Ingen plan för bättre samordning i vården

Att nå drogfrihet och en stabil tillvaro hade kunnat vara tufft även om systemet var enkelt. Det är det inte. I vintras avslöjade Dagens ETC att Laro-mottagningen, alltså läkemedels­assisterad behandling vid opioidberoende, i princip helt var stängd för nya patienter i Göteborg. Men det mediala trycket blev hårt och vid årsskiftet sköt ansvariga politiker till pengar till depåsprutor. Det innebär att en del patienter kan komma betydligt mer sällan och kön är avskaffad. Dessvärre är många andra hinder kvar. Områdeschef Mattias Bjarnegård är övergripande ansvarig för de psykiatriska verksamheterna inom Sahlgrenska. 

– Var går gränsen mellan den psykiatriska sjukdomen, som är vårt ansvar att handlägga, och att få livet att fungera med den kapacitet man har, vilket mer ligger hos kommunen? Det är absolut svårt. Jag kan bara hålla med om att det är en patientgrupp som i många lägen har svårt att komma rätt med både sin sjukdom och sitt liv.  

Splittrad vård

I vintras kom ett förslag från den så kallade Samsjuklighetsutredningen. Uppdraget var att se över hur vården kan förbättras för personer som har både ett ”skadligt bruk” eller beroende, samt psykisk sjukdom. Analysen var att dessa patienter har stort behov av samordning förlagd till en huvudman och allra helst borde patienterna tilldelas en personlig samordnare. Utredningen föreslog också att ansvaret för behandling inte borde delas mellan med kommunerna, utan ligga hos hälso- och sjukvården.

Mattias Bjarnegård konstaterar att det krävs samverkan mellan specialiserad psykiatri och kommunens socialförvaltning för att ta hand om de här personerna. 

Man skulle kunna behöva en handledare även inom vården?

– Min uppfattning är att det finns ett väldigt nära samarbete mellan verksamheterna inom psykiatrin i Göteborg. Man ­hjälper varandra med vårdplatser till exempel och har god kunskap för att kunna samarbeta.

En ofrånkomlig faktor är ekonomiska resurser. Regionen brukar inte skriva upp budgeten på ett sådant sätt att den räcker till lika mycket som den gjorde förra året. 

– Vi har ett effektiviseringskrav på oss varje år, konstaterar Mattias Bjarnegård.

Och ett effektiviseringskrav varje år kan ju knappast betyda att det blir mer. 

– Nej. Inte mer på samma sätt. Ofta får man hitta andra sätt att göra det på, så kan man säga.

Han exemplifierar med att kognition och äldrepsykiatri satsat på mobila team som åker ut till patienter istället för att patienter ska ta sig till olika mottagningar. Nyligen till­delades beroendepsykiatrin ­också pengar av Kunskaps­centrum för jämlik vård. Det ska bli uppsökande verksamhet bland hemlösa som kan vara aktuella för Laro-mottagningen-programmet, samt en digital mottagning för unga.

Några rekommenderade samordnare blir det dock inte. Utan att lägga någon värdering i om det borde ha prioriterats så konstaterar Mattias Bjarne­gård att det finns på andra ställen.

– Det finns projekt på andra ställen i Sverige där man fått riktade medel för att tillsätta särskilda personer som kommer från vården, men i princip är ute och jobbar som om de skulle vara anställda av socialtjänsten. Då får du den överbryggande personalen, men det har inte vi i Västra Götalandsregionen, säger Mattias Bjarnegård