BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Hon sitter i den bekväma soffan på Karl Johansgårdarnas äldreboende med aktivitetsinspiratören Jessica Thunberg och kvalitetsinspiratören Ida Forslund.
Annie Engström flyttade in på Karl Johansgårdarna i december förra året men har redan hunnit prova VR-bågarna en gång. Då fick hon besöka både Venedig och savannen med sina strövande djur. Den här dagen ska hon få komma tillbaka till Venedig.
– På savannen var det lite otäckt när djuren kom så där nära, säger hon.
Annie Engström gläder sig också över de andra aktiviteter som ordnas för de boende – promenader, sångstunder med trubadurer och en utställning med gamla gatuvyer som sitter på boendets nedervåning.
– På en del boenden ordnar de nästan ingenting. Det här är jättebra, säger hon.
Sedan invänder Annie att trubaduren som skulle tolka visor av Dan Andersson förra veckan visserligen hade kunnat göra det bättre.
En naturlig del av verksamheten
Jessica Thunander pysslar med mobilinställningar och skruvar på de små rattarna på VR-glas-ögonens ovansida. Inställningarna måste vara de rätta för just Annies huvud, och mobilen ska sitta i rätt vinkel i botten på glasögonen. Det går en liten stund till pillande och fixande.
Det var Ida Forslund som tog initiativ till att köpa in ett par VR-bågar i samband med att de lanserades som årets julklapp.
– Jag tänkte att då ska våra boende också få det som en julklapp. Vi köpte in ett par på prov. Tanken är att se till att få in sådant som är nytt i samhället så att också våra boende kan få prova, säger Ida Forslund.
Så småningom hoppas Jessica Thunander att VR-glasögonen ska bli en mer naturlig del av verksamheten och kunna erbjudas regelbundet på de olika våningsplanen.
– Det är en teknik som inte är så svår att lära ut och som personalen kan hantera.
När VR-glasögonen kommer på befinner sig Annie i Venedig. Åtminstone känns det så. Vänder hon ner blicken kan hon stirra i kanalens bruna vatten, och vänder hon sig om kommer en annan gondol upp bakom ryggen.
– Åh, vilka höga hus, tänk om de rasar. Det är trångt här, utropar hon från stolen där Jessica har placerat henne för att få tekniken att fungera optimalt.
Blir lite yr
Efter ett par minuter måste hon ta av sig apparaturen. Det gungar och känns obehagligt.
– Man ju vara försiktig för en del blir lite yra av glasögonen och vi vill ju inte att någon ska tappa balansen och trilla, säger Ida Forslund.
Jessica Thunander berättar att hon själv har suttit en förmiddag med glasögonen på för att leta upp lämpliga filmsnuttar för de boende.
– Den gången blev jag så yr i huvudet att jag blev illamående. En del av filmerna passar verkligen inte, till exempel en snutt med berg- och dalbana som jag provade. Hade jag stått upp när jag såg den hade jag nog ramlat omkull.
Fördelarna med VR-glasögonen är däremot uppenbara menar hon. Äldre som känner sig för skröpliga för att resa långt förflyttas virtuellt med ett knapptryck till olika resmål, till konstutställningar och konserthus och till vilda djur på savannen.
– Med rätt typ av film blir det rogivande och ett sätt att få koppla av.
– Det allra bästa vore ju om man kunde få tillgång till en plats genom Google earth så att de boende kunde ”resa” till sina barndomshem och gå omkring på gatorna där.
Blandade reaktioner
Reaktionerna på VR-glasögonen har varit blandade hos de äldre. En kvinna som bor på Annies våning har tagit den nya tekniken till sitt hjärta och har vid flera tillfällen suttit med glasögonen på för att uppleva vacker natur. Andra har problem med balansen och klarar inte av de speciella synintrycken i VR-glasögonen.
Själv ser Annie Engström mer fram emot vårens odlingssäsong, då de boende ska få möjlighet att ordna med planteringen i boendets rabatter.
– Jag har haft kolonilott förut, så det ska bli roligt.
