Ifrågasätts mer än manliga patienter

Det säger Anke Samulowitz, som doktorerar vid Sahlgrenska akademin, Socialmedicin och epidemiologi. Hennes kommande avhandling handlar inte om kvinnosjukvården, utan om vilken roll genusnormerna har inom smärtvården. Ändå kan hon se likheter mellan de två områdena. Inom smärtforskningen kan man se ett mönster i att kvinnors smärta riskerar att negligeras. Forskningen har också visat på det paradoxala i att kvinnor är uppfostrade till att vara verbala, kunna förklara hur de känner och ha god kroppskännedom. Ändå blir de inte trodda inom hälso- och sjukvården i samma utsträckning, utan manliga patienters berättelser anses vara mer trovärdiga.

”Handlar om respekt”

Anke Samulowitz tror inte att man skulle hitta samma mönster om man sammanställde mäns klagomål till patientnämnden. Hon tycker det är svårt att veta exakt vad det beror på.

– Det finns fortfarande en samhällsnorm där kvinnor anses vara mer avvikande. En bra patient har egenskaper som är förknippade med manlighet. De ska vara rationella och inte känna efter så mycket. Det som är traditionellt kvinnligt, att förklara och känna efter, anses inte lika trovärdigt, säger hon.

Hon tror att problemen skulle kunna underlättas om vårdpersonalen hade mer tid att lyssna på patienterna och vågade släppa lite på bilden av att hälso- och sjukvården alltid vet bäst. Men först och främst handlar det om hur anställda tar emot kvinnornas berättelser.

– Jag skulle säga att det första steget är att lyssna och inte avfärda en berättelse med att smärtan sitter i huvudet. Det har att göra med respekt. Det finns inget värre än att inte bli tagen på allvar, det har många kvinnor vittnat om.