Pedofiljägaren Sjöberg skrattar åt den desperata mamman: ”Du är labil”

Moa vill inte träffas hemma. Att prata om sitt eget privata Hiroshima inom husets väggar, de som förr gav trygghet och familjero, gör allt om möjligt svartare. Istället vill kvinnan ses på en anonym parkering någonstans i Sverige, där försommarregnet piskar mot bilplåten.

Flerbarnsmamman har proppat sin späda kropp full med betablockerare för att klara av att berätta om dagen D, som i Dumpen. Då de rikskända pedofiljägarna Patrik Sjöberg och Sara Nilsson slängde in en klusterbomb i hennes liv, en främlings existens, och sprang åt andra hållet utan att se sig om.

– Jag drabbades av tre katastrofer samtidigt. Den första är min sambo Pontus ansvarig för, då han sexchattade om barn och åkte för att träffa ett. De andra är Dumpens ansvar. Först gjorde de min personliga tragedi till underhållning för hela världen att se, för att dra in pengar. Sedan har de gjort mina egna barn otrygga, riskerat deras framtid genom uthängningen, säger Moa med en klar och stark röst.

Så ber hon om ursäkt när hon börjar gråta in i en röd mönstrad snusnäsduk.

– Varenda jävla dag vaknar jag med rädslan att de ska komma hem från skolan och fråga ”mamma, vad är en pedofil?”. Det här är den dagen, det här blir den dagen, då jag måste rycka upp dem från allt och flytta till en annan stad. Med vilka pengar då?

När jag gick runt i trädgården och trodde att allt var bra, då visste redan min omvärld. Det var en så sjuk känsla.

Uthängd tog sitt liv

Pedofiljägare har dykt upp i Sverige de senaste två åren. Störst och kändast av alla är sajten Dumpen, frontad av höjdhoppslegendaren och göteborgaren Patrik Sjöberg, 57, samt skånskan Sara Nilsson, 48. Båda är själva offer för sexuella övergrepp som unga.

Man kallar sig för ”media utan munkavle” och har, precis som Dagens ETC, ett utgivarbevis. De två jagar Sverige runt och sedan starten sommaren 2021 har de och deras medhjälpare publicerat videos med över 100 stycken män som sökt sex med minderåriga. En del har velat ligga med flickor så unga som sex år.

I februari 2022 så valde en man i 50-årsåldern att ta sitt liv efter att han hängts ut på Dumpen. Det påverkade inte Sjöberg och Nilssons tempo, verksamhet och popularitet, och på webben bygger man en jättelik digital folkrörelse som får allt mer medial uppmärksamhet. Förra månaden var duon inbjudna att prata på scen på Gräv i Luleå, ett prestigefullt seminarium för Sveriges allra tyngsta och mest kända grävande journalister.

Dumpens arbetssätt, finansierat av fansens swishande, är enkelt i principen: på internets olika plattformar utger man sig för att vara ett barn som söker sex, eller en vuxen som erbjuder sitt barn för sex. Via chattar, ofta krypterade och i hemliga pedofilkanaler, snärjer man så vuxna män för sexdejter. När en man dyker upp för att träffa vad han tror är ett barn väntar istället Sjöberg och Nilsson, som i blixtfart efteråt publicerar en konfrontativ och ocensurerad video. Komplett med alla skärmdumpade chattar och dick pics, foton på sitt kön, som mannen skickat.

Sedan sprids det giftiga paketet av Dumpen själva och deras tiotusentals följare ofta till mannens arbetsgivare, grannar, släkt och vänner. På Flashback tävlar ivriga beundrare i att kartlägga männens identiteter och liv, ner till kvitton i soporna.

”Då bara försvann jag”

Det här är vad som hände Moas mångåriga sambo och far till hennes barn. Pontus är en av männen på Dumpen.

– Det var en söndag. Jag hade varit ute i trädgården hela dagen och gick in för att tvätta håret på ett av barnen. När jag skulle sätta telefonen på laddning såg jag att jag fått ett meddelande. En person, som jag sedan fattat är kopplad till Dumpen, hade skickat länken med videon. Bara det. Inget annat. Jag klickade. Det var… som att trampa på en mina, minns Moa, och krokar i vad hon kallar en petitess i sammanhanget, en jobbig detalj som naglats fast i skallen:

– Långt senare loggade jag in på Instagram och såg att flera vänner skrivit till mig där om Pontus. De hade sett uthängningen innan jag gjorde det. När jag gick runt i trädgården och trodde att allt var bra, då visste redan min omvärld. Det var en så sjuk känsla.

