Justeringar kommer dock att göras innan lagen blir verklighet. Flera tunga remissinstanser ser problem med hur lagarna som gäller barn ska samordnas.

– Det är alltid så att regerings­kansliet tittar på de synpunkter som remissinstanserna har framfört. Det är det vi gör nu, säger Ola Florin, kansliråd på Socialdepartementet.

Kostnaden ett frågetecken

I förslaget om tillståndsplikt ligger att det kommer att ställas krav på skyddade boenden. Regeringen har avsatt 375 miljoner kronor per år från år 2024, vilket ska täcka nya kostnader för kommuner och rättsväsendet. Men SKR, kommunernas och regionernas intresseorganisation, tror att det kommer att kosta omkring 4 miljarder kronor, vilket SKR skriver i sitt remissvar.

Hur kan det vara så stor skillnad?

– En förklaring kan vara att SKR inte anser att kommunerna har något ansvar att vid behov tillhandahålla skyddat boende till våldsutsatta kvinnor i dag. Därför vill organisationen att kommunerna ska få kompensation för sina befintliga placeringskostnader i skyddat boende, säger Ola Florin.

Kan du säga något om kommande krav på skyddat boende, blir de lägre än i förslaget?

– Vi återkommer i den frågan i samband med reformarbetet.

”Måste följa regelverket”

Enligt Socialstyrelsens kartläggning 2020 är de flesta skyddade boendena ideellt drivna, men de flesta platserna för vuxna i skyddade boenden finns inte hos de traditionella kvinnojourerna utan hos privata bolag. 

Hur ser du på att Roks säger att de nu väljer att ställa sig utanför systemet?

– De är helt självständiga och väljer själva om de ska jobba på det offentligas uppdrag. Men om man gör det måste man följa regelverket.

Han säger samtidigt att regeringen alldeles uppenbart vill och verkar för att idéburna organisationer ska vara en större del av den svenska välfärden.

– I det här fallet finns det skäl att tro att de flesta ideella kvinnojourer skulle klara en tillståndsplikt, och att det är ideella kvinnojourer som driver de i särklass bästa skyddade boendena i Sverige. Men det ser väldigt ojämnt ut. Det finns också skyddade boenden som inte har någon anställd, som går runt på frivilligarbetare och jobbar i små kommuner med små resurser.