BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Resistens är ett enormt hot. Det är som ett korthus som rasar samman. All modern sjukvård bygger på att vi har antibiotika till hands. Utan det kan vi glömma allt vad transplantationer och cancerbehandlingar heter, säger Fredrik Almqvist, professor i organisk kemi vid Umeå universitet.
Utveckling inte lönsamt
Men trots att det råder en närmast apokalyptisk stämning över den tilltagande antibiotikaresistensen går utvecklingen av nya typer av antibiotika väldigt långsamt. Sedan 1987 har ingen ny antibiotikaklass, det vill säga antibiotika som fungerar annorlunda än de redan existerande antibiotikasorterna, upptäckts.
Den antibiotika som har tillkommit är i de flesta fall bara en modifiering av redan existerande antibiotika. Antibiotika kräver stora investeringar i minst 15 år innan man kan plocka ut någon vinst och det är för lång tid för läkemedelsbolagen som är börsnoterade. Det menar Mate Erdelyi, professor i organisk kemi vid Göteborgs universitet.
– Hade läkemedelsbolagen varit statliga hade vi kanske kunnat förvänta oss att de skulle jobba efter ett långsiktigt mål, men börsnoterade bolag tänker inte på att ta hand om sjuka utan på att generera vinster till aktieägarna. Därmed väljer de investeringar som genererar maximal vinst så snabbt som möjligt, säger Mate Erdelyi.
Utvecklingen av antibiotika är således en riskabel process eftersom risken är stor att bakterierna snabbt utvecklar resistens mot den nya substansen. Det skulle då innebära att mångåriga investeringar går upp i rök. Ett annat hinder för antibiotikautvecklingen är enligt Mate Erdelyi att medicinen bara bör användas i undantagsfall samt under väldigt kort tid.
– Om det hade kommit ut en ny typ av antibiotikum skulle alla kontrollorganisationer göra sitt yttersta för att den skulle användas minimalt för att minska risken av resistensutveckling. Det är inget lockande för företag att producera läkemedel som bara används i undantagsfall.
Ny klass hittad i jord
Allt är dock inte nattsvart. För två år sedan lyckades forskare vid Northeastern University i Boston identifierade en helt ny antibiotikaklass, texiobactin, från den jordlevande bakterien Eleftheria terrae. Till en början var forskarna rädda att substansen inte skulle ge upphov till några resistenta bakterier, vilket är ett tecken på att ämnet är giftigt för alla typer av celler, även mänskliga. Tester på mänskliga celler visade dock att så inte var fallet då dessa celler förblev friska och intakta.
Utvecklingen befinner sig ännu på en klinisk nivå, men enligt forskarna har texiobactin potential att blir den första nya antibiotikaklassen på 30 år.
– Texiobactin är en jättespännande upptäckt, men i viss mån en traditionell antibiotika som dödar den sjukdomsframkallande bakterien. Det innebär att den inte kommer att göra någon skillnad på den sjukdomsalstrande bakterien och andra för kroppen nödvändiga bakterier, till exempel mag- och tarmbakterier, säger Fredrik Almqvist.
Mate Erdelyi håller med:
– Den kommer säkert rädda många liv och ge lite fördröjning i antibiotikakrisen, men det vore väldigt naivt att tro att texiobactin kommer att lösa resistensutevcklingsproblematiken för gott.
Avväpnare istället för antibiotika
Fredrik Almqvist förespråkar i stället utvecklingen av selektiva antibakteriella föreningar, även kallade virulenshämmare eller avväpnare, som angriper de sjukdomsframkallande bakterierna utan antibiotika.
– Om en infektion kan botas utan antibiotika så bör man sikta på det. Några exempel är klamydia och listeria som skulle kunna botas genom att man låter immunförsvaret jobba med avväpnare. Bakterien kan fortfarande växa och må bra, men den förlorar den sjukdomsalstrande förmågan. På så sätt kan man spara enorma mängder antibiotika, säger Fredrik Almqvist.
Ett annat alternativ är bakteriofager - virus som angriper och slår ut bakterier. Metoden upptäcktes för drygt 100 år sedan, men föll i glömska i och med antibiotikans framväxt. Nu är dock revanschen nära.
I naturen är bakteriofagerna drygt tio gånger fler än bakterierna och är en viktig del av jordens ekologi. Till skillnad från antibiotika som slår ut livsviktiga funktioner hos många olika bakterier angriper bakteriofagerna bara en eller några få stammar av bakterier. I bästa fall kan bakteriofagerna slå ut en skadlig bakterie utan att störa andra mikrober.
Ännu finns ingen bakteriofagbaserad metod godkänd som läkemedel inom EU. Däremot är det accepterat som medicin i flera östeuropeiska och asiatiska länder.