Moas eget liv har varit förspänt med taggtråd. Vägen fram till den numera ödelagda lyckliga kärnfamiljen har ramats in av alkoholism och död. Våldtäkt. Droger. Ett ytterst allvarligt självmordsförsök som ung – nästan 1 000 tabletter – där hon länge balanserade på gränsen ihopkopplad med en respirator.

Men inget har varit värre än att utan förvarning från Dumpen få veta att mannen hon älskar sökt sex med barn.

– Jag har upplevt riktigt jävliga saker. Mycket skit. Men det här… det här. Jag är intellektuellt intresserad och påläst om hjärnans funktion. Nu kunde jag i realtid studera hur en människa, jag själv, faller i bitar. Hela mitt jag fragmenterades. Jag dog. Mitt jag, dog. Nu, efter att det gått en tid, så syns åter delar av det som är jag. Men då bara försvann jag. Hela världen blev vit.

Hon fruktar trakasserier

Moas hand är tunn, den hårt spända huden blek. Hon berättar att hon på tre veckor tappade tio kilo. Raset har fortsatt, totalt 17 kilo har försvunnit, och idag väger hon som när hon var tonåring. Under de första sju dagarna efter undergången åt hon en halv banan. Sov en timme per dygn och hade vilopuls på 97. Vaknade och kräktes. Kissade på sig av ångest. Kämpade för att hålla ihop det för barnens skull, det enda hon upplevde var verkligt där och då.

Den gröna plastmuggen med kaffe skakar lätt medan hon återberättar hur tillvaron blev till små, små söndersprängda flisor. Ur ruinerna föddes en ny vardag där hon frågade sin sambo om han på senaste julafton hade knullchattat om barn i smyg. Statiskt brus sprutades rakt in i hennes hjärna.

Efter att Pontus slutligen erkänt allt för sin sambo gick det snabbt. Han fördes iväg av polis till akutpsyk på grund av suicidrisk. Socialtjänsten kopplades in och Moa fick en kommunal stödperson i krisen. Redan dagen efter började också hennes kamp för att få Dumpen att avpublicera uthängningen. Inte för Pontus skull – deras förhållande är över. Där vill hon vara tydlig. Han har gjort det han har gjort, inget snack. Även om det inte är ett brott, då det inte finns ett riktigt barn, så har han sexchattat om barn och åkt på en träff i hopp om att få ligga med ett sådant.

Jag vill höra när det räcker, vad det är ni vill ska ske. Räcker det om jag skickar en bild på hans lik?

Hon vädjar om avpublicering för sin egen och de gemensamma barnens skull. För att de alla i all evighet inte ska kopplas ihop med pedofili och tvingas fly undan trakasserier. Något som hon säger att den lokala socialförvaltningen slagit fast är fullständigt oundvikligt om det här får större spridning där de bor. En risk som skruvas upp för varje timme som Pontus uthängning ligger kvar på Dumpen.

”Snabba med identifiering”

Hittills har det blivit nobben ända in i kaklet av Sara Nilsson, ansvarig utgivare för Dumpen. Dagens ETC har tagit del av omfattande mejlkonversationer där Nilsson bland annat skriver:

”Tyvärr så har vi lagt tillräckligt med tid på er nu. Vi vill försäkra oss om att han inte kommer att söka barn i sexuellt syfte igen.”

Och i ett sms, efter att Moa hotat med att prata med pressen, svarar Nilsson:

”Menar du att journalister är någon form av verktyg för att idka utpressning? Jag har en egen sida där jag kan publicera vartenda litet försök till utpressning du gjort.”

Och:

”Vi arbetar inte för att bli populära. Vi arbetar för att skydda barn från individer som vill våldta dem.”

I ytterligare ett sms hotar Sara Nilsson med att även om hon inte skriver om det själv, så ”finns andra forum som är snabba med identifiering”. Mellan raderna: Flashback.

Sara Nilsson sms:ar vidare:

”Jag kommer givetvis att förmedla dina mejl om att du ska skicka bilder på din makes lik, och uppmana honom att köra ihjäl sig för att du ska få ut på livförsäkringen till din journalistkompis.”

Det Moa i flera meddelanden förtvivlat uttryckt, är att Pontus kommer att se självmord som enda utvägen för att hans familj ska skyddas undan exponering.

Moa undrar: ”Jag vill höra när det räcker, vad det är ni vill ska ske. Räcker det om jag skickar en bild på hans lik?”

