Sametinget inrättades 1993 med syftet att förbättra de svenska samernas möjligheter som ursprungsfolk att bevara och utveckla sin kultur. Det är både ett folkvalt parlament och en myndighet. En något udda konstruktion där de alltså står under statlig kontroll och utan eget bestämmande, men där ledningen är folkvald.
Som statlig myndighet har Sametinget att verkställa den politik som Sveriges riksdag och regering beslutar, även om den går emot de folkvalda sametingsledamöternas partiprogram.
ETC:s reporter har rört sig från Umeå upp mot fjällvärlden för att träffa och porträttera ett antal väljare som får ge sin syn på situationen för samer i Sverige idag och sina tankar inför valet.
”Rätten till land och vatten är den viktigaste frågan.”
Jörgen Stenberg är renskötare. Han har haft sina renar i ett hägn hemma på gården i Malå hela vintern. Det omväxlande vädret har gjort att renarna fått svårt att nå ner till marken och betet, och det är enklare att mata dem om de står inhägnade.
– Rätten till land och vatten är den viktigaste frågan. För den bär ju alla andra frågor också. Som klimathanteringen. Det här att ha renarna i hägn är ett helt onaturligt tillstånd. Men betet har varit helt låst sju av de senaste tio vintrarna. Och det är ju de åren som har varit de varmast uppmätta i den moderna världshistorien. Hade skogsbruket sett annorlunda ut hade man gjort som man gjorde förr. Skickat upp renarna mot något granlidsområde, och sedan fick de sprida ut sig och beta hänglavar på träden. Men gör man så idag så har ju 80 procent av renarna dött innan våren. Minst. Det finns ingen lav. Skogarna är genomgallrade och det är plantager.
– Den frågan är helt avgörande. Som politiker fastnar man lätt i vad som är skenbart möjligt. Man ser inte kopplingen till andra rörelsers omöjlighet. Som medborgarrättsrörelsen i USA. Vem hade trott 1959 att det skulle komma en färgad president på 2000-talet?
”Man blir starkare genom en gemensam röst.”
Ulla Barruk Sunna var ordförande för riksorganisationen Same Ätnam i början av 80-talet. Hon var den som överlämnade deras begäran om en utredning av ett samiskt parlament till dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin.
– Jag var ju pionjär. Vi var en grupp som drev den här frågan för att vi var medvetna om att samerna var väldigt dåligt representerade som folk. Och precis som alla andra samhällen så ville vi ena och samla folket. Vi ville ha ett folkvalt representativt organ för samerna. Man blir starkare genom en gemensam röst.
– När Thorbjörn Fälldin besökte Ubmeje, Umeå, så guidade jag honom vid en samisk utställning här på Västerbottens Museum. Riksorganisationen Same Ätnam drev frågan om ett samiskt parlament väldigt kraftigt. Som ordförande för föreningen lämnade jag över en begäran om en utredning när han var här. Det bidrog till att regeringen tillsatte en bred samerättsutredning. Tolv år senare öppnades sametinget 1993.
– Att få rösta första gången var ju en tillfredsställelse, naturligtvis. Även om det var med delade känslor. För samtidigt som sametinget inrättades så tog riksdagen beslut om att samebyarna inte längre fick förvalta småviltsjakten och fisket inom sina marker. Jag tyckte det var så fruktansvärt förödmjukande att göra det samtidigt som vi fick sametinget. Det var ju oerhört våldsamt tycker jag.
”Det var då jag tog tillbaka allt som andra tagit ifrån mig.”
Elin Nejne hade en lång period när hon inte berättade för andra att hon var same. Nu bär hon kolten med stolthet och ska rösta för första gången.
– Jag har vuxit upp med det samiska språket och kulturen hela livet. Så jag har inte gått miste om någonting. Men under mellanstadiet hade jag en klasskamrat som var fruktansvärt elak. Jag mådde väldigt dåligt på grund av honom och levde under en ganska lång tid med ett förtryck mot mig själv. Jag berättade inte för någon att jag var same och var inte särskilt stolt över det.
– Min mamma gick bort för åtta år sen, och det var hon som var same. Då gick jag i sexan. Och då fick jag lite av en identitetskris för att hon inte fanns. Det var först efter min samiska konfirmation som jag kände att jag hade hamnat rätt. Vi var unga samer från hela Sverige som sågs och kunde dela upplevelser och erfarenheter. Det var då jag tog tillbaka allt som andra tagit ifrån mig.
– Kring valet 2018 gick jag med i SSU. Anledningen var att de var en stark motpol till Sverigedemokraterna som jag var upprörd på eftersom dom ifrågasatte min identitet. Många vill att jag ska engagera mig samepolitiskt också. Men vad skulle det göra för nytta om jag gjorde någonting där? Det finns ju inget självbestämmande. Jag känner att jag gör ett mycket viktigare arbete politiskt när jag tar beslut som faktiskt leder upp till regeringspartiet.
