BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ibland hade han vägarna förbi Nordstan där samma skräniga gäng alltid satt utanför -systembolaget med sina plastkassar. De -irriterade honom och han undrade varför de var tvungna att sitta just där och förstöra hans vardagliga idyll som bestod av familjeliv och heltidsjobb.

– Jag hade ingen som helst förståelse för personerna som satt där. Jag tyckte att de var en pest för samhället och störde mig på att de var otrevliga och högljudda, säger han.

Blev pappa utan förvarning

Men när han var 36 år inträffade någonting som skulle få honom att tappa balansen i livet. En kvinna han hade separerat ifrån och hade ett barn med sedan tidigare ringde och berättade att han hade blivit förälder till ytterligare en dotter. Tommy Kristensen kände inte till graviditeten och blev mycket skakad av händelsen.

Sedan tog det inte lång tid för honom att gå från familjefar till alkoholist. Han blev deprimerad och flyttade in hos en arbetslös kompis som drack mycket. Döttrarna blev fosterhemsplacerade och Tommy kände sig som en usel förälder. Han tyckte synd om sig själv och använde det som en ursäkt för att dricka öl. På grund av sina psykiska besvär arbetade han halvtid och direkt efter jobbet som städare gick han till bolaget för att köpa ”påfyllning”.

– Det var bara förödelse. Jag kunde dölja mina alkoholproblem för kollegorna men när jag kom hem skakade jag i hela kroppen. Då var det direkt på flaskan och så klunkade jag konstant tills jag somnade. Helgerna ska vi inte ens prata om, säger han.

Så småningom började han sjukskriva sig från jobbet för att dricka. Först hemma i soffan, men det tog inte lång tid innan han satt med de andra alkoholisterna på bänkarna utanför systembolaget.

– I början var det lite genant att sitta där. Jag såg mig själv utifrån och tänkte ”varför sitter jag här, ska jag inte bara åka hem?”. Men efter ett tag vande jag mig vid att folk tittade på mig och kallade mig parasit eller undrade om jag inte hade något bättre för mig.

Gick snabbt nedåt

Ett drygt år efter att döttrarna fosterhemsplacerats var Tommy på botten. Han var heltidssjukskriven och hade tappat kontakten med både sin bror och mamma. Vännerna hade slutat höra av sig och han gjorde sina barn besvikna genom att inte dyka upp på de avtalade umgängestiderna. För att bli av med känslan av att han hade förlorat allting åkte han till Köpenhamn och festade konstant i två veckor. På bussen hem till Göteborg var ångesten så stark att han började planera sitt eget självmord. Han skrev ett hejdå-sms till några vänner och släktingar men de flesta trodde att det var ett skämt eller bara ännu en av hans deppiga och övergående perioder. Men en som reagerade var hans brors dåvarande flickvän som med ihärdiga meddelanden försökte motivera honom till att orka fortsätta. Hon tog reda på vilken buss han satt på och när han hoppade av på Nils Ericssonterminalen hade hon fixat så att Tommys barndomskompis stod där.

Han skjutsade Tommy till brodern och dennes flickvän och han stannade där hela helgen. De pratade i timmar och för första gången kunde han vara ärlig med hur han mådde och erkänna att han hade problem med alkoholen. På måndagen körde de honom till psykakuten och han blev inlagd i tre månader.

”Varje dag är en kamp”

Det är sju år sedan och i dag har Tommy varit nykter i fem månader. Han äter medicin som gör att han kräks och får kraftig huvudvärk om han dricker alkohol. Han bor på kommunens boende men drömmer om att hitta en egen lägenhet. Varje tisdagsförmiddag sjunger han i en kör för personer som lever i socialt utanförskap och han promenerar en timme om dagen för att hålla tristessen och ölsuget borta.

– Ibland vill jag bara strunta i allt och gå till Systembolaget. Men då försöker jag göra någonting annat och tänka på mina långsiktiga mål som är att ha ett jobb, en lägenhet och kanske en flickvän. Varje dag är en kamp men jag börjar sakta hitta tillbaka till Svenssonlivet jag drömmer om, säger han och berättar att han för första gången på länge har kontinuerlig kontakt med sina barn.

– Det går nästan inte att beskriva hur det känns. Jag trodde barnen skulle vara sura eftersom jag varit borta så mycket men de verkar glada att jag överlevt. Att få träffa mina barn igen var en morot hela tiden så därför blev jag så glad häromdagen när min son sa att han inte sett mig så fräsch på många år.

Vad tror du de tänker nu?

– Det har inte varit lätt för dem och de är nog nervösa att jag ska falla tillbaka. De säger det inte rakt ut men de undrar nog hur det ska gå för deras pappa. Kommer han att klara det den här gången?

Det händer att Tommy Kristensen går förbi bänkarna där alkoholisterna sitter med sina starköl. Då tänker han på hur dömande han var mot dem tidigare och skäms över att han blängde på dem utan att ha någon aning om vad de hade för bakgrund. Flera av dem har precis som honom trygga familjeliv och fasta anställningar i bagaget men har råkat ut för saker som fått dem att börja dricka.

– I dag tittar jag på de människorna med respekt. Jag vill inte döma dem för att de sitter där och dricker eftersom det finns en anledning till att de hamnat där. Ingen har valt att sitta där så jag tycker i alla fall att man kan hälsa på dem, säger han.