Hon har även skrivit att om Pontus tar livet av sig, så kommer han att få det att se ut som en olycka för att familjen ska få ut livförsäkringen. ”Han har ingenting kvar att förlora.”

Alla Moas mejl och sms, som dryper av vrålande hopplöshet och ilska över att hennes liv brunnit upp, tolkar Dumpens representant som utpressning för att rädda en pedofil.

Ingen förståelse från Dumpen-duon

Dagens ETC har även fått ta del av två inspelade telefonsamtal. I det första ringer en bönande Pontus till Sara Nilsson för att fråga vad som krävs för att avpublicera så att hans barn, som inte gjort något, inte riskerar att trakasseras. Sara Nilsson kallar den risken för ”rent kvalificerat skitsnack” och ber honom ”sluta gnälla”:

– Du skulle tänkt på dina egna barn innan du sökte andras barn i sexuellt syfte. Både du och sin sambo verkar ha svårigheter att inse att det inte är vi, utan ditt beteende. Ni har en sådan offerkofta på er att det knappt är sant. Ni sliter på er offerkofta och tycker synd om er själva. Du har velat våldta någon annans barn. Det är sant.

Hör Pontus vädja till Dumpen att avpublicera för att hans barn ska slippa trakasserier:

I det andra samtalet som Dagens ETC hört ringer Moa till Sara Nilsson. Hon är arg, desperat, och skriker att hon kräver en avpublicering. Då börjar Patrik Sjöberg att skratta i bakgrunden. Han kallar den svårt utsatta kvinnan för labil och säger att hon ”ger ett roligt intryck” och att hon borde bry sig mer om vad hennes snubbe håller på med. Patrik Sjöberg fortsätter att skratta hänsynslöst. Och Sara Nilsson jämför Moas situation med att råka salta en Janssons frestelse för mycket – ibland blir det bara fel i livet.

Hör Patrik Sjöberg skratta åt Moa:

När Moa undrar om det inte är stor risk att hennes barn kommer att bli mobbade i skolan om det sprids att de har en pedofilpappa, svarar Sara Nilsson så här:

– Nu är det så här! När jag växte upp var jag den enda som hade mörkt hår. Jag blev ofta trakasserad för det. Nu är det väldigt vanligt med mörkhåriga och det är helt otänkbart att trakassera någon för det. Nu är det också väldigt vanligt att barn är utsatta för övergrepp, att barn har en förövare till förälder. Och nu är det dags, att om ett barn blir retad för det, att vi som samhälle tar itu med den problematiken. Så offer vågar prata. Det ska inte vara någon skam. Det är upp till skolan att ta itu med det.

”Om man vill dö…”

Moa minns hur hon planerade att ta sitt liv under de första dagarna efter uthängningen, efter flera mejl där hon förgäves bett om en avpublicering.

– Jag funderade på om jag måste döda barnen. I det totala kaoset tänkte jag att vi alla måste dö. Och i det, tänkte jag att om jag dör så kommer de tvingas avpublicera. På kvällen tre dagar efter allt börjat hade jag starka planer på att ta livet av mig. Jag är bra på att lura min omgivning. Om man vill dö så kan man det.

De gör mig och barnen till verktyg i opinionskampen. Avhumaniserar oss. Men mina barn är verkliga.

Räddningen blev att ett av barnen började gosa kärleksfullt med sin mamma.

– Mitt barn pussade på mig. Då hände något i mig. När allt slets sönder så släpptes jag ned i ett öppet hav. Jag sjönk. När mitt lilla barn gav mig den rena kärleken så drog hen upp mig på en liten flotte, där jag låg och guppade. Men den kvällen hade jag planer på att ta mitt liv. För att jag skulle rädda barnen. Så nära var jag.

Bara under maj så har Dumpen publicerat 16 videor med män som sökt sex med barn. Eller gäddor, som man kallar dem, eftersom man fiskar upp dem ur internets mörkaste vatten. Moa tror att det bara är en tidsfråga innan en anhörig tar livet av sig. Kanske en tonåring i en tumultartad livsperiod som blir mobbad och hänger sig. Eller att en man väljer att ta hela sin familj med sig i döden.

– Dumpen vet inte vad människor har för bagage. Vad som finns i familjerna, de anhöriga som drabbas. Kanske finns det en fru med självmordshistoria? Eller ett barn med en svår funktionsnedsättning. Dumpen lade ut en bombmatta över oss och sket i konsekvenserna eftersom de tycker det är värt det. De gör mig och barnen till verktyg i opinionskampen. Avhumaniserar oss. Men mina barn är verkliga. De är inte ettor och nollor på en skärm. Jag mejlade foton på dem till Sara Nilsson för att visa att de finns men fick inget svar. Hon gör en omelett och vi är äggen som ska knäckas. Mina barn.

