För drygt två år sedan viskades det inom Sverigedemokraterna.
Profiler som Jessica Stegrud, Henrik Vinge och Tobias Andersson kallades mer eller mindre öppet för kronprinsar, eller kronprinsessor, med en självklar framtida plats i partiets ledning. Och vissa kandidater fick extra skjuts genom partiarrangemang, Youtube-inslag och välsignade exklusiva uppdrag.
Inget talar för att Sverigedemokraterna är nära ett ledarbyte idag. Men efter två år med Tidösamarbetet, skandaler som Trollfabriksgranskningen och vad som ses som en valförlust i valet till Europaparlamentet har spelplanen förändrats. Locket har skruvats åt och trycket ökat.
När Dagens ETC ringer runt i partiet beskriver ett antal företrädare det som att ingen vill prata om framtidens SD eftersom inslagen väg gäller. Det är känsligt att diskutera politiska vägval och särskilt känsligt att prata om det framtida ledarskapet. Skygglappar, säger en riksdagsledamot.
Även om Jimmie Åkessons stöd bland de egna väljarna och inom partiet ligger kvar på skyhöga nivåer är det allt fler i den blågula sfären som börjar prata om vad som kommer efter, och hur vägen dit kan se ut.
Men en sak som alla som Dagens ETC har pratat med är överens om är att Jimmie Åkesson kommer sitta kvar som SD-kung och Sveriges meste partiledare precis så länge han själv önskar.
Erlander, Ohlin – och Åkesson
Arvid Hallén är programansvarig på den konservativa och SD-nära tankesmedjan Oikos, som han grundade tillsammans med Mattias Karlsson. Han har följt och varit en del av den svenska konservativa sfären länge och bland annat varit ordförande för studentföreningen Heimdal i Uppsala. När en avgång väl sker kommer SD-ledaren att lämna efter sig väldigt stora skor att fylla, säger han.
De tog sig in i värmen.
– Jimmie Åkesson har varit partiledare i snart 20 år. Han sällar sig till en exklusiv skara med Alf Svensson, Tage Erlander och Bertil Ohlin. Och han har tagit partiet från att vara ett totalt marginaliserat mikroparti till att bli det näst största partiet i Sverige. De tog sig in i värmen.
Jimmie Åkesson har med tiden blivit bättre på att hantera att han och SD befinner sig nära maktens hjärta utan att sitta med i regeringen. Att vara så pass nära makten det går utan att förlora outsiderperspektivet, säger Hallén.
En närmast orubblig outsideridentitet.
– De som är framtidens SD kommer att sakna de formativa erfarenheterna av att bli misshandlad av extremvänstern på demonstrationer, eller att få bildäcken sönderskurna för att man är sverigedemokrat. Den nuvarande partitoppens verk och uppfattningar har formats efter de här sakerna och det har skapat en väldigt stark sammanhållning och en närmast orubblig outsideridentitet.
Haft svårt att rekrytera
Arvid Hallén upplever inte att det finns en självklar kronprins eller kronprinsessa efter Åkesson.
– Om Åkesson skulle avgå imorgon är det idag inte på något sätt självklart vem som skulle ta över. Det finns numera ett betydande antal duktiga personer som skulle kunna sköta arbetet, tror jag.
SD är format som ett timglas, beskriver Hallén.
– De som är på botten i partiet, medlemmar och gräsrötter, är som folk är mest. Och de är många. Och i partitoppen sitter numera ett stort antal väldigt kompetenta personer. Särskilt vad gäller sådant som långsiktig politisk strategi. Men partiet har traditionellt haft en organisatorisk getingmidja. Det har varit svårare att rekrytera de som bygger partiet starkt.
Går det att hitta igen?
Expo har granskat Sverigedemokraterna och den svenska radikala högern sedan begynnelsen. Daniel Poohl är vd med stenkoll på SD:s resa från stöveltramp och bokbål till massrörelse och regeringsunderlag. Han ser framför sig en tråkigare framtida SD-ledare som följer och personifierar partiets normaliseringsresa.
En person som, i första hand, borgerligheten kan känna är seriös.
– Det är troligtvis en person som påminner mer om vanliga tråkiga politiker, skuren ur den arketypiska mallen för partiledare. En person som, i första hand, borgerligheten kan känna är seriös. Samtidigt måste man kunna entusiasmera partiets gräsrötter. Frågan är om en sådan person finns.
En försvårande faktor är att Jimmie Åkesson byggt hela sin politiska gärning på att inte vara som andra politiker.
