Vändningen kom som ett slag
När Roger Bengtsson vaknade på morgonen kändes allting annorlunda. Han bestämde sig för att stanna i containern och försöka skapa sig en tillvaro där.
– Det var som om jag fått ett slag i huvudet. Jag bara kände att här ska jag bo, säger han.
I och runt omkring containern låg högar av bråte. Han började städa upp. Det var ett slitigt jobb och han visste inte hur länge han skulle få stanna, men han hade bestämt sig för att lägga det gamla bakom sig och då behövde han ett varaktigt hem. Samtidigt som han slet på med att släpa, städa och bygga så kämpade han också med sitt inre, med det som levde kvar i honom från det förflutna.
– Jag har ställt till med så mycket elände och gjort så mycket skit i mitt liv, det har tagit tid med de skuldkänslor jag burit på, säger han.
Kunde köpa istället för att stjäla
En dag kom en äldre man och knackade på. Det visade sig vara ägaren av tomten och containern som hade hållit koll på Roger Bengtsson under de två år som hade hunnit passera sedan han först kom dit. Ägaren erbjöd Roger Bengtsson att köpa stället till ett pris som han hade råd med.
– Jag blev så tacksam. Det gav mig en chans att köpa istället för att stjäla.
Roger Bengtsson började hämta virke i skogen att klä insidan med. Av en färgaffär fick han felbruten färg och av ett annat företag fick han felmåttade rutor av härdat glas. Av plankor som använts som förpackningsmaterial har han byggt ett uterum med stora fönster som släpper in dagsljuset och väggarna pryds av vackra trädetaljer av kvistar och grenar.
– Det är ju jävligt dumt att inte använda det här materialet. Det är en tanke om ekologi, vi har bara en jord och vi måste vara rädda om det vi har. Dessutom tjänar företagen på att slippa ta rätt på det som är skräp för dem.
Vill göra gott och sprida glädje
Vägen tillbaka var lång, men Roger Bengtsson har vänt sitt liv. Containern har byggts om till ett hem. Elden på golvet har bytts ut mot en eldstad byggd av gatstenar och betong. På framsidan av den har Roger Bengtsson ristat in "framtid” med runor som en hyllning till verksamheten som låg på platsen innan han kom hit.
– I början gick det skittrögt och folk skrattade åt mig, men jag gav mig inte och idag är det annat ljud i pipan.
Roger Bengtsson har i dag en fast anställning på ett saneringsföretag och inför julen säljer han julgranar. Affärerna går bra, och av det som blir över av granarna bygger han saker, bland annat staket. När han plockar fram och visar saker han skapat med sina händer stryker sig hans vän katten Attila de Hun mot honom och deltar nyfiket.
– Jag fick den här katten av några barn som bor här i närheten. De brukar komma förbi ibland med kakor eller så och så får de min pant.
Barnen kommer strax därefter och knackar på. Eftersom Roger Bengtsson inte har någon pant att ge dem, plockar han fram en slant.
– Om jag kan göra någon glad så vill jag det. Jag har bestämt mig för att göra gott med den tid jag har kvar.
Roger Bengtsson berättar att han följer sin filosofi om att göra gott så ofta han kan. Det kan handla om att hjälpa någon att laga något eller måla om, eller att hjälpa någon tvärs över gatan. Han pekar på hjärtat när han berättar.
– En vacker dag ska jag också dö. Allt jag kan ta med mig då är det jag samlar här inne, så varför inte sprida lite glädje? Jag vill känna att jag gjort någon annan glad.
Ångrar inte en dag
Telefonen ringer och Roger Bengtsson drar på sig sin blöta overall för att gå ut och möta en familj som är på jakt efter en kungsgran. De prutar och Roger skrattar. Han hämtar en stor gran, skojar och skrattar hela tiden och uppmuntrar familjen att ta med sig lite granris till verandan också.
– Jag bjuder gärna på det. Det syns inte alltid hur någon har det, om de prutar så behöver de kanske det, säger han.
Idag känner sig Roger Bengtsson tacksam. Han har allt han behöver. Värme, trygghet, inkomst och god kontakt med familj och vänner. När han tänker tillbaka på tiden som varit säger han aldrig mer och berättar att han skämdes över att han var så sliten och nedgången.
– Jag inte ville visa mig. Jag har inte gått på begravningar ens. Det har varit väldigt ensamt, men jag har inte haft något gott att ge. Det känns bra att jag har fått tillbaka mycket av det, de här sista åren. Men jag ångrar inte en dag ändå. Det har gjort mig till en professor i överlevnad.
Hemmet är en borg
Förutom viljan att göra gott drivs Roger Bengtsson av en makalös idérikedom. Bland annat hittade han av en slump tre värmeskåp som han lagade och tog med sig till en restaurang i närheten. När de frågade vad han ville ha för dem så svarade han att han bytte dem mot lunch varje dag i ett år.
Så länge han bara kan tänker han bo kvar i sin borg, som han kallar det hem han har byggt. Här har han trygghet och frihet att leva som han själv vill utan att vara beroende av någon annan.
– Det passar mig bra. Jag känner mig priviligerad som får bo såhär.
