Peter Bolinder, 55 år, klev på bussen till Östersunds centrum och kom aldrig hem igen. Han var utbildad glasmästare, far till fem söner och kämpade med ett mångårigt alkoholberoende. Senare på kvällen omhändertogs han av polisen, det var inte första gången.
Enligt ett vittne var han ”inte otrevlig”. Poliserna sa att han skulle ”till häktet, där han är stamgäst”. En annan polis kallade Peter för ”alkis” i förhören. Han togs direkt till arresten därför att de ”brukar inte köra honom” till tillnyktringsenheten. Lite senare, i cellen, slutade Peter Bolinder att andas. Han fördes till sjukhus där han förklarades död.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– I polisens ögon var han bara en jävla missbrukare. Men han var också min pappa. Visst var han stökig ibland och hade varit i fyllecell ganska ofta. Men de kan inte bara på slentrian låsa in honom, säger sonen Sebastian Bolinder.
Han är övertygad om att pappan körts till tillnyktringsenheten hade han antagligen levt idag.
”Social utrensning”
Samma slutsats drar Sonny Doverdal vars mamma Marie Karlsson avled i Borlänge bara två månader innan Peter Bolinder. Marie Karlsson omhändertogs inne på sjukhuset, kraftigt berusad men oskadd. Senare på kvällen hade hon på något sätt fått en skallskada men stationsbefälet nekade henne läkarvård. Hon hittades livlös i cellen några timmar senare.
Marie Karlsson hade också kämpat med sin beroendeproblematik under lång tid och polisen kände väl till henne. Hennes bakgrund var säkert en av anledningarna till att personalen inte tog hennes vädjan om vård på allvar, tror sonen Sonny Doverdal.
– Det blir liksom en social utrensning när man ignorerar missbrukarna och inte bryr sig om folk som de tycker är jobbiga. Det är lättare att ignorera en sådan människa. Det slutar med att de går bort i överdoser, säger Sonny Doverdal.
Risk för stämpel
Även Patrik Thunholm, som forskat på svenskt polisväsende, ser liknande paralleller. Det är lätt för poliser att agera fördomsfullt när de har daglig kontakt med människor med missbruksproblem.
– Men de här människorna har rätt till sina mänskliga rättigheter även om de befinner sig i den sociala marginalen.
Enligt lagtexterna ska varje medborgare behandlas lika inför lagen och polisen ska inte göra skillnad på bemötande oavsett vem de har att göra med, poängterar Patrik Thunholm. Men det kan brista många gånger och påverkas av vilken anda som råder på polisstationen.
– Jag hade hoppats att man kunde ge varje individ en chans. Men är det personer som polisen gång efter annan stöter på är risken stor att de får en stämpel. Det här måste polisen jobba med, redan på grundutbildningen.
Nedlagd utredning
Efter Peter Bolinders dödsfall anmäldes ansvarig polis för tjänstefel men utredningen lades ner för att åklagaren inte kunde styrka att ett brott hade begåtts.
– Ärendet är så gammalt att jag inte längre kommer ihåg några detaljer. Jag har ingenting att säga, skriver åklagaren Håkan Roswall i ett mejl.
Åklagaren vill inte svara på varför det inte gjordes något förhör med det vakthavande befälet som var misstänkt för tjänstefel. Även i Marie Karlssons fall lade åklagaren ner utredningen.
– Jag och familjen känner oss ignorerade. Men jag kan inte tillåta mig att sörja utan måste stänga av känslorna och kriga för att få någon slags rättvisa.
Men nyligen kom en liten ljuspunkt. Justitieombudsmannen ska undersöka fallet och kommer med ett utlåtande senare i vår.
– Jag hoppas att de kommer fram till att polisen tog fel beslut när de valde att inte ge mamma vård. Det kanske också leder till att det blir bättre vård för de som sitter arresten.
Missa inte sista delen av vår granskning av #arrestdöden på måndag när regeringen ställs till svars för kritiken.