Han är objektivt inte en del av den här Stockholmspolitiken.
– Han är lite rakare och lite ärligare på det sätt att han säger saker som andra politiker inte säger. Då menar jag inte bara uppseendeväckande, rasistiska eller hemska saker. Generellt kommunicerar han på ett rakare och enklare sätt. Och det har han odlat genom att till exempel på sin fritid mest vara nere i Sölvesborg. Han är objektivt inte en del av den här Stockholmspolitiken. Han är också i någon mån en del av en generation idealister som faktiskt vill någonting. Att hitta det igen är nog i princip omöjligt för Sverigedemokraterna.
Istället för en ny Åkesson behöver SD en helt annan person som kan balansera acceptans från samarbetspartier och som gräsrötter ändå ser som en bra människa och ledare. Och Åkessons efterträdare måste vara en expert på det politiska spelet, säger Poohl.
– Ja, den kommer behöva vara extremt skicklig på maktspel. Dagen som Åkesson lämnar kommer alla inneboende konflikter i det här idag väldigt stora partiet upp till ytan.
Måste hålla ihop partiet
En skillnad mot tidigare blågula ledarbyten är att nästa partiledare troligtvis inte kommer att komma ur en stridbar falang som lyckas med ett maktövertagande, som när Åkesson utmanade och vann över sittande partiledare Mikael Jansson.
– Nästa ledare kommer att ha ansvaret och rollen att hålla ihop allt snarare än att ta över. Den måste kunna framställa sig själv som en person med en fot i varje läger i partiet, att man är accepterad av alla falanger. Och det är supersvårt, säger Daniel Poohl.
Inte heller Poohl ser det som självklart vem nästa kapten på SD-skutan blir.
– Om du läser artiklar om vem som tar över efter Åkesson från ett par år tillbaka upptäcker du att namnen förändras hela tiden. Det finns ingen tydlig kö och det kan nog uppfattas internt som att det finns tydliga profiler men i SD kan det gå ganska snabbt att åka ut och in i värmen. Jag är övertygad om att en sådan som Henrik Vinge skulle kunna vara en kandidat vid rätt tillfälle, men vissa tidigare namn är inte aktuella längre. Och så tror jag att det kommer fortsätta.
Stöd som saknar motstycke
Mediechefen Jacob Hagnell har en bakgrund som partiaktiv och driver idag den avknoppade SD-kanalen Riks, en konservativ nyhetsförmedling med dagliga nyhetssvep, analyser och kommentarer. SD-politiker är återkommande gäster och när Jimmie Åkesson skulle tala ut om mc-affären var det just Riks och Hagnell som fick den exklusiva intervjun.
– Åkesson har en ganska unik särställning. Väldigt få som tillhör den politiska vänstern förstår hur massivt stöd han har i partiet, efter 20 år som partiledare och som väldigt hårt ansatt. Våldsvänstern fortsatte med sina trakasserier långt in på 2010-talet och det var ett omfattande etablissemang som under en lång tid attackerade SD på väldigt många sätt.
Det saknar motstycke i andra partier.
Resultatet blev en enorm sammansvetsning kring Åkesson, säger Hagnell.
– Det saknar motstycke i andra partier. Och det måste man greppa och ha med sig i snacket om SD och framtiden.
Enligt Jacob Hagnell kommer en framtida SD-ledare antingen vara mer administrativt lagd, med fokus på att bygga ett starkt lag, eller fortsätta på Åkesson-spåret med en stor ledare som den främsta kommunikatören utåt för partiet.
Kommer att sitta kvar så länge han vill sitta kvar.
– Åkesson har utmärkt sig med att vara den ledande kommunikativa kraften för SD. Och det råder en Pax Åkesson i SD med ett omfattande stöd från gräsrötter, riksdagsgruppen, och av viktiga individer runt om i organisationen. Min bild är att han kommer att sitta kvar så länge han vill sitta kvar.
Arvinge utses – när han tröttnar
Den dagen Åkesson landar i att han vill göra något annat kommer det att utses en tronarvinge som visas upp och skolas in i arbetet över tid. Jacob Hagnell vill inte låta för definitiv, men tror att det i praktiken kommer vara svårt för en efterträdare att kliva fram utan att först ha fått Åkessons välsignelse. Och även om det idag saknas en solklar efterträdare är partiet fullt av intressanta namn på kort och lång sikt, säger Hagnell.
