Vår krönikör Frida Holmqvist skrev nyligen en uppmärksammad krönika om hur hon ”gör slut” med sitt jobb för att arbetsförhållandena är för hopplösa inom socialtjänsten. Hon är en av många. De som är kvar känner sig ofta otillräckliga.

– Har man en familjehemsplacering där det funkar bra och det inte finns någon oro så får man kanske inget uppföljande besök eller samtal, för det finns inte tid. Till 99 procent funkar det ju, men det vet vi inte säkert. Och det finns utredningar där man kan ana att det finns något mer. Det kan vara ungdomar där man misstänker att det är något kriminellt och man hade kunnat göra mer, men om vi inte vet så får vi får välja bort det. Man missar mycket, säger Madeleine Karlsson som har jobbat inom socialtjänsten i Göteborg i tolv år.  

Besvikna på sina arbetsgivare

Vi träffas i fackförbundet Visions lokaler tillsammans med Sonia Koppen som också är socialsekreterare och förtroendevald, samt lokala ordföranden Marcus Gustavsson. Marcus konstaterar att personalomsättningen är enorm, arbetsmiljön bedrövlig och sjukskrivningstalen höga. 

– Man prioriterar då bort det kvalitativa arbetet, uppföljningen och möjligheten att bygga relationer med klienterna – det som ger goda resultat på sikt. Många klienter vittnar också om att de har haft fem, sex, sju olika socialsekreterare under ett år, säger han.  

Madeleine poängterar att hon tycker om sitt yrke men vill se förändring. Hon var en av dem som stod bakom en stor manifestation som genomfördes 2012 för att uppmärksamma problemen. Efteråt tillsattes en utredning och för drygt ett år sedan kom den så kallade socialsekreterarkommissionens rapport. Sju punkter slår fast vad som ska förbättra situationen och dem utgår Vision nu ifrån. Framsteg är att ett introduktionsprogram startade i förra veckan och att alla enheter har fått en 1:e socialsekreterare som ska hjälpa till med prioriteringarna.

– Vi är stolta över vårt bidrag till socialsekreterarkommissionen. Sedan är vi väldigt besvikna på att vår arbetsgivare inte gör det vi har kommit överens om när det gäller arbetstyngdsmätningen. Det är en nyckel till att arbetssituationen ska bli bättre och för att man ska kunna anpassa personalstyrkan, säger Marcus.

Måste till mer pengar

Den fackliga sidan menar att man har kommit överens om att fler kriterier ska användas för att mäta arbetsbördan än vad som nu sker. 

Generellt menar man också att det måste till mer pengar för att få en rimlig arbetsmiljö.

Även samhällsekonomiskt är situationen kostsam. Andra yrkesgrupper som fältarbetare och fritidspersonal märker av socialtjänstens problem och människor riskerar att fastna i bidragsberoende eller åtgärder som de kunde ha gått vidare ifrån. 

Barn och ungdom prioriteras först då förändringar införs, men Vision vill att man ser över hela socialtjänsten samtidigt.

– Det finns barn och unga överallt. Det kan vara föräldrar som får ekonomiskt bistånd, har ett missbruk eller kanske har en funktionsnedsättning, barnen finns i bilden på alla enheter även om de inte är den direkta klienten, säger Sonia.

”Jag har inga höga förhoppningar”

På den förra enheten hon jobbade inom hade man en 90-procentig personalomsättning på ett år. Både Madeleine och Sonja upplever i dag en större förståelse från arbetsgivaren om att det finns strukturella problem, men överblick av hur många som byter jobb internt inom kommunen saknas. Madeleine är en av dem som ska byta jobb inom Göteborgs stad och inte syns i statistiken.

– Jag tror inte att det kommer bli helt fantastiskt i nästa stadsdel heller, men det blir något annat och nytt i alla fall. Jag har inga höga förhoppningar att det ska vara annorlunda, men man orkar inte med det mer.