Uppe vid taklisten finns fortfarande vit färg kvar. Resten av väggarna är ursprungligt klädda med dekorativa och raspiga träplankor. Det fanns en tid då man frös 40 ton is här, per dygn. Då pratar vi ett levande fiske och ruljans i huset.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En vanlig torsdag som denna är det ett femtiotal personer som satsat på dagens lunch. Byggjobbare på ön letar sig hit, liksom äldre personer och yngre och föräldralediga öbor.
– Det händer allt att det kommer turister så här års också. Jag vet inte riktigt hur de hittar till oss. Men framförallt är det kontorsfolk från rederierna och andra öbor som är de trogna gästerna, konstaterar Lise-Lotte Steen som driver Isbolaget på Donsö, sedan fyra år tillbaka.
Om sommaren trängs folk på verandan för en räksmörgås med havet som fond. Den stora utmaningen är att få verksamheten att rulla vintertid. Nu har julborden precis klarats av. Startskottet för 2018 är att förbereda för årets första bröllopsbokning. Hittills har det varit ett fyrtiotal vigslar på Isbolaget. Allt fler upptäcker den genuina miljön och förlägger hela kalaset på plats.
Pyntar och bakar
Lise-Lotte Steen har försökt få till en skapelse med både gammalt och nytt. Lokalen inramas av taljor, tampar och fiskenät. Plus nygjorda blomsterdekorationer och moderna lampor.
– Det här är min dröm. Min stora grej är att pynta och att baka. Jag har märkt att de följarna jag har fått på Instagram är sådana som också gillar att baka. Nu kommer jag att satsa mer på det, säger Lise-Lotte Steen som själv gärna använder sig av recept från gamla släktingar på ön.
Hon kommer ihåg när hon var barn, att det var rörelse utanför Isbolaget. Verksamheten blev snabbt en naturlig kroppsdel på ön. Det hela initierades av en man vid namn Lennart Karlsson, en landkrabba som så småningom flyttade ut till ön. Han sålde maskindelar till fiskebåtar och var välkänd i Göteborgs fiskhamn. De fiskare som tillhörde Donsö fick ha åbäket med att åka in och isa sina fångster i stan, och sedan ta tillbaka till sin hemö, för att åka vidare ut på nytt fiske.
När Lennart Karlsson erbjöd sig att bygga Isbolaget fick samtliga Donsöfiskare skriva på ett kontrakt där de lovade att isa på ön hädanefter. Så skedde också, och mellan 1953 till 1993 tillverkade man och magasinerade is till fiskare i byggnaden.
Då fanns det inte något kommunalt vatten på Donsö, så man köpte det från Vänern bland annat. Vattenbåten som levererade hette Freja och än i dag finns det en färskvattentank under huset som rymmer hundra kubikmeter.
Krävde muskelkraft
År 1959 var fisket på topp. Isblocken vägde upp till 300 kg. De skulle krossas och under den varma årstiden behövdes is, både när båtarna gick ut och när de kom hem igen. Vid den här tiden hade man även ett isverk på Styrsö som kunde frysa 30 ton per dygn. På Donsö producerade man 40 ton is per dygn. Det krävdes muskler till att krossa isen och sysslan gav flera unga män arbete.
I dag finns det ett fåtal fiskebåtar som har Donsö som hemmahamn. Däremot finns det gott om rederiverksamhet på ön. Anette Termén är relativt nyinflyttad till ön och sambo med en Donsöfiskare. Hon arbetar som allt-i-allo på Isbolaget.
– Det här är en fruktansvärt trevlig miljö. Här samlas alla fiskare och öbor. Det är en familjär stämning, så det känns helt okej att komma hit själv och äta. Det är otroligt viktigt att det finns ett sådant här ställe på ön. Det är ungefär som att gå till frissan. Här får man reda på vad som hänt sen sist. Det är en viktig mötesplats. Det händer faktiskt att både lokala förmågor och att kända artister kontaktar oss och frågar om de får komma hit och sjunga. Uno Svenningson och ”Ebbots ark” har varit här.