– Givetvis har vi vice partiordförande Henrik Vinge. Han är den första som skulle få frågan om Åkesson avgick imorgon. Men det finns ett gäng som är värt att ha koll på. Tobias Andersson ses som väldigt intressant om man ger det lite tid. Det är åldern som är hans största nackdel samtidigt som han fått och klarat av ett stort politiskt ansvar på kort tid. Hans enda nackdel är ett problem som tiden löser.
Även Jessica Stegrud, som internt kallats för kronprinsessan, är fortsatt intressant enligt Hagnell.
Hon är en kompetent ledare.
– Hon har karisman och skapar reaktioner och medialt intresse vad hon än tar för sig. Efter valet 2022 har hon fått en lite mer tillbakalutad roll och en lite mer anonym tillvaro men hon lyckas ändå synas och höras i debatten på sitt sätt. Hon är en kompetent ledare.
Hagnell slänger även upp två bubblare: EU-profilen Charlie Weimers och partiveteranen Martin Kinnunen.
– Weimers har en annorlunda bakgrund och valresultatet i EU-valet var en besvikelse. Men om han kan visa att han kan stärka SD-laget nere i Europa tror jag inte att han är ointressant för en inhemsk karriär. Kan han dessutom visa att han kan vinna val är han högintressant. Martin Kinnunen är administrativt väldigt kunnig och förstår partiets maskineri bättre än de flesta. Och han skulle kunna sätta ihop det lag som behövs för att bryta ny mark.
SD-hardliners mot strateger
I det konservativa medielandskapet står Ivar Arpi stadigt, nu som utgivare för nätpublikationen En rak höger, tidigare många år på Svenska Dagbladet och en kort sejour på Bulletin. Han tycker att det är svårt att se framtidens SD-ledare framför sig.
– För många och även för mig är Jimmie Åkesson på flera sätt synonym med partiet. Det är inte heller tal om ett generationsskifte på samma sätt som tidigare, eftersom de två stora falangerna innehåller både unga och gamla personer, och nya och erfarna medlemmar.
Haft förmågan att förena de här två sidorna.
Om man måste dela upp SD i två övergripande delar handlar det om hardliners mot strateger, säger Arpi.
– Det är den huvudsakliga skiljelinjen. Vissa skulle sätta Richard Jomshof i den första kategorin, med heta och ideologiskt motiverade utspel som uppskattas av människor som sätter partiets värderingar framför allt annat. Den andra sidan är mer den som man förknippar med Henrik Vinge och Gustav Gellerbrant. De har samma värderingar men vill få saker gjorda, och ser att det är okej att vara taktisk ibland också utan att man för sakens skull sålt sin själ. Grejen är att Åkesson är den enda som haft förmågan att förena de här två sidorna.
Ivar Arpi ser en tuff SD-konflikt framför sig den dagen Åkesson väljer att kliva åt sidan.
– En del kommer vilja stå ut och säga att SD inte ska vara ett mesigt borgerligt parti. Att stå upp för linjen som tog dem hela vägen till makten. Den andra sidans verklighetsbeskrivning är att det som banade den vägen istället var mål, kompromisser och förhandling, och att den resan måste fortsätta.
Risk för utbrytarpartier
Framgång och makt har varit ett bra sätt för SD att få folk, och samarbetspartier, att förlåta tillkortakommanden. Men oavsett opinionsläget framåt måste en framtida SD-ledare ställa in sig på att fortsätta samarbeta, menar Ivar Arpi.
– Om man vill ha politiskt inflytande måste du ha partners. Egentligen har vi bara två partier i Sverige, det där om åtta partier är en illusion. Om du ser politik som mer än ett personligt självförverkligande för att komma till himlen utan att uppstå något här på jorden måste du kompromissa, och då måste du ha en partiledare som kan leka med de andra barnen i ditt gäng, så att säga. Du ska inte vara en dörrmatta men det måste finnas tillit.
I romarriket sa man att så fort vi slutar expandera så blir det inbördeskrig.
Kan partiets hardliners inte kompromissa med högern om till exempel återvandringen eller andra profilfrågor är risken stor att det bildas små utbrytarpartier, igen, säger Arpi och nämner högerextrema Alternativ för Sverige och Nationaldemokraterna, som båda kommer från SD.
– Inte för att vara en kille på internet, men i romarriket sa man att så fort vi slutar expandera så blir det inbördeskrig. Om vi inte erövrar och går framåt går det och helvete, för då vänder man sig in mot varandra.
