BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För ett och ett halvt år sedan hade personalen på Copernicus och Hemmanets förskolor ett möte där frågan om kemikalier i vardagen togs upp. Efter informationen fick personalen diskutera det de hade lärt sig i smågrupper. Det blev en stor aha-upplevelse.
– Den första tanken var: "Vi måste plocka bort allt, vi kommer ju inte ha några grejer kvar!". Vi hade inte alls tänkt på att det var så mycket som inte var bra för barnen att leka med, säger Mia Stadin, förskollärare på Copernicus.
Gemensam plan
På mötet gjordes en gemensam handlingsplan, som delades upp i två delar: Vad kan vi göra på kort sikt? Vad kan vi göra på lång sikt? Väl tillbaka på förskolan såg de allt med nya ögon.
– Så länge som jag har jobbat inom förskolan har det varit dåligt med pengar. Det gör att det finns en lång tradition av att ta emot tyger, pysselmaterial, gamla leksaker och kläder från föräldrar och andra. Där kom vår första kullerbytta – plötsligt började vi tänka på vilka kemikalier som finns i det vi fick och att vi kanske inte ska ta emot allt, säger förskolechefen Susann Israelsson.
Impregnerade tyger, tangentbord och mobiler, kladdiga plaster eller plaster gjorda före 1997. Förskolan började med att ta bort allt sådant och det de inte hade köpt in själva. En annan avdelning som snabbt storrensades var matsalen. Där åt barnen på plasttallrikar och drack ur plastglas. Material de valt för att skona personalens handleder och minska risken för splitter på golvet. Men plötsligt kändes det fel att servera små barn mat på tallrikar som gav ifrån sig kemikalier när de utsattes för värme. Nu är det glas och porslin som gäller.
Med hjälp av representanter från miljöförvaltningen och Naturskyddsföreningen har personalen gått igenom lokalerna och fått möjlighet att diskutera och fundera över olika alternativ och om hur man kan göra för att välja rätt. Det finns mycket att lära och personalen läste på, vilka märkningar var bra och vilka var dåliga? Är all plast farlig?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är många saker som ingår i "grundutbudet" på en förskola, som vi funderade mycket på. Vi skulle köpa nya haklappar och fick leta länge innan vi hittade några med godkänd märkning. Samma sak med madrasserna barnen vilar på – det var ett detektivarbete att hitta rätt, säger Mia Stadin.
Både de vinylhandskar med mjukmedel och de skumservetter som användes vid blöjbyten visade sig innehålla kemikalier. Nu är de utbytta mot nitrilhandskar och pappersservetter. Vissa saker har varit enkla att byta ut, i andra fall har den nya kunskapen krockat med den pedagogiska verkligheten.
– Vi har till exempel en vattenlek, där barnen lekt med plastkärl. De bytte vi snabbt ut till rostfritt, för att få bort plasten. Men barnen blev inte alls lika fascinerade av leken när de inte kunde se vattnet genom kärlet, så hela den pedagogiska poängen försvann. Av den kullerbyttan har vi lärt oss att det finns godkända plastkärl vi kan använda. Nu har vi bytt tillbaka, berättar Mia Stadin.
Hon skulle önska ett ökat utbyte med andra förskolor i Sundsvall.
– När de hittar färgglada bra plastfigurer och bra madrasser, är det onödigt att andra förskolor ska ägna tid åt samma letande, vi borde kunna lära mycket mer av varandra.
Ökad kunskap
Susann Israelsson påpekar att en giftfri förskola inte bara hänger på de enskilda pedagogerna. De får inte själva välja fritt vad de ska köpa in, utan är knutna till de upphandlingar som kommunen har gjort med olika leverantörer. En ökad kunskap om gifter hos upphandlarna är därför en nödvändighet för att skapa en förändring.
– Vi är ju inga proffs, utan behöver ha rätt förutsättningar för att kunna fatta bra beslut. Det vi kan göra är att öka medvetenheten hos oss själva, så att vi kan ifrågasätta de material vi använder. Att få till en miljö med färre kemikalier måste vara ett samarbete mellan oss, kommunen och föräldrarna, säger hon.
Märit Källman, skolområdesintendent i Njurunda har i ett par år drivit frågan om giftfria förskolor.
– Det här är inget område där vi kan vänta och se, säger hon.
För ett par år sedan deltog Märit Källman, skolområdesintendent i Njurunda, på en informationsträff kring kemikalier, cocktaileffekten och hur de påverkar våra kroppar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag blev väldigt tagen – och kände starkt att det här inte var ett område där vi skulle vänta och se. Vi fick veta att det fanns kommuner som har kommit långt med ett sådant arbete och då kände jag att det var genomförbart. Så vi satte igång.
I dag har tolv förskolor i Njurunda handlingsplaner för en giftfri verksamhet.
Är kommunens upphandlingsavtal ett problem?
– Vi är bundna till ramavtal som kommunen har tecknat med vissa leverantörer. Och det har hänt att personal har använt sig av dem – och sedan upptäckt att plasttallrikarna de har beställt inte är tillåtna. Då är det upphandlarnas kunskap som brister. Jag tycker att det är självklart att pedagogerna i verksamheterna ska kunna känna sig trygga med att det blir rätt när de följer reglerna. Men hela kedjan tänker inte giftfritt, så i dag fungerar det inte alltid.
Finns det ett hårt motstånd?
– Inte här i Njurunda, här är de flesta med på banan. Men ämnet är nytt och det saknas kunskap, vilket gör det svårt för varje förskola att driva frågan själv. Då är det kanske skönt att ha någon som jag som har läst in sig och pratat med andra som gjort samma resa, och kan argumentera hårdare när det ska fattas beslut.
Ser du någon ljusning?
– Ja, nu har Sundsvalls kommun börjat prata om att bli giftfri, och då ligger just våra frågor i fokus. Jag tror att det kommer gå fort när alla förstår varför vi gör det, det finns ju ingen som vill utsätta sina barn för risken att få sådana hormonstörningar eller leverskador som man tror att vissa kemikalier kan ge.
