Jack Werner ställer ner en kaffekopp på ett av borden. I morgon lämnar han Södermalm för Madrid, där Global Fact 4, en internationell konferens för ”faktakontrollerare”, går av stapeln.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det har hunnit gå tre år sedan Jack Werner höll upp ett inramat diplom mot kamerornas smatter.
Han och Metrokollegorna Åsa Larsson och Linnéa Jonjons hade fått Stora journalistpriset som årets förnyare för Viralgranskaren. Sedan dess har sajten satt sin röda falskt-stämpel på oräkneliga virala osanningar.
Själv har Jack Werner hunnit gå vidare från Metro och skriver i dag bland annat krönikor för Dagens Nyheter.
– Där finns det en plats för mig att fokusera på den forskning som görs om felaktigheter på internet, säger han.
Jack Werner är extra intresserad av den amerikanska forskaren Brendan Nyhans studier om den så kallade backfireeffekten. Det vill säga att den som är övertygad om något blir mer säker på sin sak av att bli motbevisad.
– Om du tror stenhårt att högre skatt leder till bättre sjukvård och sedan kommer jag och säger ”Kolla här, det här dokumentet visar att det är tvärtom. Desto lägre skatt desto bättre sjukvård”. Då, enligt hans forskningsresultat, skulle du reagera genom att säga icke sa nicke, skita i det och sedan tro ännu mer att högre skatt leder till bättre sjukvård.
– Vad fan ska vi göra då? Det är helt hopplöst. Men sedermera har man i annan forskning inte kunnat belägga någon backfireeffekt alls, säger Jack Werner.
Det hela ledde till att Brendan Nyhan genomförde en ny undersökning med forskarna som motbevisat honom.
Resultatet visade att hans första forskningsresultat mycket riktigt var överdriven. Teamet lät personer som röstat på Donald Trump bli faktakontrollerade, vilket visade att de visst var öppna för att få sin världsbild omprövad.
Jack Werner menar att en del fortfarande skulle tycka att Trump-anhängarna är faktaresistenta, eftersom de ändå skulle rösta på honom. Men det är inte en reporters uppgift, fortsätter han.
– Det låter överlag som en opinionsbildares jobb.
Nästa forskningsterm: Bekräftelsebias. Vi har lättare att tro på påståenden som bekräftar vår världsbild än på sådant som går emot den. ”Allas stora huvudvärk” och proppen i badkaret, enligt Jack Werner.
– Om jag hade kunnat uträtta en enda sak inom det här yrket så hade det varit att göra människor medvetna om sin egen bekräftelsebias.
Hur ska man nå ut med det?
– Jag försökte genom att sloganiifera det litegrann genom att skriva om ”obestäm dig” i DN. Det är viktigt att du obestämmer dig och tar ett steg tillbaka från de här åsikterna som du stenhårt har. Man kan pröva i en vecka att inte googla på sin motståndares argument, utan på dem som passar din egen världsbild. Det vill säga, om du sitter och har en politisk diskussion med någon, och den säger att ”Näru, förra året var det 14 fall av det här”, då är du fan så mycket närmare att googla de där 14 fallen än vad du är att googla den där grejen som du själv tänker svara med sedan.
En del ser dig som en del av etablissemanget, de som ”borde” läsa dina krönikor i DN ...
– ... gör sannolikt inte det. Det där är den stora grejen. Du jobbar på ETC. Jag gissar att du gärna skulle vilja, eller att din redaktionsledning i alla fall skulle vilja, att missnöjda sverigedemokratiska väljare skulle läsa ETC för då skulle de läsa en vänstertolkning av varför deras jobb försvunnit, varför de känner sig utnyttjade och varför de känner sig som den borttappade, bespottade svenska generationen. Kommer de att läsa ETC? Sannolikt inte, säger han och fortsätter:
– Man försätter sig i situation där man blir en mainstreamtalesperson, en etablissemangsrepresentant. Vad kan jag göra åt det? Jag kan i första hand försöka se till att jag så gott jag kan, och det här misslyckas jag med hela tiden, skiljer mellan dem som bara hatar mig som den här mainstreammedierepresentanten och dem som faktiskt är ärligt skeptiska av ett eller annat skäl och som undrar något som jag kanske skulle kunna besvara. På ett Niklas Orrenius-sätt försöka ta dem på allvar.
När situationen känns hopplös kommer ”svart alkemi-tankarna” till Jack Werner. Skulle det gå att smyga in en agent på en framgångsrik konspirationssajt – eller till och med skapa en sådan sajt och smyga in god journalistik?
Han konstaterar att han aldrig gjort något av sina idéer, men menar att ”ambassadörer” kan vara avgörande för att nå ut.
– Då ska man försöka hitta en person som har trovärdighet hos de grupper som du vill kommunicera med. Vi såg ett väldigt lyckat exempel på det nyligen. Det var ingen som utnyttjade någon som ambassadör, det var bara det att man fick ”rätt personer” på sin sida, säger Jack Werner och syftar på ”skyltgate”, där en fejkad bild på Sveriges Radios sändarbild med en ”Jimmie = rasist”-skylt blev viral.
