”Nästan en njutning”. Så beskriver Sturebybon Sara Arborén sorteringen av matavfall. "För oss har det inte varit en ekonomisk fråga. Det känns bra att veta att vår mat återvinns", säger hon och maken Martin von Sydow.
Det är middagstid hemma hos radhusfamiljen Arborén - von Sydow i Stureby. Hjördis, sex år, tar emot kokta morötter från mamma Sara medan Kalle, fyra år, nekar.
– Jag tycker att varm morot smakar pyton.
För ett år sedan fick familjen erbjudandet att börja sortera matresterna. De nappade direkt.
– Det känns inte lika hemskt att slänga mat längre. Man vet att det blir något bra av det, säger Sara.
– Det är främst därför vi gör det. Vi vet faktiskt inte hur mycket vi har tjänat på det ekonomiskt, säger pappan Martin von Sydow.
I dag baseras sophämtningsavgiften för villaägare på hur mycket soporna väger. Från första januari i år slipper man helt avgiften för matavfallet. På så sätt försöker kommunen att få fler än de i dag 7 800 villaägarna att delta. Sara och Martin tycker att det är bra att sorteringen är frivillig.
– Det är ju svårt att vara emot sopsortering. Men till slut kanske man måste börja att tvinga folk. En lag vore inte fel, säger de.
”Ruttnar och blir bensin”
Middagen är över. Barnen slänger sina rester i den bruna papperspåsen under diskbänken.
– Jag brukar inte tänka på det. Jag vet vad jag ska lägga i den bruna påsen, inte jord till exempel, säger Hjördis.
Vet ni vad som händer med maten sedan?
– Den ruttnar, svarar Kalle.
– Och blir bensin, säger Hjördis.