Och från att ha arbetat feministiskt på skateboardscenen tog hon aktivismen vidare, grundade jämlikhetsstiftelsen Make Equal och var dessutom en av medgrundare till samtyckesrörelsen Fatta, som arbetar mot sexuellt våld och för samtycke – i lag och praktik.
I dagarna tilldelas hon Ottar-priset som delas ut till minne av Elise Ottesen-Jensen, känd som ”Ottar” – förkämpe för sexuella rättigheter och för kvinnors ställning och mångårig medarbetare på tidningen Arbetaren.
– Det känns fantastiskt! Ottar har inspirerat mig och många andra genom att inte acceptera varken rådande normer eller lagar, säger Ida Östensson.
Ett antal organisationer och aktivister drev ihärdigt frågan om en lagändring för att ett krav på samtycke skulle införas i sexualbrottet. Du var en av dem. Hur kommer det sig att ni lyckades?
– För att vi samarbetade brett med stora delar av kvinnorörelsen samtidigt som vi använde en hel del nya metoder där vi blandade politik och kultur. En devis vi satte tidigt var ”Fatta i alla rum” och ”Vi kör tills alla fattar” vilket innebär att vi försökt anpassa budskapet till olika typer av rum och målgrupper genom att engagera grupperna själva – och vara enträgna. Sedan gick det såklart också bra för att frågan egentligen borde vara självklar.
Den feministiska rörelsen var inte enad, en del varnade för att lagändringen kan lägga ytterligare skuld på offret – hur ser du på den kritiken idag?
– Motståndet kom egentligen från väldigt få personer/organisationer – men det var ihärdigt. Jag tycker att motstånd, när det är konstruktivt, är bra. De tvingar en att vässa sina argument. Problemet med motståndet mot samtyckeslagen var att vi behövde upprepa samma svar på tal till samma personer/organisationer om och om igen. Vissa fattade – och backade. Andra kommer nog aldrig att backa, även om lagen nu visst visat sig ge reell effekt.
– Jag hade önskat ett debattklimat som tillät människor att våga erkänna att de hade fel.
En genomgång av våldtäktsdomar som Ekot har gjort visar att den nya lagen om samtycke har påverkat domsluten i minst fyra fall fram till november. Vilken slutsats drar du av det?
– Att domstolarna faktiskt försöker efterleva den nya lagen. Och att det blev som vi sa, ett utvidgat kriminaliserat område med nya krav som både kommer att fälla fler förövare – och samtidigt verka normativt för fler anmälningar och i förlängningen färre våldtäkter. Men fortfarande är det för tidigt att dra för stora slutsatser. Fatta har en spännande satsning nu som heter #fattagranskar där Fatta granskar hur domstolarna nu tolkar den nya lagen.
Är lagstiftningen tillräckligt bra nu eller efterlyser du fler förändringar?
– Lagar måste förändras allt eftersom samhället förändras och ständigt pusha gränserna för vilket samhälle vi vill leva i. Just nu måste vi testa denna lag under en tid framåt för att se vilken effekt den kan ge. Men i framtiden hoppas jag att vi gått från att sex ska handla om att ”samtycka” till att delta ”frivilligt”. Det finns en tydlig maktordning och skevhet även i det. Men är det något jag lärt mig så är det att vi måste skapa lagar som är lagom utmanade för den samtid vi lever i för att den ska funka.
Om du tänker framåt då?
– I framtiden önskar jag att lagarna handlar om ömsesidig vilja där könsmaktsordningen som syns i brottsstatistiken, lagböckerna, praxis och bemötande är utrensade. Jag hoppas att vi lyckats bygga ett system där alla vet vad samtycke är i praktiken, där så kallade ”gråzoner” inte finns varken i vårt vokabulär eller i praktiken. Och när brott ändå begås – att sexualbrott är högsta prioritet hos en poliskår som har fått adekvat utbildning i bemötande av brottsoffer och förövare, att brottsoffer vet exakt vart de ska vända sig, få vård och målsägandebiträde omgående och att målet kommer upp i domstol i direkt anslutning till att brott utretts. Och då har jag inte ens börjat prata om det förebyggande arbetet som jag har ännu mer tankar kring.
Finns tillräcklig kunskap om sexualbrott inom polis och rättsväsende?
– Nej det finns alldeles för lite kunskap inom både polis och rättsväsende. Regeringen försöker ständigt komma undan genom att säga att vi behöver fler poliser och högre straff och en villkorad extraslant då och då till kvinnojourerna. Självklart behövs mer resurser och utbildad personal inom polisen och ja, ibland kan det kännas som att vi har skrattretande låga straff för sexualbrott om en jämför med ekobrott etcetera. Men hårdare straff har enligt forskning inte alls någon avskräckande effekt utan tvärtom ställer det högre krav för fällande dom vilket gör det svårare att ens få sin upprättelse rättsligt.
Vad saknar du för insatser?
– Det som behövs är relevant och obligatorisk utbildning av hela rättskedjan – polis, advokat, målsägandebiträde, domare, samfundet etcetera. Idag finns det frivilliga utbildningar som väldigt få deltar i och såklart är det främst kvinnor som deltar. Jourerna behöver permanent finansiering och inte snabba cash som ska brännas samma år som någon form av symbolpolitik.
– Men ännu viktigare är att påpeka att allt ovan är satsningar som bara förbättrar situationen när brott redan begåtts. Så ännu en gång: vi behöver enormt mycket mer resurser och samordning kring det främjande och förebyggande arbetet. Något som Jämställdhetsmyndigheten var en bra start för att uppnå: som nu M och KD med stöd av SD valde att lägga ner efter endast ett år. Fruktansvärd backlash och helt idiotiskt.
Ida Östensson om…
…vad hon gör härnäst:
– Just nu är jag föräldraledig och försöker vara i nuet i det. Överösa min son med kärlek. Men idéerna för hösten har redan börjat smyga sig på… och överraskande nog handlar det om barn denna gång!
…kultur som inspirerar:
– Alltså jag läser ju bara barngrejer för inspiration just nu, som ”Vi ska ha barn – en handbok om jämställt föräldraskap” av Marie Björk och ”Amning i nöd och lust” av Lin Dalèn.
– Lyssnar mest på ”Rättegångspodden” och podden ”Jag vill ha barn” av Cilla Holm där jag precis varit månadsgäst.
– Ser mycket svenskt på tv nu. Älskade ”Vår tid är nu” och har precis börjat se ”De dagar som blommorna blommar”.
– De få stunder jag inte har någon musik på för Valle (mitt barn) kör jag Linnea Henrikssons låt ”Småtjejer remix” på repeat och sen har det blivit en hel del Lauryn Hill på slutet då jag äntligen fick se min tonårsidol live för några veckor sedan!
…var hon hittar sitt driv, i kampen mot sexism:
– Ett ruttet samhälle och en tro på ett bättre samhälle. Ett självförtroende genom all kamp jag bedrivit hela vägen från högstadiet. En familj som stöttar och fantastiska medkämpar som gör att jag orkar och blir smartare.