”Jag vill ge renskötseln bästa möjliga förutsättningar.”
Juvvá Pittja är konstnär och författare. Han röstar för att bevara renskötseln, och säger att den är grunden även för kulturen.
– Jag var verksam som renskötare fram tills jag var kanske 25. Men kände en dragning till att göra det jag gör nu. Det var väl min dröm. Att skriva en bok, bli klar med den och gå konstskola. Men det var ett stort beslut. Du ger ju upp allt som du någonsin känt.
– Som barn bodde jag i en by utanför Gällivare. Hela det samhället är uppbyggt kring en näring med flera naturliga motsättningar till renskötseln. Och halva stan jobbar där, i gruvan. Du måste hävda dig hela tiden bara för din rätt att existera. Det motstånd du stöter på som renskötare idag blev väldigt tydligt när jag flyttade till Umeå och kan se det lite mer utifrån. Jag vill ge renskötseln bästa möjliga förutsättningar. Därför tycker jag att frågor som rör den måste hanteras av ledare med erfarenhet av den.
– För min del är det viktigt att rösta för att skydda den näring som jag är uppvuxen med eftersom den är grunden för många andra näringar också. Nu när jag är verksam som författare och konstnär så ser jag kopplingen mellan kulturen och renskötseln tydligare. Det är den som blåser liv i allt det andra.
”Det är ju jättehärligt nu när man får anamma allt.”
Annelie Jakobsson jobbar inom omsorgen i Lycksele. I hennes barndomshem var det samiska arvet inget som märktes. Men nu är hon aktiv i den lokala sameföreningen och ser det samiska som en viktig del av sin identitet.
– Jag växte upp i Ajaur, mellan Rusksele och Norsjö. Vi hade några släktingar som kom ibland när de hade renar i närheten. Dom brukade lämna skotrar hos oss, och så kom dom in med lite renkött ibland. Men det var ju ingenting vi berättade för någon. Mormor kunde väl något ord samiska. Men det var ju som fult då, att prata samiska. Jag vet att mamma sa en gång att ”du behöv ju int berätta att du är släkt ve Malå-lappa”. För då var hon ju rädd att vi skulle bli mobbade. Det är ju jättehärligt nu när man får anamma allt! Man är ju faktiskt same även om man inte har språket och renarna. Och det är ju staten som gjorde att vi förlorade det här.
– Jag tror att jag har röstat i tre val. Det var min storebror som kom och sa att vi skulle skriva in oss i röstlängden. Det är ju ett visst antal generationer man får räkna, och om vi inte skrev in oss skulle våra barn inte kunna säga att de är samer. Det här valet kommer att kännas jättestort eftersom jag ska vara valförrättare. Det är första gången vi har en vallokal i Lycksele, vi har bara fått poströsta tidigare.
”Låt inte renen lida för de historiska misstag ni har gjort.”
Inger-Ann Omma är född och uppvuxen med renskötsel och lever i en familj där det mesta kretsar kring den. Men hon har själv även utbildat sig till advokat. Hon har röstat i flera tidigare val, men har nu begärt om utträde ur röstlängden.
– Jag vill inte legitimera den här institutionen med mitt namn. När svenska politiker säger att de konsulterar samerna genom sametinget, då måste de också veta att det finns samer som aktivt väljer att ställa sig utanför. Debatten inför valet präglas mest av rättighetsfrågorna. Rätten att jaga, fiska och ta virke är exempel på det som vi traditionellt pratar om som samiska rättigheter. Det grundas i att vi inom renskötseln behöver marker och vatten för vårt eget och våra renhjordars uppehälle. Men allt detta är ju begränsade resurser. Om fler ska in och ta del av dessa så kommer det sannolikt att innebära att många renägare inte kommer att klara sig.
– Den här situationen är ju helt skapad av svenska politiker. Och det är en nyans som jag tycker saknas i den samiska debatten. Man fokuserar i stället på samebyarna och renskötseln. Att det är där man ska omfördela resurserna, utan att fundera över vilka konsekvenser det skulle få för det samiska samhället och den samiska kulturen. Jag är orolig för framtiden. Och skulle vilja säga till de svenska politikerna: Det är ni som har skapat den här situationen. Ta ert ansvar, men låt inte renen lida för de historiska misstag ni har gjort.
Fakta: Sametingsval vart fjärde år
Vart fjärde år sedan 1993 väljer det samiska folket 31 företrädare till det folkvalda organet, kallat plenum, som i sin tur väljer styrelse, presidium och ordförande (talman) samt utser ett flertal nämnder. Man röstar inte bara på ett parti utan har också möjlighet att personrösta
För att utöva sin rösträtt måste man ha anmält sig till valnämnden, vara svensk medborgare och fyllt 18 år, eller vara utländsk same som varit folkbokförd i Sverige de senaste tre åren.
För att anses som same i röstlängdsavseende krävs att en person
– själv har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
– har någon förälder eller mor- eller farförälder som har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
– har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängden till sametinget
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
