– Det är väldigt bra att ni uppmärksammar det här, för det är en så otroligt viktig fråga. Ja, själva företeelsen är faktiskt helt fruktansvärd. Men jag måste tyvärr säga att jag inte är så förvånad. Jag har ju jobbat många år som åklagare och har då stött på att det sprids material på framför allt unga flickor. Det här är är väldigt mycket vanligare än vad de flesta nog tror. Och jag vet att det får enormt stora konsekvenser för dem som drabbats.
Vad säger det här om läget för jämställdhet bland unga idag, om hur killar ser på tjejer?
– Tyvärr säger det väl ganska mycket. Om man ska ta tag i detta, och det måste man naturligtvis göra för vi kan inte acceptera sådant här, är det rättsväsendets uppgift – men samtidigt måste det bli en reaktion från samhället. Vi måste också lyfta blicken, det handlar om grundläggande normer, om synen på flickors och kvinnors kroppar och sexualitet. Där måste vi tänka lite större. Som att föräldrar måste engagera sig mer i vad barnen gör på internet, och det gäller alla som kommer i kontakt med barn och unga, till exempel skolan, idrottsrörelsen och Socialtjänsten. Alla måste vara medvetna om att det ser ut så här.
Jag hade nog inbillat mig att den unga generationen skulle vara mer jämställd än sina föräldrar. Det känns inte så självklart efter granskningen. Vad drar du för slutsatser?
– I många avseenden går jämställdhet ändå åt rätt håll, men jag kan konstatera att det parallellt finns en annan riktning, inte minst genom den tekniska utvecklingen med sociala medier och diverse forum. Då kan det bli att sådant här gror. Det finns en tröghet i samhället, kan jag tycka. Att vi vaknar lite för sent.
I granskningen beskriver drabbade tjejer det som ett slags hederskultur. Håller du med?
– Man kan absolut dra vissa likhetstecken där men jag menar också att man måste skilja på om det är närmsta familjen som sätter press jämfört med om det är ytligt bekanta. Men det handlar om att offentligt skamma flickor. Det får konsekvenser, det fungerar hämmande och påverkar hur de ser på sin sexualitet och sin frihet.
Bland de intervjuade i granskningen finns upplevelsen av att inte ha tagits på allvar när det gjorts polisanmälan. Du kommer själv från åklagarsidan. Hur tänker du kring det här?
– Jag kan väl säga att vi allmänt haft en utveckling där brottslighet har flyttat ut på nätet, inte minst då sexualbrott mot barn och ungdomar. Där har jag upplevt att det finns en tröghet både i lagstiftning och i kunskapsnivå. Det finns behov av kompetenshöjning.
– Jag kommer som jämställdhetsminister självklart att engagera mig. Nu följer jag frågan och kommer att samarbeta med justitiedepartementet.
Vad kan du göra för att dämpa förekomsten och beivra brotten som begås?
– När den här typen av brott förekommer är det regeringens ansvar att vidta alla åtgärder som man kan. Det är en oerhört viktig jämställdhetsfråga. Jag får återkomma om detaljerna, men att något måste göras, att man nu sätter sig vid skrivbordet och börjar arbeta – det ser jag som absolut självklart. En regering kan inte skjuta ifrån sig detta.
Läs del ett av De uthängda tjejerna: Tonårstjejers läckta nakenbilder säljs i slutna nätforum: ”Exponerar horor”
Läs del två: Saga, 15: Mina nakenbilder säljs på nätet – nu stämplas jag som hora.
Läs del tre: Här är killarna som hänger ut svenska tonårstjejer: ”En cool grej”
Läs del fyra: Polisen: ”Det är en osannolik hänsynslöshet det här.”
