HVB-hem känner sig hotade av nazister

– De stod och fotograferade byggnaden, det var tydligt eftersom de använde blixtar, säger Helena Mäki.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Hon tog upp telefonen och ringde polisen. Medan samtalet pågick tog hon sig ner till nedervåningen, där hon märkte att männen tagit sig in i trädgården, fram till huset och kikade in genom fönstren.

Helena Mäki gick ut i trädgården för att visa att hon visste att de var där.

– De stod kvar och sade någonting, men jag hörde inte vad, säger hon.

Männen vandrade snart vidare, och när polisen kom till platsen hade de försvunnit.

– Men när polisen hade åkt igen hade vi människor här i trädgården av och till hela natten. Och på morgonen var både trädgården och hela området fullt med nazistpropaganda, säger Helena Mäki.

En mängd klistermärken från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, har sedan dess plockats ner.

Ännu en dimension av osäkerhet

HVB-hemmet har funnits i ungefär ett år, och har fem platser för ensamkommande ungdomar i åldrarna 14-17 år. Ingen av de boende märkte något medan händelsen pågick, men har i efterhand fått veta vad som hänt.

– De uppfattar det som både märkligt och skrämmande. Inte nog med den osäkerhet de redan lever i på grund av asylprocessen, nu får de ännu en dimension av osäkerhet, säger Helena Mäki och fortsätter:

– Våra ungdomar är visserligen väldigt medvetna om vad som händer i Sverige och omvärlden, men det här betyder ändå att vi återigen måste jobba för att skapa trygghet och stabilitet för dem.

HVB-hemmet ligger inte långt från Lilleby camping, flyktingboendet där en odetonerad sprängladdning hittades i vintras. Tre män med kopplingar till just NMR dömdes i förra veckan till fängelse för att ha legat bakom den och två andra bomber.

– Det är klart jag blir rädd när jag tänker på det. Jag blir rädd för att de finns i samhället, de här mörka krafterna som bara vill förstöra. De värsta tänkbara scenarierna dyker ju upp när något sånt här händer, säger Helena Mäki.

Och rädslan sitter i, även om männen mest verkar ha varit ute för att skrämmas.

– De vill visa att de vet var vi finns. Men den här rädslan som de vill uppnå, det vill man ju inte att de lyckas med. Men nu har de lyckats ändå, säger Helena Mäki.

Men hon vill betona att det handlar om enstaka individer, som kanske inte ens kommer från området. Hon känner ett starkt stöd från Torslandaborna, som har välkomnat de ensamkommande och gjort dem till en del av samhället.

– Vi har en jättefin samverkan med lokalsamhället och våra ungdomar har blivit inkluderade i många föreningar och andra sammanhang, säger Helena Mäki.

Grannarna hjälper till 

Också efter helgens händelser har många ryckt in och hjälpt till.

– Grannar har hjälpt till och plockat ner klistermärken, volontärer ställer upp och tar en promenad så det är många som rör sig i området. Vi är glada att vi inte är ensamma, säger hon.

Händelsen är polisanmäld och rubriceras som ofredande mot grupp.