– En av de första politiker jag såg som gick ut och sa att det här är humbug, det här är bara fånerier, det var en informationsansvarig på Sverigedemokraterna. Och Hanif Bali, som har stor trovärdighets inom de grupperna, gick ut och sa ”Om ni ser ett drev mot Sveriges Radio och SVT och jag inte står längst fram i det, då kan ni ge er fan på att det är foliehatteri”.
Mycket har hänt sedan 2014 då Jack Werner var med och gjorde viralgranskning till ett begrepp. Journalister gör inte lika pinsamma tabbar längre, säger han för att en stund senare komma med ett färskt exempel.
Washington Post hade skrivit om en amerikansk undersökning som visade att sju procent av dem som deltog i den trodde att chokladmjölk kommer från bruna kor.
Jack Werner berättar att både Aftonbladet och Expressen snappade upp nyheten, trots att undersökningen, en reklamstudie för mjölkbranschen, ännu inte hade publicerats. Viss information om undersökningen ska dock ha läckt ut. Enligt Jack Werner ska svarsalternativen ha varit vita kor, bruna kor och vet ej.
Han konstaterar att sådana missar kan påverka läsarnas förtroende.
– Man kan lägga fram argumentet att hur ska journalistiken, med förtroendet i behåll, i första andetaget kunna säga ”lita på oss, lita inte på fake news”, och i andra publicera sådant som är så lätt att genomskåda? Det går inte ihop.
Jack Werner menar att det ökade tempot även är ett problem – både för dem som producerar nyhetsartiklar och dem som tar del av det ständiga informationsflödet. Hans främsta tips där är att vi måste ge oss själva tid att hantera nätets barnsjukdomar.
– Sociala medier är ett verktyg som funnits i, om man är generös, 15 år i dess nuvarande form. En jämförelse jag ofta brukar göra är att när mikrovågsugnen hade funnits i 15–20 år, alltså funnits som i att alla visste vad det var och alla använde den, så cirkulerade det en vandringssägen i Sverige om en kock som hade fallit död ner på sin arbetsplats i köket. Sedan obducerade de honom och konstaterade att han hade fått sina inälvor kokta för han hade stått bredvid en mikrovågsugn och jobbat.
Han följde nyhetsflödet noggrant i samband med lastbilsattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Trots att det spreds rykten om skottlossning menar han att medierna klarade testet.
– Det var förhållandevis lugnt i felaktighetsspridningen där. Man kan argumentera att det där var den första stora dramatiska nyhetshändelse som inträffat i Sverige, i alla fall i Stockholm, under tiden då vi haft sociala medier.
Några år tidigare, i mars 2009, registrerades Twitteranvändaren
@realDonaldTrump. Fastighetsmagnaten har fortsatt att använda sig av detta privata konto även efter att han tillträtt som USA:s 45:e president.
Påhopp på landets medier har blivit ett återkommande inslag i Donald Trumps Twitterflöde och begrepp som ”fake news” har också nått den svenska debatten.
Och nästa år är det Sveriges tur att gå till val. Jack Werner menar att det inte går att jämföra Sverige med USA – förtroendet för media är större här och vi har inte har lika ”frifräsigt ljugande” politiker.
Men även här varnas det för att desinformation kan komma att spridas, precis som det gjort i bland annat USA och Frankrike. Därför ska Medieinstitutet Fojo, med Jack Werners hjälp, ta fram Faktakoll 2018. ”En hub som samlar olika initiativ för att bemöta spridningen av desinformation och propaganda”.
Vad har du för tankar inför valet?
– Det vet i sjutton. När Sveriges Radio-grejen hände (#skyltgate, Reds. Anm.) där så skrev Martin Jönsson en artikel på DN med rubriken ”Välkommen till valrörelsen 2018”, och menar att det är så den kan tänkas se ut.
Jack Werner tar upp ytterligare ett exempel:
– Jimmie Åkesson gjorde en intervju där han sa att en annan intervju med hans försvarstalesperson hade gått till på ett sätt när den i själva verket hade gått till på ett annat sätt. Det var en ren lögn, vilket han blev påkommen med. Det skulle kunna vara en tonlägeshöjande grej. Men han sa att han hade fel och ni hade rätt, att till och med en person som många anser är den mest ljugandes svensk politik, Jimmie Åkesson, ändå rättar sig efter när reportrar säger att ”Nej, men så där gick det inte till”.
Jack Werner menar att det förebyggande arbetet också är viktigt. Han är en återkommande föreläsare på gymnasieskolor och hjälpte till med serietidningen Bamses källkritiska specialnummer.
Helst skulle han vilja se att en ”journalistutbildning” infördes redan i lågstadiet. Där skulle eleverna få lära sig om källkritik, etik och reflektera kring hur det går till när ett förtroende uppstår.
– Då skulle det vara svårare för Facebook-Lennart att skriva en grej som får 7 000 delningar bara för att det Lennart skriver passar in i vår världsbild.
