick covid-19, och som om det inte räckte kom nästa smäll. Kopparbergs/Göteborg FC: s ordförande gick ut med beskedet att klubben skulle lägga ner elitverksamheten.
– Då mådde jag absolut inte bra. Vad skulle hända med mig?
En månad senare blev det klart att de nyblivna svenska mästarna skulle gå in i BK Häcken, och vändningen kom när Malin Fahlén, kommunikationschef i Hisingsklubben, ringde. Att Adde Larsson fick följa med till klubben var en naturlig del i övertagandet av GFC:s verksamhet, tyckte BK Häcken.
– Han reagerade med väldigt mycket glädje. Det är ingen tvekan om hur mycket de här spelarna, det här laget, betyder för honom. Och hur fotbollen, precis som för väldigt många andra människor, ger honom ett sammanhang och en gemenskap som stärker honom, säger Malin Fahlén.
I dag finns han med i klubbens matchorganisation och hjälper till med att serva medierna i deras arbete på Bravida Arena. Dessutom finns Adde Larsson med kring F19-laget, där han bland annat sitter med på bänken och för statistik.
– Det är så stort att vara i Häcken. Det är en större klubb och större organisation, säger han själv.
Trotsar flygrädslan
I dokumentärfilmen ”Den blåaste himlen” berättar Adde Larsson att han för första gången i livet känner att han tillhör ett ”vi”. Den känslan har vuxit ännu mer sedan han fick en plats i BK Häcken.
– Förut var det så att jag var lite utanför samhället. Jag gick till min dagliga verksamhet och sedan hem. Nu får jag åka iväg och tillhöra ett ”vi”. Spelarna har lyft upp mig. Jag har blivit en helt annan människa. Det är mycket tack vare mig själv också, men jag har Jonas att tacka för så mycket. Och Tore Lund som släppte in mig i GFC.
Filmfestivalen i Palermo pågår under en vecka och det blir gala med prisutdelningar och konferens för sportfilmare. Adde Larsson kan åka dit tack vare stöd från människor som tycker det är självklart att han ska vara på plats.
Hur känns det inför festivalen?
– Jag är mest nervös för flygningen. Jag är så flygrädd. Men själva festivalen kommer bara att bli kul. Det är självklart en jättegrej. Jag äger ingen kostym, det får bli att köpa det nu.
