Dagens ETC:s Max V Karlsson var på plats när Ebba Busch mötte sitt så kallade hjärtland i väckelseorten Vårgårda. Framför tusentals frikyrkliga deltagare och volontärer är den stridslystna högerretoriken som bortblåst. Kvar på scen står en partiledare som kritiserar hur papperslösa utnyttjas av cyniska arbetsgivare, som får applåder när hon validerar ungas klimatångest och som säger att kärnkraften är omysig och riskfylld.
Det blåser lätt bris med pizzadoft från pizzerian Barri vid stationen när tåget rullar in i Vårgårda. Ikväll kommer tusentals deltagare att vallfärda till den västgötska kommunen och idrottshallen på det gamla militärfältet Tånga hed för att bevittna Equmeniakyrkans utfrågning av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch.
I varje val sedan 1968 har partiledare bjudits in till Partiledarutfrågningarna i Vårgårda – och de kommer också. Intervjuerna kan inte skilja sig mer från valrörelsens glammiga tv-studios, hårda debatter och tidsbegränsade repliker. Här får både frågor och svar ta sin tid, partiledare får tänka till och känna efter, och om man slingrar sig är utfrågarna snabbt där med en vänlig men skarp följdfråga.
I idrottshallen står tusentals svarta fällstolar uppställda i prydliga rader. På scenen är det förberett för det kristna storbandet Mission big band och bakom talarstolen står ett 4,5 meter högt kors som kan skifta färg.
Även om kollekthinkar är utställda i gångarna så är det här långt ifrån det flådiga amerikanska tv-evangeliet som mest handlar om att göra kyrkans präster rika. Här är det mesta fixat av volontärer och allt överskott skänks till Ukraina.
Kyrkan ställer frågorna
De som ska fråga ut Ebba Busch ikväll är inga nybörjare. Evangelisten Britta Hermansson har styrt frågeskutan under tidigare val och Joakim Hagerius, biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan, har en bakgrund som opinionsredaktör och ledarskribent på tidningen Dagen. Joakim Hagerius säger att han tror att folk kommer hit av två skäl.
– Det ena är folkrörelsen, församlingsrörelsen. Bakom det här står elva församlingar och du måste börja där, med kyrkans roll i samhället. Vår självbild är att vi är en samhällsaktör jämte andra, och det här är ett sånt uttryck.
Det andra skälet är att många vill lyssna på partiledarna i en annorlunda miljö, säger Joakim.
– Jag tror att det är många som vill höra partiledarna på ett närmare sätt.
Men varför väljer partiledarna att komma hit?
– Det här är en unik plats. Här finns tiden. Du ska utveckla, tala till punkt och reflektera över frågor av existensiell karaktär. Det tycker vi är jätteviktigt. Du behöver inte tro på gud, men om du ska klara av att leda ett land och alla medborgare är det en rimlig förväntan att du har ett språk för att reflektera över det existensiella, och om hur vi förhåller oss till varandra. Annars blir politiken rakt igenom materialistisk och så vill ingen leva.
Era ämnen är klimatet, integration och religion. Varför just dem?
– Vi har utlyst ett klimatnödläge i kyrkan, och både klimatet och integration är frågor som det finns ett starkt engagemang för i vår rörelse. Som när man har tagit ett enormt ansvar för sina medmänniskor på flykt från Ukraina.
Omysigt med kärnkraft
Storbandet spelar och solisten sjunger när Britta, Joakim och Ebba Busch tar plats på scenen rakt under det lysande korset. Försnacket handlar om partiledarens skilsmässa. Busch svarar med att kalla mötet i Vårgårda för valrörelsens kanske jobbigaste samtal – och att hon uppskattar just det. Den första riktiga frågan är om Ebba Busch anser att mänskligheten befinner sig i en akut klimatkris.
– Jag tycker det. Vi har goda underlag för att säga att vi verkligen är i ett klimatnödläge. Det är därför vi som parti vidhåller att vi ska fortsätta vara världsledande i att visa hur man kan klara klimatomställningen. I att bana väg för en hög välfärd, att man kan ta ett stort ansvar för de som behöver välfärden som mest, men där man faktiskt klarar av att minska sina utsläpp och håller fast vid Parisavtalet, säger Busch.
Hon betonar att det inte är den enskildes uppoffringar eller ”avlatsbrev” som kommer att göra den största skillnaden och att politiken måste ta ansvar för att förändra strukturellt och på systemnivå. Det är industrin och transportsektorn som ska vara i fokus.
Britta frågar vad Ebba Busch vill hälsa till en ung generation med påtaglig oro för klimatet.
– Fortsätt bidra till forskningen. Om du fortfarande står i vägvalet om vad du ska studera så skulle jag vilja be dig att bli forskare. Knäck nästa idé som bidrar till den gröna klimatvänliga omställningen. Det är det som möjliggör att vi inte har ihjäl de som behöver all den här välfärden som mest, att vi inte behöver leva ensamt och isolerat utan att vi kan stärka samhällsgemenskapen samtidigt som vi klarar klimatomställningen.
Joakim går vidare till kärnkraften och de risker som följer med.
– Jag tycker inte att kärnkraften är det mysigaste som finns. Även om jag vet att det låter som att vi kramar om kärnkraften i debatterna. Det är inte riskfritt. Det kommer med ett väldigt stort ansvar med att hantera det farliga avfallet, säger Ebba Busch och fortsätter:
– Fler ska kunna göra klassresor och bli en del av den breda medelklassen. Ska vi kunna möjliggöra det välståndet och samtidigt ta klimatfrågan på allvar, då behöver vi mycket el. Och där behövs kärnkraften.
Anpassar buskapet
Ebba Busch förmåga att anpassa budskap efter mottagare är imponerande och hon får ofta applåder. På frågan om integration och hur de ekonomiska klyftorna kan minska säger Busch att vi har ett moraliskt ansvar och en skyldighet att ”... bana väg för fler att kunna ta del av det välstånd som andra har”. Först efter en stund kopplas integrationen ihop med migration, mer som i andra debatter. Hon pratar också om solidariteten inom kyrkan.
Tonen är tuff när Ebba Busch säger att tiotusentals papperslösa far illa och tvingas jobba svart medan regeringen gör för lite. Här nämns inte utvisningar alls.
– Socialdemokraterna är stressade över att de läcker väljare till SD, nu vill man visa sig tuffa i migrationsfrågan för att slippa undan att man inte har tagit ansvar under åtta år, fortsätter hon.
Innan kvällen ska avslutas med en bön tar Ebba Busch ordet och säger att hon för en kort stund skulle vilja ”byta hatt” och inte bara vara partiledaren på scen. Hon säger att kvällen har varit full av tunga ämnen och att de egna orden inte alltid räcker till. Sen citerar hon dikten ”det enda jag vet” av Lydia Lithell.
”Det enda jag vet det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld betäcker. Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.”
Dagen efter äter jag frukost med hotellägaren Mikael. Han har aldrig gått på möten i kyrkan, gillade Stefan Löfven och säger att han är både nyfiken och orolig inför framtiden.
– Det är elen och priserna som kommer att avgöra valet. Så är det.