”I bästa fall är vi ett skämt”

Maria Ramnehill menar att det finns många sätt att vara transfeminist på. Därför är det svårt att sammanfatta exakt vad ”Ett transfeministiskt manifest” är.

– Det är en självbiografi över hur samhället har format mig och hur olika föreställningar och strukturer påverkar oss som lever i det.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Vi är alla en produkt av den godtyckliga och falska indelningen av mänskligheten som kallas kön”, skriver Maria Ramnehill i boken. Hon menar på att det vi lever efter i själva verket är påhittade föreställningar. Men som formar allas liv.

Patriarkal struktur

Som transkvinna lever man liksom alla andra i ett patriarkat. Samma patriarkat som cis-kvinnor är en del av. Maria Ramnehill har, liksom många cis-kvinnor, befunnit sig i offentliga miljöer där män behandlar henne som kvinna.

– Transkvinnor och cis-kvinnor har ofta gemensamma erfarenheter av hur det är att röra sig i offentliga miljöer, säger Maria Ramnehill.

Det finns ett omöjligt ideal av vad en kvinna är. Ändå är det den som transkvinnor ställs mot. Ett problem med den omöjliga idealbilden är att transkvinnor ofta blir karikatyrer av den.

Mediebilden av transkvinnor

Exemplen där transkvinnor hånas i media är många. Deras manliga drag, eller att anspela på att de inte är ”riktiga kvinnor” – vad nu det är – förekommer ofta.

– I bästa fall är vi ett skämt, säger Maria Ramnehill.

Hon syftar på de många exemplen i media där transsexuella, och framförallt transkvinnor, ironiseras över. Som i ”Harry Potter” när Neville, Harrys kompis, måste föreställa sig det mest komiska för att förgöra ett monster som förvandlat sig till professor Snape och då klär på det kvinnokläder. Alla skrattar.

Eller som i den amerikanska komediserien ”How I met your mother”, där ägnas ett helt avsnitt åt huvudkaraktären Teds flickvän, som har en hemlighet hon inte vill avslöja.

Det värsta han kan tänka sig är ”tänk om hon säger att hon brukade vara kille”. Det är inte bara ett förakt mot transexuella, utan en slags sammansmältning av trans- och homofobi. Något som många gånger har lett till att cis-män känner sig lurade och arga och misshandlat transkvinnor.

– Jag kommer ibland på mig själv med att försöka ignorera. Men sedan tänker jag igen - det här är inget som borde viftas bort!