”We are at the platz.”

Det här meningsutbytet är inspirationen till titeln på Joakim Roos fotohäfte The Platz, som publicerades i februari. Nu har han precis kommit ut med ett nytt häfte, The Platz II. Precis som den första upplagan innehåller den nya publikationen fotografier och texter om rumänska romer i Göteborg som främst försörjer sig genom att tigga.

– När jag började få kontakt med personer i gruppen och ringde dem för att fråga var de var så sa de, ”We are at the platz”, en blandning av engelska och tyska. Det innebar alltså deras boplats, men det kunde variera mellan sex, tio ställen, berättar Joakim Roos.

Började för två år sedan

Nu har det gått drygt två år sedan han började med arbetet med The Platz. Häftena, som han producerar själv, säljs bland annat av några av de personer som skildras i bilderna. Under de par år som gått har det blivit tusentals foton, men i varje häfte kommer bara drygt 30 stycken med.

– Jag tar ut dem som är relevanta, som kan berätta något om deras liv. De möter ett otroligt stort motstånd i Sverige och jag vill visa våra likheter och olikheter. Jag vill visa vad som är meningen med att tigga och vad det betyder för dem, men också beskriva deras liv som det ser ut när de inte tigger, deras familjer, relationer och så vidare, säger Joakim Roos.

Han har en mer än 30 år lång karriär som bildjournalist bakom sig och en stor del av den har bestått av att skildra människor i utsatta lägen. På nittiotalet rapporterade han från krigets Bosnien och Kosovo och under 2000-talet har mycket av hans arbete handlat om flyktingar.

– Jag ville ta vara på mina erfarenheter av att rapportera från krig och av att ha sett människor i fattigdom och utsatthet. Jag ville berätta vad som händer med människor som har varit med om traumatiska händelser, säger han.

Tycker du det finns en risk för estetisering av fattigdom och utsatthet i bildberättande?

– Det är väl något som är både bra och dåligt. Den diskussionen har alltid funnits. När man skapar en bild måste man göra den så bra som möjligt så att betraktaren sugs in. Komposition är en del i det. Bilder behöver vara bra för att man ska se innehållet, en välkomponerad bild gör ju att man stannar kvar i den. Samtidigt känner jag att mina egna bilder är ganska råa, komposition är inte min starkaste sida.

Research viktig

Joakim Roos tycker att hans styrka främst ligger i bakgrundsarbetet: att göra research, bygga förtroende och att vara vid rätt plats vid rätt tillfälle. Med The Platz har han medvetet jobbat långsamt.

– Inom media går arbetet ofta fort, men det kan bli fel, det har jag själv erfarit flera gånger. Men nu har jag låtit det gå ett år från att jag tagit en bild till att jag publicerat den, för att jag först vill veta om jag är rätt ute. För att se mönster krävs tid.

Vilka typer av mönster menar du?

– Händelser eller saker som folk säger som upprepas gång på gång. Det är till exempel ingen engångsföreteelse att folk tältar i snön på vintern. Det är något som pågår hela tiden och då är det relevant att ta med den bilden.

Joakim Roos bläddrar fram till ett uppslag i den första The Platz, en svartvit bild på ett par campingtält, omgivna av snödrivor och kala buskar.

– I Sverige verkar vi ha problem med att tro på vad folk som kommer från andra kulturer säger. Om flyktingar till exempel kommer och berättar något är vi skeptiska, kanske på grund av okunskap. Det här projektet är en kritik mot vårt samhälle och hur vi bemöter människor från andra kulturer.