BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– När Statoil drog valde vi att fortsätta men utan bensinen. Jag har jobbat varenda julafton sedan barnen föddes, utan bensinen behöver jag tack och lov inte det längre, säger Camilla Appelqvist.
Tvingas till mångsyssla
Tillsammans med sin man Thomas och en halvtidsanställd driver de butik med paketutlämning och kassagirotjänst, frukostservering, gatukök, catering, lunchbuffé, däckhotell, däckbyten, och de hyr också ut både bilar och släpvagnar.
– Det går inte att bara hålla på med en grej, som att bara ha hyrbilar. Det är helt omöjligt.
För att kunna börja med lunchserveringen var de tvungna att bygga ut köket. Det blev långa kvällar och nätter, både av jobb och av oro.
– Man vet aldrig säkert om det lönar sig, tänk om kunderna slutar att komma? Den dagen står vi utan jobb.
För inlandets del är det i dagsläget inte utflyttning som är problemet. Det är låg nativitet, ”avdödning” – det dör fler än det föds. Vanligaste beställningen av catering är för begravningar.
Har ni inte funderat på att flytta till Umeå?
– Nog har man funderat ibland, men jag trivs skitbra! Dorotea är världens bästa plats. Nära till allt och det är billigare att bo här. Nackdelen är att vi inte gör något annat än att jobba, fördelen är att då behöver vi inte så mycket pengar. Tur det, eftersom vi inte får ut så mycket i lön, säger Camilla och skrattar.
Platser som Dorotea tvingar folk att söka pengar från flera källor. Ändå är Dorotea en ort där det fortfarande finns anställningar att få, där både Ica och Coop har butik. Andra orter i inlandet är inte lika välsignade. Att det ser ut så i dag är ingen slump, utan en effekt av ett led politiska beslut.
Kvinnors försörjningsmöjligheter
En forskartrio vid Umeå universitet undersöker just nu vilka försörjningsmöjligheter som kvinnor i glesbygd har. Hur gör migrerade thailändska kvinnor för att få ekonomin att gå runt? Hur väl fungerar dagens politik med fokus på företagande i inlandet? Hur har utvecklingen sett ut historiskt?
– Vi tittar på kvinnornas försörjningsmöjligheter eftersom staten länge har sett kvinnor som en arbetskraft som borde jobba mer. Exempelvis i början av 1960-talet ordnades kampanjer för att få de ”räddhågsna” hemmafruarna att våga mer utanför hemmet, säger historikern Johanna Overud.
Mot slutet av 60-talet börjar viktiga arbetstillfällen för kvinnor i glesbygd försvinna när allt fler jordbruk lades ner.
– Samtidigt som det länge har talats om att ”hela Sverige ska leva” skrivs det redan i 70-talets början tydligt att alla orter i Västerbotten inte kan hållas vid liv, säger Johanna Overud.
Fokus riktades mot serviceorter i stället. Samhällsservicen koncentrerade sig under 1970-talet till större orter i inlandet.
– Staten är inte längre en födkrok i glesbygden som tidigare. Sedan kommer 90-talet och hela den offentliga sektorn krymper rejält. Marknadstänket kommer in i statlig byråkrati på allvar.
Arbetsförmedlingen, som tidigare har kretsat nästan uteslutande kring lönearbete, har nu visioner om att skapa entreprenörer.
– Nu läggs större ansvar på individen att skapa sin egen arbetsmarknad, att hitta egna vägar till ett jobb, säger Elin Kvist, sociolog vid Umeå universitet.
Till en början undersökte hon om subventioner som Rut-avdraget och lagar som LOV, Lagen om valfrihetssystem, har stimulerat till företagande i glesbygd – exempelvis i form av hemtjänstföretag.
– Men det finns nästan inga att tala om i Västerbottens inland. Det här är reformer som fungerar i storstäder, men i glesbygd finns ingen lönsamhet i att driva en privat hemtjänst.
Likt 1960-talets politik för att få ut kvinnor på arbetsmarknaden finns en tanke med att kvinnor i dag ska bli entreprenörer. De ska som företagare få upp sina löner, vilket ska stärka kvinnornas självständighet.
– Då måste man komma ihåg att det kan ta 6–7 år för att få lönsamhet i ett nytt företag. Under den tiden behöver du antingen leva på någon annans kassa, eller så det krävs att du redan är en väldigt resursstark person, berättar Elin Kvist.
Nu när staten har dragit sig tillbaka får regionerna – landstinget och kommunen – spela en större roll. Både för arbetare och för företag, genom upphandlingar.
– När man lever med upphandlingar vet man att en dag kanske vi är dyrare, men när beskedet kom att vi hade förlorat fick jag en chock, säger Jörgen Selin, delägare av Ambulanssjukvården i Dorotea AB.
Han har jobbat nattpasset, en lugn natt, men är trött och nedslagen. Trots att deras bud var lägst förlorade det lokala företaget nyligen upphandlingen mot ett större bolag med säte i Norrköping.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Efter 15 års verksamhet måste vi nu förbereda oss för att lägga ned.
Landstinget menar att Doroteaföretaget föll på kravet om att ha en konkret plan för kompetensutbildning. Jörgen Selin suckar. Planen för kompetensutbildningen ska vara konkret, men det står inte hur detaljrik den ska vara, säger han.
– Vi hade en plan. Hade landstinget velat hade de kunnat ta kontakt med oss, bett oss komplettera vårt förslag, och sparat många miljoner.
– Om kommuner och landsting bestämmer sig för att det viktigaste är att vara proffs på anbud så har inte småföretagen samma chanser.
För Jörgen är inte den svåra frågan om han kan få jobb hos bolaget som ska ta över ambulanssjukvården. Frågan är om han ska finnas till för landstinget med all sin kompetens, efter vad han ser som ett stort svek.
– Hela mitt vuxna liv har jag jobbat med sjukvård. Om valmöjligheterna fanns skulle jag nog byta yrke, men i den delen av Sverige som vi bor i är det inte så enkelt.
Han är glad över stödet som har vällt fram för ambulansen från folkrörelsen Doroteaupproret. Listor har fyllts med namn som vill se ambulansverksamheten i fortsatt regi av Jörgen och hans kollegor.
– Känns som ett facit på jobbet vi har gjort. Det är styrkan i Dorotea, att det finns kämparglöd. Utan den blir vi bara överkörda, säger Jörgen Selin.
Livskvalité viktigare än shopping
Det finns många bilder som en yttre betraktare kan ta med sig från platser som Dorotea. En kanske romantiserad överlevnadskamp. Ett fint farväl till bygder i upplösning. Eller som butiksägaren Camilla Appelqvist oftast stöter på:
– ”Vad gör man i Dorotea egentligen?” Man jobbar och lever sitt liv. Vart man än bor så gör man ju inte så mycket egentligen. Då är livskvalitén viktigare än hur mycket det går att shoppa, säger Camilla Appelqvist.
För att avsluta med något slags svar på frågan om hur man som inlandsbo kan försörja sig, säger sociologen Elin Kvist:
– Ha koll på pengarna, följ dem. Fråga vem i samhället som får pengar och varför.
Men svaret på dessa frågor kan leda till mer än bara förslag på försörjning. Det kan även få en att börja ifrågasätta vissa ojämlikheter mellan stad och land.
