Hon fälls både för grovt folkrättsbrott och för grov krigsförbrytelse. Och hon gör det trots att det inte gått att bevisa att det var hon som fick sonen att strida. Enligt domen går det inte att säga att hon begick brotten med aktivt handlande – som åklagarna hävdat. Istället rör det sig om ett så kallat underlåtenhetsbrott. Det innebär att Evin visste att sonen användes som soldat, och hon lät honom strida. Evin själv har förnekat att hon kände till att det var så. Trots bevis i form av fotografier på en tanig Sajid i militärkläder, utrustad med vapen, så har hon menat att hon inget visste. 

”De vill dö här”

Som bevis mot henne användes också den äldre sonens, Ranis, chattar med släktingar hemma i Sverige. I en av dem berättar han om Sajid, att han har skadat sig, och han skriver att han själv vill hem till Sverige. Men, ”mamma vill inte åka”, ”de vill dö här”. 

Just det har målet också handlat om – Evins avsikter med att ta med sina barn till Syrien. Hon har hävdat att det aldrig var meningen att de skulle dit. Istället skulle hon till Turkiet för att återförenas med sin man, men blev då förd till Syrien. Från 2013 till 2019 bor de mitt i kriget, i IS-kontrollerade områden. Under de här åren förlorar Evin inte bara Sajid, utan även Rani, sin make och en fyraårig son i en olycka. 


Ville inte lämna

Flera personer i Evins närhet har gett en annan bild av Evin och hennes uppsåt. Evin, som konverterade till islam som ung 20-åring, radikaliserades under 90-talet. Hon och hennes man drömde om Jihad, enligt personer som kände henne då. Åklagarna har också fört fram en rad argument för att bevisa att Rani ville vara i Syrien. Bland annat lyfter de att hon i sina kontakter med omvärlden aldrig sagt att hon vill därifrån. Hon har inte bett om hjälp för att ta sig och sina barn tillbaka till Sverige. 

Åklagarna yrkade på fängelse i åtta år.

Fotnot: Namnen i artikeln är fingerade.