BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Och sen kommer verkligheten ikapp.

Det började kanske i en hotellkorridor någonstans, där en anställd fick ett "erbjudande" som det inte gick att tacka nej till. Heltid skulle bli deltid, eller annars – uppsägningstid. Lika många rum skulle städas, men på mindre tid. Kvar stod den ena utblottade arbetaren efter den andra hänvisade till att jaga mertidspass för att fylla ut det hålrum där det tidigare funnits hela löner. Få brydde sig, för vem bryr sig om hotellstädaren, lokalvårdarna, restaurang- och butiksbiträdena eller fastighetsskötarna?

När "hyvling", som det kallas för, på arbetsmarknaden gick från att vara sällsynt till systematisk genererade det knappast några tidningsrubriker. Inga nätkärlekskampanjer startades för att rädda de som fick sina liv förstörda för att arbetsgivarna skulle kunna tjäna mer pengar. Det var inte tjänstemän eller de lite bättre bemedlade det handlade om. Kanske var därför det var så tyst? Det här drabbade arbetare. De som redan tjänar minst.

Folk borde rasat – då. För nu är det för sent.

Efter att Handels tog strid för att komma till rätta med problemet innan det blev större är det nu klart: ingenting är heligt på Sveriges arbetsmarknad. Heltider är inte skyddade. De är en ynnest. Arbetsdomstolen lät domen falla förra veckan.

Nu är det fritt fram för Sveriges arbetsgivare att kapa folks anställningar vid fotknölarna och vara flexibel med resten av tiden. Vinsterna är oändliga, för även om det egentligen finns behov av arbetskraft för jämnan så kommer arbetstagarna garanterat lösa sina arbetsuppgifter ändå. För att de måste. Och utslitna arbetare går att ersätta med andra.

Hyvling är lika med förstörda arbetarliv. Det är givetvis i princip omöjligt att hitta ett annat arbete för att fylla ut tiden, läs lönen, som hyvlats bort. Och att överleva med bibehållen levnadsstandard på tre fjärdedelar eller halva lönen är lika omöjligt det. Det blir till att jaga mertid istället. På sitt eget jobb, där man tidigare jobbade heltid och sedan tvingades ner till deltid mot sin vilja. Men där det – av någon outgrundlig anledning – ändå för det mesta finns behov av folk.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har uttryckt i riksdagen att "heltid ska vara norm på arbetsmarknaden" och att hon ser "allvarligt på när enskilda hamnar i en situation där de har svårt att försörja sig och planera sin framtid trots att de arbetar".

Detta skulle följas upp, hette det.

Nu, Ylva Johansson. Nu är ett bra tillfälle att göra det. Ändra lagen. Rädda de som behöver det mest – Sveriges arbetare. Och alla andra också, på köpet.

Eller säg som det är. Det är rätt kört för alla.