– Vad vi vet är det ungefär 800 till 1 000 personer som är substansberoende och driver runt i Stockholm utan någonstans att bo. Vissa bor på härbärge eller någon annanstans i perioder, säger Niklas Eklund, ordförande och medicinsk expert på Stockholms Brukarförening.
– Sedan finns ju även alla papperslösa, de afghanska ungdomarna, romerna, alla psykiskt sjuka och många andra människor som inte kan sköta sin personliga hygien. Jag skulle tippa att det är runt 4 000-5 000 personer totalt.
De flesta hemlösa har problem att sköta sin personliga hygien. Alltså just det som Folkhälsomyndigheten rekommenderar som den enskilt viktigaste åtgärd privatpersoner kan göra för att begränsa spridningen av coronaviruset.
– Bara att tvätta händerna är omöjligt efter klockan 23 i Stockholm. Alla offentliga toaletter är låsta, förutom urinoarer, och där är det nog inte så bra att tvätta sig, säger Niklas Eklund.
Ingår i riskgrupper
Många av de som lever på gatan ingår även i riskgrupperna som är extra utsatta för att smittas.
– Merparten av dem som levt på gatan i ett par år är ju multi-sjuka. De har lungsjukdomar, kol, blodtrycksproblem och en massa annat. Allmänskicket bland dem som inte har nånstans att bo är ju inte bra, säger Eklund.
Allra värst är det för de personer som är beroende av heroin.
– De som är substansberoende, speciellt opioidanvändarna. Nästan alla som säljer har ju heroinet i munnen, du kan ju fatta själv vilken smittohärd det är.
Folkhälsomyndigheten uppmanar även alla att stanna hemma om de är sjuka. En svår ekvation att lösa för en person som saknar bostad.
– De har ju ingenstans att ta vägen, även om de känner sig dåliga. Härbärgen är enda alternativet de har att bo, men jag har hört att om folk kommer dit och är hostiga så säger personalen att de får vända sig till sjukvården istället. Men sjukvården kan ju inte ta emot dem bara för att de är lite hostiga, säger Niklas Eklund.
Frustrerad över politikerna
Han är frustrerad över att politikerna i staden inte gör något.
– Jag jobbar med smittskydd i vanliga fall och har ringt över 90 samtal till staden, landstinget och myndigheterna om detta. Men ingen vill ta det överhuvudtaget. De säger att det är en viktig fråga, men någon plan finns inte överhuvudtaget.
I amerikanska storstäder som San Fransisco och Los Angeles, med många hemlösa, har fler vattenfontäner ställts ut, för att alla ska kunna tvätta händerna lättare. En lösning som Niklas Eklund även vill se i Stockholm.
– Ja, det finns till exempel bussar som man kan ställa ut, där man kan gå in och tvätta händerna och få en våtservett. Det viktiga är att börja få folk att bry sig om sig själva. Vi vet att går, för vi lyckades med att hålla hiv-spridningen nere bland injektionsanvändare i Stockholm genom att prata om det. Det går att förändra riskbeteenden, men om det inte finns någon möjlighet att förändra sig så gör man ju inte det.
Både för de hemlösa själva och för smittorisken hos övrig allmänhet vill Stockholms Brukarförening även se fler härbärgen där folk kan sköta sin hygien samt fler upplåsta toaletter som är upplåsta och gratis även nattetid.
– Alla människor måste ju ha rätt att åtminstone kunna tvätta sig, säger Niklas Eklund.
Tak över huvudet-garanti
Jessica Hellberg, enhetschef vid Socialförvaltningen i Stockholms stad, betonar att Stockholm har en tak över huvudet-garanti, som innebär att alla som befinner sig i akuta situationer ska erbjudas nattlogi på härbärgen.
– Den plan som vi har är att få även den här målgruppen att stanna ”hemma”, det vill säga att de ska vara på härbärgen eller andra boenden, säger hon till Dagens ETC.
Socialförvaltningen erbjuder nu längre placeringar för den här gruppen. – Så att man kvarstannar på samma institution eller härbärge i upp till två veckor, för att försöka minska att de rör sig för mycket mellan olika härbärgen och minimera riskerna för smittspridning. På alla härbärgen finns möjlighet att duscha och tvätta.
Ett stort problem är att vissa av de som lever i hemlöshet inte själva vill sova på härbärgen.
– Det finns de som inte vill komma in. Det är ett problem och det är viktigt att vi samverkar med vården för att kunna hjälpa de här personerna. Vi arbetar uppsökande för att nå dem. Men vi kan ju inte tvinga människor att ta emot det stöd som samhället har att erbjuda.
De erbjuds hjälp men tar inte emot den?
– Ja. När vi pratar om den här gruppen med hemlösa, det vill säga personer som har rätt till socialtjänstens insatser, säger Jessica Hellberg.