– Det är tufft att vänta på ett avgörande, särskilt om man behöver gå och oroa sig under ett helt år. I en del fall leder det ju inte heller till något, utan misstankarna avskrivs, säger Daniel Johansson, vice ordförande i Göteborgs universitets studentkårer.
I en granskning av disciplinnämndens arbete konstateras att de långa handläggningstiderna är ett problem. Men inte bara för oroliga studenter.
– Det är en pressad situation för den som väntar på ett avgörande, men det blir också ett problem eftersom studenten kan kalkylera med att en eventuell reprimand dröjer minst ett halvår. Är man då färdig med sina studier får reprimanden inte någon effekt, säger Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet.
Motanmälningar ett mönster
Hon, för allmänheten kanske mest känd som Supernanny i TV3 och för att ha skrivit boken ”Genusdoktrinen” tillsammans med Ivar Arpi, där de driver tesen att universiteten håller på att förstöras av en dold genusdoktrin, är den som har genomfört granskningen av disciplinnämnden. Under arbetet upptäckte Anna-Karin Wyndhamn att det inte bara är studenter som anmäls för misstänkt fusk, utan att studenter själva anmäler lärare. I granskningen beskriver Anna-Karin Wyndhamn det som ett mönster.
– Utifrån de berättelser jag har fått till mig verkar motanmälningar ha blivit vanligare, särskilt att studenter som underkänns gör en anmälan utifrån någon av diskrimineringsgrunderna, eller hotar med att göra det, säger hon.
Enligt Anna-Karin Wyndhamn går det i en del fall att ifrågasätta om studenterna verkligen har blivit diskriminerade. Hon menar att deras redogörelser är ospecifika, förklaringarna kring vad diskrimineringen bestått i svepande. I ett stycke skriver hon att de som motanmäler vid ett underkännande förstår regelverket, men ändå agerar i opposition mot det och ”försöker sätta sig över lärarens uppdrag att utbilda och examinera.”
Menar du att motanmälningar på grund av diskriminering används som ett slags vapen mot lärare?
– Vi kan inte hålla det för uteslutet att det finns studenter som har påverkats av att det idag finns ganska tongivande föreställningar om att all mänsklig interaktion genomsyras av rasistiska tankefigurer. I en del utbildningar är de här teorierna ganska tongivande. Den typen av föreställning kan också påverka hur studenterna förhåller sig till utbildningen. Om brister i en uppsats påpekas kan de uppfattas som ett uttryck för fördomar och stereotyper, snarare än som en professionell bedömning.
Vill försvara sin heder
En annan förklaring till problemet med motanmälningar är enligt Anna-Karin Wyndhamn kulturella klyftor. Det kan handla om språkbarriärer, eller olika syn på vad som är tillåtet. Eller om heder. I sin granskning skriver Anna-Karin Wyndhamn att ett underkänt kan uppfattas som en ”personlig förolämpning varpå man vill försvara sitt namn och sin heder”.
Att motanmälningar har med heder att göra, hur drar du den slutsatsen?
– Det är utsagor som medarbetare vid verksamheten gav exempel på till mig. Jag säger inte att det är så frekvent, men det kan förekomma. Vi behöver förstå det här sättet att tänka på, för att också förstå vissa studenters respons.
Hon menar att studenternas motanmälningar eller hot om anmälningar har lett till en ängslighet och räddhågsenhet hos handledare och examinatorer. För att komma till rätta med det har en ny tjänst nu tillsatts under ett års tid. Anna-Karin Wyndhamn ska fungera som en coach för personal som anmälts eller som möter studenter som hotar med att anmäla till följd av ett underkännande.
– Jag ska stötta och finnas med som en rådgivare i den händelsen en institution eller medarbetare vill ha hjälp av mig. Det handlar inte om att universitetet inte tar allvarligt på frågan om diskriminering, utan om att vi ska kunna hantera dessa ärendenda professionellt utan ängslighet.
”Inte särskilt vanligt”
Men hur stort problemet med motanmälningar och hot om anmälningar mot universitetspersonal egentligen är finns inga riktiga uppgifter om. I en internrevision från Göteborgs universitet ger fyra olika prefekter sin bild. De säger att det händer att lärare anmäls på oriktig grund, och två menar att det har hänt att oron för anmälningar påverkat lärarens jobb, medan de två andra menar att rädsla för anmälningar inte styr vilka arbetsuppgifter man tar på sig. Anna-Karin Wyndhamns uppskattning är ändå att problemet har blivit vanligare.
– Jag har intervjuat ett 30-tal anställda, och även i forskning som jag gör utanför GU om visselblåsare så återkommer utsagon från universitetslärare, att man är väldigt försiktig med vad man säger till exempel.
På några andra av Sveriges största universitet känns problemet inte riktigt igen. I alla fall inte att det skulle vara växande.
– Det har hänt att studenter som blir underkända reagerat på ett hotfullt sätt, men det är inte särskilt vanligt. Att anmäla en student kan vara olustigt, men min bild är inte att man låter bli att göra det eller inte underkänner av rädsla för studenten eller för att själv bli anmäld, säger Claes Hättestrand, prorektor och ordförande i disciplinnämnden på Stockholm universitet.
Att studenter skulle hävda att de diskriminerats för att sätta dit lärare är inte heller ett problem menar han. En uppfattning som Coco Norén, prorektor på Uppsala universitet, delar.
– Någon enstaka gång har jag sett att det drar åt det hållet i studentens yttrande. Hade det skett systematiskt skulle jag nog ha vetat om det, säger hon.
Inte heller studentrepresentanter tror att studenter anklagar lärare för diskriminering utan grund.
– Nej, det är nog väldigt ovanligt i så fall. Min erfarenhet är att det oftare handlar om att låta bli att anmäla trots att man upplever att man blivit diskriminerad av lärare. Man måste vara medveten om att det finns en maktskillnad mellan studenter och lärare. Det gör att studenter snarare är för försiktiga än tvärtom, säger Mathilda Bandarian, vice ordförande i Göta studentkår.
Rektorn: Enstaka fall
Av de andra universitet som Dagens ETC har pratat med menar samtliga att problemet med studenter som motanmäler lärare, handledare eller examinatorer är marginellt. Men i Anna-Karin Wyndhamns granskning beskrivs det som att ett mönster på Göteborgs universitet. Eva Wiberg, universitetets rektor, är mer tveksam till det. Hon säger att det snarast handlar om enstaka fall.
– Att det förekommer vet vi, men det är svårt att säga hur vanligt det är. Det är inte så att det handlar om flera procent av studenterna, utan snarare om enstaka fall.
Att det skulle finnas en utbredd ängslighet för att underkänna eller fuskanmäla studenter är hon också tveksam till. Men hon tror ändå att Anna-Karin Wyndhamns nya roll behövs.
– Det är ingen rolig situation att anmäla en student. Arbetsbelastningen på våra lärare är också stor, och vi ser att fallen av misstänkt fusk ökat betydligt. Så den här tjänsten är väldigt välkommen, den blir ett viktigt stöd för personalen, på liknande sätt som studentombuden är stöd för studenterna.
Men att satsa på att korta disciplinnämndens handläggningstider är också viktigt, menar Eva Wiberg. Och det görs, säger hon.
– Vi gör ett jättearbete med det. Bland annat är det både fler och längre nämndmöten nu. Vi försöker också få in fler personer som kan sitta som ledamöter i nämnden. Sedan jobbar vi med själva grundproblemet, att få ner anmälningar. För det krävs både kunskap om när det är rätt att gå in med en anmälan och inte, och kunskap hos studenterna om vad som är tillåtet och inte.
