Hur kunde sossarna köpa högerns ekonomipropaganda?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hej Johan. Detta är första gången jag skriver till dig.

Din artikel om statsskulden tycker jag är mycket intressant. Men för mig, när jag läser, dyker frågan snabbt upp om vad som är sant eller inte. Handlar inte ekonomi om fakta? Vi har ju ett Nobelpris i ekonomi. Det är väl ett vetenskapligt erkännande för de som får priset. Eller är det en politisk utmärkelse precis som fredspriset? Varför håller inte nationalekonomerna på Handelshögskolan med dig? Du är ju en man som står till vänster på den politiska skalan. Hur kommer det sig att Socialdemokrater och även Vänsterpartiet köpt Bomans propaganda från 80-talet? Jag är själv en rödgrön man i mina bästa år och har läst många av dina artiklar ända sedan den tiden ETC var en veckotidning. Men just nu så surrar den där melodin som jag tror Di Leva sjunger: Vem ska jag tro på, tro på ...

Måste jag själv utbilda mig nationalekonom för att förstå vad som är propaganda eller fakta?

Krister Berg

Hej! I Ekonomihandboken (finns gratis som webb numera www.ekonomihandboken.se) har vi en hel del genomgångar om hur nyliberala politiska förslag genomfördes bit för bit.

Det är en lång process som startade 1976 och sen övertogs av Socialdemokraterna 1982.

Vänsterpartiet har varit passiva röster vid sargen hela tiden. Partiets historiska uppgift har ju varit att vara stödparti för S och mot M.

Utom efter 2002 då man aktivt tog bort arvs- och gåvoskatter bland annat i budgetförhandlingarna. (Vilket man ångrar idag).

Nationalekonomerna håller nog med. Jag citerar och hänvisar bara till offentliga siffror. Men de har ju också en politisk grundanalys som säger att offentlig sektor bör minska trendmässigt. Nationalekonomi är inte en opolitisk ekonomi.

Min tro är att de här svängningarna inom de rödgröna handlar om en politik utan ideologisk styrsel. Och utan verklig transparens. Det är mycket lite av ekonomiska fundamenta som diskuteras inom partierna.

Man anpassar sig till det som är ”möjligt” för att få lite inflytande.

I varje liten sakfråga är det alltid motiverat att försöka få till det lite bättre för de egna väljarna.

Det vill säga kraften och engagemanget handlar om det, inte om vi är på väg åt fel håll i stort när det gäller den ekonomiska politiken.

Det ser vi ju idag även inom miljöpolitiken där MP fått ge efter i varje steg.

Vid en viss punkt måste man nog som politiker fråga sig om man verkligen kan backa framåt.