”Dumpen vet konsekvenserna”

I hennes skalle har det under lång tid varit ett flammande pandemonium. Något jobb går hon inte till. Häromdagen kom hon inte ihåg hur mikron fungerar. Moa blickar ner i knäet, på sin telefon, där hon har en lista med saker hon vill komma ihåg att säga. För att förklara varför hon valt att prata trots att hon är skärrad över en möjlig identifiering. Eller att Sara Nilsson och Patrik Sjöberg, som fattar vem hon är, ska hämnas på något sätt.

Det finns blodtörstiga hundar. Sara Nilsson ger dem ett ben. Att hon sedan inte vill smutsa ner sig genom att tugga det själv gör inte henne mindre ansvarig.

En av punkterna är att hon inte ifrågasätter. Pontus har chattat, skickat bilder på sin penis, åkt på dejten. Allt ansvar för det, är hans. Och all skada som kan göras mot honom, utom döden, är gjord. Han har förlorat jobbet, flyttat till en annan stad, är en paria med skyddad identitet på grund av det hot och hat som forsar genom Dumpens kommentarsflod.

Dock: Hon söker inga sympatier för honom. Det är en omöjlighet. Men om Dumpen är allvarliga med budskapet att de vill att männen ska söka vård för sina begär, varför ligger uthängningen kvar? Moa säger att Pontus nu sökt, fått, och tagit emot den bästa medicinska och psykiatriska vård som finns i Sverige. Vilket de informerat Sara Nilsson om flera gånger. Han vill, berättar hon, förändras. Ta ansvar för det han gjort. Kontrollera sjukdomen. Om syftet med Dumpen inte är att straffa i all evighet, vad tjänar det för syfte att publiceringen ligger kvar?

– Det finns blodtörstiga hundar. Sara Nilsson ger dem ett ben. Att hon sedan inte vill smutsa ner sig genom att tugga det själv gör inte henne mindre ansvarig. Människor skriver att de aldrig ska låta någon uthängd få leva ett vanligt liv igen. De ska förfölja folk för alltid. Sara gav dem benet! Dumpen vet konsekvenserna. De är medvetna om vad som händer, att folk jagar anhöriga.

En Potemkinkuliss, kallar Moa deras prat utåt om vård för förövare, och stöd och hjälp till anhöriga. Mellan skål och vägg, som i mejl och de bandade telefonsamtalen, så framgår det tydligt att enda syftet är att förinta. Och deras omtalade kristeam med legitimerade terapeuter som ska backa sammanstörtande anhöriga, är ren lögn.

Utreds för förmodad autism

En annan punkt på hennes skärm är att Dumpens livstidsstraff bara ökar avståndet för att de med otroligt skamfyllda sexuella störningar ska söka den vård som finns att få. För Pontus har, säger hon, inte en pedofil störning.

– Läkarna säger han har en tvångsmässig sexuell beteendestörning. Det man kallar sexmissbruk, som har yttrat sig i tvångsmässigt sexchattande och onanerande. De utreder honom också för förmodad autism. Att han fantiserat om barn räcker för att jag ska må skit. Det är en olidlig insikt att leva med. Även om det inte är olagligt är det fruktansvärt. En normal människa som du och jag hade inte ens varit i närheten av en chatt där barnsex kan komma på tal.

Är det viktigt för dig att han inte har diagnosen pedofili?

– Ja. Han är inte dragen till barn. Han har ingen barnporr, vilket är ett övergrepp. Han har inte förgripit sig på sina egna barn och soc har slagit fast att han inte är ett hot mot dem. Han har drivits av tabun och det har eskalerat till värre, värre, värre, vilket har pushats på av Dumpens chattare som övertalat honom. Jag vill inte förminska det som hänt. Det viktiga är att det Dumpen presenterar är inte hela sanningen. Den biten av sanningen är inte mindre hemsk för mig. Men det är inte hela sanningen. Han är pappa till våra barn. Då spelar de nyanserna stor roll.

