– Jag har som anonym kunnat vara radikal och frispråkig och har pratat ett språk som alla fattar, utan att behöva bry mig om ifall en arbetsgivare googlar mitt namn och får upp att jag står på den radikala vänsterkanten, säger hon.

Hon nämner fler skäl till att vara anonym. Som att texten hamnar i fokus, istället för personen. Lotta Lindqvist är trött på det – att det många gånger blir en debatt om vad olika personer tycker, istället för om själva sakfrågan.

– Det finns ett värde i att kunna ta till sig politiska resonemang utan att förhålla sig till vem personen som skrivit är. Och jag har noll intresse av att bli någon kändis. Ärligt är det här svinnojjigt. Jag är en vanlig förortsmorsa och vill fortsätta vara det.

Lika frispråkig

Men trots allt, slopad anonymitet ger henne möjlighet att skriva för en bredare grupp.

– Politisk förändring sker på gatan, i fackföreningar och i vanliga människors organisering, men ändå, om jag kan få medieutrymme för att sätta grejer som jag tycker är viktiga på dagordningen, och få en chans att prata på sätt som folk förstår, så är det stort, säger hon.

Så kommer hon censurera sig nu? Vara mindre frispråkig? Nej, det går inte menar hon.

– Jag bara kör, annars blir det inte bra. Det klart att jag precis som alla andra kan vara nervös över hur något ska tas emot, men samtidigt vill jag verkligen inte att vi ska vara så ängsliga. Man måste våga tycka saker. Visar det sig att du har fel får du väl ändra dig. För att få en politisk utveckling måste vi kunna käfta med varandra.

Vem är Ensam mamma röker, mer än en vanlig förortsmorsa?

– Jag är aktivist, jag har varit aktiv politiskt i hela mitt liv egentligen, jobbat i kvinnorörelsen, i asylrörelsen och i vänstern. Och så gillar jag att skriva, det har jag också alltid gjort. Och att debattera. Jag har dålig impulskontroll. Det är nog både min bästa och sämsta egenskap.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har haft en massa klassiska kvinno­kneg, jobbat på Konsum, jobbat på boende, serverat. Men jag har också haft tur och fått vara anställd i kvinnojours­rörelsen. Det har varit ett sätt att försöka vara aktiv och samtidigt koka makaroner och tvätta strumpor.

För den som läser din blogg är det uppenbart att du är insatt i politik och till exempel den feministiska debatten. Hur började ditt engagemang?

– Jag vet faktiskt inte. Det har alltid varit så. Nu när jag är ensamstående mamma och behöver vara hemma mycket måste jag göra något med tiden. Jag skulle gärna lägga den på praktisk politik, men det funkar inte riktigt. Så jag läser väldigt mycket. Jag brukar ha en avhandling liggande på toan, helt onormalt egentligen.

Ensam mamma röker, varför det namnet?

– En snubbe kallade mig det en gång på en fest. Jag stod och rökte när han kom, ”Tja Lotta! Ensam mamma röker!”. Sen hängde det kvar. Det är ju roligt.