BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kristin Törnqvist har arbetat som förskollärare i Örebro i 22 år. Nu är hon just på väg att komma tillbaka efter en två år lång sjukskrivning för utbrändhet, till stor del orsakad av stressen.
– Jag fick hjärtklappning och hade svårt att andas. Jag hade ont i huvudet varje dag i ett halvår och somnade hela tiden. Till slut blev jag sjukskriven, berättar hon.
– Man känner aldrig att man räcker till. Det är hela tiden tio olika arbeten som ska göras, beställningar, planering och administration utöver att finnas där för barnen och vara en bra pedagog. Det är en konstant stress.
Hon har alltid älskat sitt jobb, men nu har det nått en punkt där det inte längre fungerar.
– Jag har alltid varit ambitiös och engagerad, alltid tyckt att det var det bästa jobbet som finns. Det är en sådan glädje när det funkar. Men de senaste åren har man haft känslan av att inte hinna med. Man ska se varje barn och möta deras behov varje dag. Och när det är 20 barn så är det orimligt.
Större barngrupper
Den största förändringen är att barngrupperna blivit större och att barnen går längre och längre tider på förskolan. Samt att personalen inte räcker till, menar Kristin Törnqvist.
– Det är så många sjukskrivna. Det finns inte tillräckligt med utbildade pedagoger. Och när man tar in nya vikarier så hamnar ännu mer på oss ordinarie i stället.
På förskolan där Kristin Törnqvist arbetar är sju av totalt 16 i personalen förskollärare, vilket strider mot de uttryckta politiska målen. Ännu värre ser det ut på en förskola i Stockholms innerstad där ”Micke” jobbar som barnskötare och där bara fem av 15 är förskollärare.
– Det påverkar mycket. Det är ju de utbildade förskollärarna som har huvudansvaret för avdelningen och eftersom andelen har minskat så blir det oerhört mycket mer arbete som läggs på de få förskollärare som finns, eller läggs över på barnskötare som inte har utbildning. Det visar sig ju med alla sjukskrivningar, säger han.
”Micke” har också varit sjukskriven, under ett par månader 2016.
– Det var stressrelaterat. Läkaren sa att jag kom dit i sista sekunden innan jag kanske hade gått in i väggen helt. Jag hade tydliga signaler. Flera av mina kollegor har varit sjukskrivna och andra har slutat för att det inte kändes bra längre.
Personal flyttar
Diana Hall är förskollärare i Hammarö i Värmland. En kommun som brukade placera sig högt på listan över bästa skolkommunerna. Men det har förändrats de senaste åren.
– Vi har haft en otroligt dålig löneutveckling och dränerats på utbildad personal. Många flyttar. Vi känner av det och sjukskrivningstalen går i topp. När proppen går ur går det väldigt fort i den här lilla kommunen, berättar hon.
Även hon bekräftar att stressen är orimligt hög i arbetet.
– Min stressnivå går inte att beskriva. Det är tio saker samtidigt, det går inte att tänka. Jag får aldrig någon återhämtning. Jag har suttit och lyssnat på när människor brister i gråt. Det fattas folk. Grundkonstruktionen är fel, säger Diana Hall.
En förskolechef i Göteborgsområdet beskriver sin situation:
– Ekonomiskt är det väldigt tajt, det finns inte mycket marginal. Vi har gått back en miljon på ett år. Det handlar främst om vikariekostnader. Det är väldigt hög arbetsbelastning och folk sjukskriver sig mycket. Och som chef måste man ju hålla budgeten, man är rädd att förskolan ska tvingas stänga.
Hon har arbetat i över tio år inom förskolan, som barnskötare och förskollärare, och sedan maj i fjol som chef över fyra förskolor. Stressen har alltid varit hög, men de senaste fem åren har det blivit värre.
– Ju fler barn det är desto värre blir ju stressen. Det räcker med att det fattas en personal så blir det tufft direkt. Det pedagogiska arbetet faller bort och stressen är katastrofal. När jag jobbade som förskollärare mådde jag fruktansvärt dåligt och tänkte ofta ”varför gör inte chefen mer?” Nu när jag själv är chef så inser man att det inte går. Det är budgetstopp för att försöka hålla verksamheten flytande.
Brist på sökande
Bristen på personal är ett stort problem. På de fyra förskolor hon ansvarar för är det ungefär en förskollärare per avdelning.
– När vi gick ut med en annons i somras var det ingen som sökte. Det är extrem brist på förskollärare som vill jobba, även barnskötare och vikarier. För någon månad sedan ringde jag tre olika vikariepooler, ingen hade en enda vikarie att skicka ut. Det är katastrof!