Hon tänker ständigt på att ”någon jävla idiot” på Flashback ska bestämma sig för att kvadda hennes liv och ringa grannarna. Det har kommit samtal till henne mitt i natten. Dolda nummer som lägger på. Det har skickats varor till hennes hemadress som hon inte beställt. På internet diskuteras det om hon varit i maskopi med sin sambo. Varje gång någon ringer blir hon livrädd. Hon vågar knappt gå ut. Att hämta posten har blivit en mardröm och okända bilar på gatan ökar paranoiapulsen drastiskt. När Moa följer barnen till skolan är hon skräckslagen för att någon ska ha tapetserat kvarteret med ”varning för pedofilen” och ett foto på pappa.

– Framtiden? Från början var perspektivet till kvällen. Sedan till veckans slut. Nuuu… är det över sommarlovet, tror jag? Jag vet inte.

Moa och Pontus heter egentligen något annat.

Sara Nilsson, Dumpen: ”Jag tänker inte svara på dina frågor”

Dumpens ansvarige utgivare Sara Nilsson vill inte svara på frågor. Direkt efter Dagens ETC:s samtal så sms:ar hon dock Moa: ”Vi har nu tagit ett policybeslut om att inte avpublicera. Tack!”

När Nilsson svarar är hon på bilracing i Ljungbyhed där ett team, Auto lounge racing, supportar Dumpen. När hon får reda på att Moa har valt att prata säger hon ”åh Jesus Christ” och skrattar.

– Jag tänker inte svara på dina frågor utan jag svarar med en motartikel på Dumpen. Det fallet är så fruktansvärt infekterat.

Varför är ni så hånfulla mot henne?

– Vi är inte hånfulla.

Jag har hört inspelningarna av dina samtal med henne och sambon.

– Nu är det så här att det ligger mycket mer bakom än så där.

Vad då?

– Det tänker jag inte svara på. Jag svarar med en Dumpenartikel.

Jag har tagit del av samtal och mejl. Är det inte väldigt grovt att säga att kvinnan tagit på sig offerkoftan? Hon har inte gjort något, inte ens enligt er filosofi.

– Som sagt, jag svarar med en motartikel. Om du fått mejlen så ser du att hon hotat med diverse saker, annars har du inte fått alla.

Jag har sett det och jag ser inga hot. Jag vet att du hävdar att hon hotar med att hon ska få sin sambo att ta livet av sig. Det står inte. Däremot så frågar hon…

– Nähä?! Men då har du inte fått hela mejlväxlingen!

Men då kan du väl skicka den till mig?

– Nej!

Det jag ser är att hon undrar om det krävs att han tar livet av sig för en avpublicering. Det är inte att hon hotar att…

– Jag har skickat tio sms där jag ber henne ordna fram läkarintyg att sambon inte utgör en fara för barn.

Men det kravet har ju kommit nu, efter att du insåg att hon bandat era samtal. Eller hur?

– Nej, absolut inte. Det viktiga i det här är att han inte ska utgöra en fara för barn. Den dagen vi vet det så kan vi plocka bort det. Det har vi sagt från start. Han trodde att det skulle räcka med att skriva in sig för behandling. Det räcker inte för att inte vara en fara för barn.

Det är inte vad du säger till dem i de inspelade samtalen.

– Jag tänker inte kommentera detta. Jag gör det i en egen artikel.

Men du och jag har pratat väldigt mycket under de senaste åren.

– Det här är så infekterat. Om du tittar på Moas historik så förstår du kanske bättre.

Det är en fråga jag vill ställa. När det finns historik av självmordsförsök, till exempel, i familjerna kring de ni hänger ut, så tycks ni inte ta något ansvar för det. Ni vet inte ens om det finns sådan historik.

– Vi tar ansvar för barnen.

Men barnen kring de ni hänger ut då?

– Jag tänker inte prata om detta, Christoffer. Jag är på bilracing just nu. Vi kan ta en intervju när jag kommer hem. Men inte just nu, Dumpenbilen ska strax köra.

När jag intervjuade dig senast så sa du att ni höll på att dra igång en förening och ett aktiebolag.

– Ja.

Hur går det med det?

– Det går bra.

Var går pengarna som swishas till er?

– Jag svarar på frågor om du ringer mig ikväll.

Swishnumret går fortfarande till dig, inte ett företag.

– Ja, ja. Vi är fortfarande inte färdiga med omläggningen.

Då ringer jag dig ikväll då?

– Ja, kanon. Hej.

Direkt efter samtalet sms:ar Sara Nilsson till Moa och säger att en avpublicering är helt otänkbart. Senare på kvällen svarar Nilsson inte utan sms:ar till Dagens ETC att hon vill ha frågorna nedskrivna. När Dagens ETC meddelar att mejlintervju inte är acceptabelt, slutar hon svara.