När tingsrättens dom kom välkomnades den av Amnesty som uppmärksammade övergreppen i rapporter redan för 30 år sedan. 

Någon minut före klockan 14 stiger advokaten ut på trappan tillsammans med en av de målsägande. När han signalerar genom att göra v-tecken att Svea hovrätt fastställt domen utbryter jubel bland de hundratals som samlats utanför. En orkester spelar och många dansar. 

Mahmoud Gholami, 65, har rest från Göteborg för att vara på plats när hovrättens dom meddelas.

– Jag hoppas att den svenska regeringen inte gör som Belgien och byter en dömd terrorist mot gisslan. Det gör att den regimen kommer att ta mer gisslan, säger han och syftar på spekulationerna kring att fängslade svenskarna Johan Floderus och Ahmed Reza Jalali kan användas av Iran för ett fångutbyte.  

Vem är på skylten du håller? 

– Maryam Rajavi, motståndsrörelsens valda president. Hon bor i Frankrike, jag älskar henne. Hon har offrat hela sitt liv åt motståndet och för frihet och demokrati i Iran och speciellt för kvinnorna.  

Hamid Noury jobbade som fångvakt i Gohardashtfängelset utanför Teheran och har kunnat knytas till ett hundratal avrättningar av politiska fångar. Ett 70-tal personer, överlevare och anhöriga pekar ut Hamid Noury för att ha läst upp namnen på deras kamrater och därefter fört dem till galgen. Svensk polis grep Noury på Arlanda 2019 efter att målsägande lurat honom att resa till Sverige i tron att han skulle på en lyxresa där det bjöds på fest och vackra kvinnor. Han har sedan dess suttit frihetsberövad.

På plats är också 62-åriga Leila Qaraee. Hon har bott i Sverige sedan 1987. Nu dansar och sjunger hon med tårar i ögonen en sång som hon berättar handlar om våren – att solen börjar skrina och människor får sin frihet åter. 

– Jag gråter av glädje för att domen står fast. Jag var i Evinfängelset med mitt barn. Det här är en dom som slår fast vad den islamistiska regeringen har gjort med frihetskämpar. 

Huri Fouladpour, 69, satt också i Evin, men var inte vittne vid rättegången. Också hon sjunger och dansar.  

Hur känns det? 

– Det är svårt att förklara…. 

Hon samlar sig. 

– Den här dagen är en av de viktigaste stunderna i mitt liv. Jag har väntat i 40 år på den här stunden. Sanningen kommer fram nu. Det är det viktigaste för mig.

Vad gör du nu? 

– Vi ska fira. Vi samlas med vänner som har förlorat någon eller själva suttit i fängelset. Jag födde min son i fängelse. Han satt där med mig under de nio första månaderna av sitt liv innan jag kunde lämna honom till hans farmor och farfar. 

Varför satt du i fängelse? 

– Jag var vänsteraktivist. De ville tysta mina åsikter.