– Vi blev matchade på ålder och teknikintresse. När vi träffas så tycker vi det är roligast och mest givande att bara snacka. Så det brukar bli att vi strosar runt eller tar en fika, berättar Karl.
Det var strax före sommaren 2014 som de blev sammanlänkade genom Integrationscentrum Göteborgs Flyktingguide/språkvän. Dit kan vem som helst som vill bli, eller få, en språkvän anmäla sig och aktiviteter sker antingen i par som för Karl och Jalil, eller i mindre grupper med flera personer inblandade.
– När jag hade fått uppehållstillstånd så hade jag samhällsklasser via SFI. Och då tipsade socialtjänsten om flyktingguide. Jag kände inga svenskar, så jag ville prata med någon för att öva och dessutom ha en vän. Ibland kan man känna sig lite ensam. Det är inte så lätt att hitta vänner när man är dålig på språket, och dessutom tycker inte svenskar om att prata med andra, säger Jalil.
Olika sociala koder
De skrattar båda gott åt Jalils tidiga försök att knyta sociala kontakter innan han hade lärt sig så mycket om hur svenskar fungerar.
– Jo, det blev ju ändå lite kul när Jalil berättade att han hade försökt prata med folk på bussen och frågat om deras telefonnummer. Vi gör ju inte riktigt så här, så då pratade vi en del om olika sociala koder och hur mycket det kan skilja, säger Karl.
Jalil flydde från Afghanistan och talibanerna.
– Jag jobbade som elingenjör i mitt hemland. Sista tiden arbetade jag som tolk mellan eltekniker och utländska elingenjörer som var där för att bygga upp elnäten. Då kom talibanerna och hotade oss och sade att de skulle döda både dem och mig för att vi motarbetade deras kultur, säger Jalil.
En kväll blev Jalil och hans pappa hämtade i sitt hem av en talibanstyrka. Men mitt i allt så blev det stridigheter med en annan styrka så Jalil och hans pappa lyckades undkomma.
– Efter det kunde jag inte åka hem mer. Jag lämnade staden och började ta mig mot Europa.
Via lastbilar, skepp och buss genom Grekland, Italien och upp i Europa hamnade Jalil till sist i Göteborg. I dag, nära två och ett halvt år senare, hyr han ett rum i en lägenhet som delas med andra, pluggar och drömmer om att få jobba som elingenjör eller med IT även här i Sverige.
”En fin möjlighet”
För Karls del var det tanken om att göra något konkret för integrationen som fick honom att ansöka om att bli flyktingguide.
– Många skyller på integrationspolitik och annat. Men jag tror att det är vi i samhället som gör det bäst. Sedan är det väldigt kul att ha lärt känna någon som Jalil. Det blir nästan som att resa, fast man stannar här. Jag har fått höra och lära mig massvis om Afghanistan som jag annars aldrig hade fått.
Flyktingguide/språkvän Göteborg har funnits sedan 2003. Karl tycker att det är en fin möjlighet och att de som jobbar där gör ett fantastiskt jobb. Men däremot så verkar de inte få så mycket medel.
– De är bara två som jobbar där. För mig tog det ett halvt år innan jag blev matchad med Jalil. Och då är det ändå män i min ålder som behövs mest, då det är många män i samma ålder som kommer ensamma. Men det satsas nog tyvärr inte så mycket pengar i projektet.
Efter hand har Jalil lärt känna fler personer i Göteborg. Både inflyttade och infödda. Men Karl och Jalil fortsätter att träffas ungefär varannan vecka, även om det kan bli lite pauser kring sommaren och julen.
