För att föda en växande global befolkning måste man tänka utanför boxen. Det är precis vad Niklas Wennberg är bra på. Projektet Stadsjord började med några grisar i Högsbo 2008 ”de första slaktsvinen i Göteborg sedan andra världskriget” och har nu expanderat till getter och sedan 2015 urban fiskuppfödning.
Otålig entreprenör
Niklas Wennberg har erfarenhet från just fiskodlingar i Sydostasien, där han jobbat för Sida. Han har också varit med och utvecklat miljömärkningssystemet för fisk och skaldjur i Norden, och deltar i utvecklingen av världens första standard för stadsjordbruk. Och han är otålig.
– Det har alltid varit pysseldimension inom stadsjordbruket, man levererar lite jordgubbar men mest sociala värden. Det är viktigt för mig att knäcka det – det handlar också om att producera volymer mat till växande stadsbefolkningar, säger han.
Här i Slakthuset har Stadsjord en akvaponisk pilotanläggning med fiskar och växtodlingar. Det är kretsloppstanken som gäller. Restavfall från ett lokalt bageri och bryggeriet Spike några hus bort blir mat till larver, som så småningom ska föda fiskarna (i dag lever de på köpt torrfoder). Stadsjord samarbetar även med Chalmers för att ta fram ett hållbart fiskfoder. Det gäller att hitta restflöden, likt slakteriavfall från fiskaffärerna, som kan användas på nya sätt.
Rötterna i vatten
I ett rum bakom fiskarna odlas växter under starka lampor. De större grönsakerna, som tomater och meloner fungerar bättre i en så kallad media-bädd, där grus eller lecakulor ersätter jord. Mindre växter, som sallad, kan ha rötterna hängande direkt i vatten. Skivor av högdensitetsfrigolit täcker vattenbäddarna, och växterna hålls på plats i uppborrade hål med hjälp av i mjuka klämmor, så kallade growgrips.
Teknikern Jens Björkqvist lyfter på skivorna och visar växternas rotsystem. Som gödning används näringen från fiskvattnet. Ett kilo fisk ger näring till tio kilo grönsaker. Här växer vacker huvudsallad, salanova, pak choi och mangold, liksom koriander, grönkål och basilika.
Ett paketkoncept
Precis som i ReGen-byarna vill Niklas Wennberg slå ihop alltsammans till ett enda paketkoncept, och har tagit fram ett förslag på ett så kallat resilienshus tillsammans med arkitektbyrån Inobi. Detta flerbostadshus med akvaponi ska med 50 kvadratmeter fiskodlingar kunna föda 100 boende med fisk, och även med en del grönsaker från vertikala bäddar. Förslaget har skickats in till en markanvisningstävling i Uppsala.
– Det är inga nya tankar i vårt projekt, utan gamla tankar i en ny kontext. Vi tar mycket från ekobyarna och placerar det i stan istället, förklarar arkitekten Erik Berg på Inobi. Alla kan ju inte bo på landet, menar han. Erik Berg ser växtodlingarna i Ekobo snarare som en sätt för lägenhetsbor att upprätthålla ett odlingsintresse, än som en primär näringskälla.
Tropiska fiskar
Typen av fisk är betydelsefull vid akvaponi, och anledningen till den höga luftfuktigheten i Stadsjords lokaler är att såväl den tilapia och clarias (ålmal på ren svenska) som odlas är tropiska fiskar. De lever i 26-gradigt vatten och växer åtta–tio gånger snabbare än en abborre, enligt Niklas Wennberg. De tar cirka sex månader att bli matfisk.
"
Vill du läsa mer om hur vi kan bo och leva ekologiskt?
Läs Kloka hem – Sveriges första hus- och hemmagasin med eko-inriktning.
"
Genom att odla fisken i tankar snarare än i stora kassar i hav eller sjöar, är att man lättare kan kontrollera miljön och undvika övergödning genom att fiskbajs spolas ut i vattendragen. Men kan också slippa sjukdomar och antibiotikabehandling. Niklas Wennberg berättar att majoriteten av all fisk på våra tallrikar är odlad i dag, och vattenbruk är världens snabbast växande livsmedelssektor. Därför gäller det för Sverige att hänga med. Bara tolv procent av fisken vi äter odlas eller fångas på hemmaplan.
Tar bort dysmak
Både tilapia och ålmal kan äta såväl växter som djur, och är därför mer hållbara miljömässigt än exempelvis lax, som äter annan småfisk. För att bli av med den dysmak som ofta ackompanjerar sötvattenfiskar så renar man dem genom att ha dem i flödande vatten och utan mat en vecka innan slakt. Ännu har inte Niklas Wennberg upplevt några djurrättsprotester i frågan.
Nu ligger han på Göteborgs politiker för att skala upp sin verksamhet.
