Förra året infördes det femte och sista jobbskatteavdraget. Det betyder att den med en månadslön på drygt 30 000 kronor eller mer nu betalar runt 26 000 mindre i inkomstskatt per år jämfört med 2006.

Debatten som föregick sänkningen var hätsk. Efter fyra jobbskatteavdrag tyckte många att pengarna det femte kostade kunde göra bättre nytta i välfärden.

Klurig kan betala extra

Sara Wåglin och Moa Björnsson är två som gärna hade betalt mer i skatt. De drog igång ”julskatteuppdraget” vintern 2013 och samlade in över 130 000 kronor som omfördelades till personer med låga eller inga inkomster.

– Vi gjorde det eftersom vi inte tyckte jobbskatteavdraget var den bästa satsningen. Jag tycker definitivt att våra skattepengar kan användas till bättre saker som kommer fler till gagn, säger Sara Wåglin.

De visste inte då att det finns ett sätt att betala mer skatt för den som är lite klurig. Enligt lagen får inte Skatteverket ta ut extra skatt från någon, inte ens från dem som själva vill. Får myndigheten en extra inbetalning sätts pengarna in på personens skattekonto och upptas i nästa års deklaration. Men bara om Skatteverket känner till hens identitet. Pengar från okända hamnar på ett så kallat balanskonto där de ligger kvar i sju år.

– Om ingen efterfrågar dem på den tiden går de tillbaka in i statens allmänna budget, säger Eva Bodén, verksamhetsutvecklare på Skatteverket.

Du som vill återbetala jobbskatteavdraget kan alltså göra det, så länge Skatteverket inte vet vem pengarna kommer ifrån. Och hur skulle det gå till rent praktiskt? Genom att du lämnar tangentbordet och tar ut gamla hederliga kontanter. Skatteverket har nämligen fortfarande särskilda deklarationsbrevlådor för den tredjedel av svenskarna som deklarerar på papper. Stoppa pengarna i ett omärkt kuvert och lägg på lådan. De kommer att hamna på balanskontot i sju år och sedan gå tillbaka till statens kassakista.

– Enligt skattelagen ska Skatteverket egentligen inte ta emot kontanter, men om vi inte vet vem de är från måste de hanteras på något sätt. Då sätts de in på kontot om någon eventuellt skulle eftersöka dem, säger Eva Bodén.

Hon berättar att det är extremt ovanligt att någon lägger pengar i lådorna nu för tiden, men det förekom enstaka fall förr, innan det blev möjligt att deklarera elektroniskt. Internt kallas de anonyma donationerna för ”samvetspengar”.

– Man kunde få pengar i kuvert för några år sedan. Jag kommer inte ihåg vilka summor det handlade om, några tusen kanske, säger Kaj Kojer, också verksamhetsutvecklare.

Försökte betala 1500

En som försökt betala extra skatt är fredsaktivisten Pelle, som bara vill framträda med förnamn. 2011 skrev han i deklarationen att han ville betala in 1 500 kronor extra. Det var en politisk markering för att visa att Sveriges vapenindustri årligen säljer vapen för runt 1 500 kronor per svensk. Pelle fick nej av Skatteverket men tilltaget uppmärksammades stort i medierna. Han kände inte till kryphålet med deklarationslådorna men kan tänka sig att betala sina 1 500 anonymt, förutsett att han kan skapa uppmärksamhet kring det.

– Det skulle få vara som en politisk markering, att inbetalningen kunde kopplas till vapenföretagen. Men är inte risken att Skatteverket vet vem pengarna är från om jag berättar om det? Jag skulle helst se att flera gjorde det på en gång och gick ut med det efteråt. Man kunde lägga olika summor som 1 498, 1 505 och så vidare. Då skulle de inte veta vem som betalat vad, säger Pelle.

Sjunker i värde

Ett problem med kryphålet är förstås att dina pengar inte kommer att vara lika mycket värda när du sätter in dem som när staten får dem. Inflationen kommer att äta en del på dem under de sju år de ligger på balanskontot. Julskatteuppdragets Moa Björnson skulle rent principiellt kunna tänka sig att återbetala delar av sitt jobbskatteavdrag och tycker att upplägget med anonym inbetalning låter som en kul grej att använda sig av i en politisk kampanj eller liknande. Samtidigt påpekar hon att det är statens ansvar att omfördela pengar, inte enskildas.

– Vad vi ville uppmärksamma med julskatteuppdraget är att vi inte vill ha onödiga skattelättnader för en rik medelklass. Jag tycker att staten är den som borde vara bäst på att reglera pengarna. Det ska ställas mot en frivillig omfördelning där individen får prioritera vilken som är rätt målgrupp.