Hotad lantras

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Några av lammen är bara några dagar gamla, berättar hon.

Men allt började egentligen med grisar, Ann Andersson kommer ursprungligen från Stockholm, men när hon flyttade ut på landet ville hon ha grisar. När är de första grisarna skulle införskaffas blev hon bekant med fenomenet levande genbank. 

– Jag läste i en tidning att man kan göra nytta genom att välja utrotningshotade raser. Mitt val föll på Linderödsgrisar, säger hon. 

Sedan dess har verksamheten förändrats och det har flyttat in andra typer av djur på gården.

– Grisar bökar runt så mycket att det krävs att du har mycket mark så att du kan flytta runt dem regelbundet, men det har inte jag.

I dag bor det i stället fjällnära kor, Orusthöns, Gotlandskaniner och Helsingefår på gården.

– Jag gör det här helt enkelt för att jag bryr mig om andra. Det är helt ideellt och ingenting som man tjänar några pengar på, säger hon.

Medelmåttig ras

Att bevara ovanliga raser ingår i regeringens miljömål och är Jordbruksverkets uppdrag.

– När du väljer att bli aktiv i bevarandearbete finns det vissa punkter som du måste följa. Därför blev det självklart för mig att välja Helsingefår när det var dags för får, de är nämligen utrotningshotade.

Att rasen är hotad beror på att rasen är medelmåttig på det mesta.

– Oftast skaffar du får för att du vill ha ull, kött, skinn eller mjölk. Just den här rasen passar inte perfekt till något av det och det är därför som den är utrotningshotad. Men har du en gård och vill ha lite får bara för bete så är de perfekta.

I dag finns det 119 gårdar i Sverige som har genbanker med just Helsinge-får. När Ann Andersson började 2005 fanns det endast 19 stycken. 

För den som vill vara en del i bevarandearbetet är det viktigt att välja en passande ras utifrån de förutsättningar man själv har. Och därefter kontakta någon av de föreningar som arbetar med att bevara olika svenska lantraser. 

– Ta till exempel Orusthönsen jag har, de är jättesvåra att få tag på. Jag kontaktade därför en genbanksansvarig och fick till slut tag på några stycken i Katrineholm. Jag blev förälskad i just den rasen för flera år sedan. Anledningen till att de inte är så vanliga är att de varken värper eller ruvar så mycket, därför väljer de flesta andra hönsraser. På grund av att de inte ruvar så mycket är det förbjudet att använda äggkläckningsapparat till dem. Det är för att man inte vill avla bort ruvningen helt och hållet på den här rasen.

När Ann Andersson är sugen på att skaffa någon ny djursort ställer hon sig frågan var hon gör mest nytta. Hon skulle gärna ha både ankor och bin i framtiden, men för tillfället är hon nöjd med de djur som redan finns på gården.

– Korna avlar jag inte på längre, så de kommer att försvinna på sikt. Det är mest får för tillfället, och jag är genbanksansvarig för Helsinge-får i föreningen Svenska allmogefår. Jag håller ordning på alla ägare, jag är helt enkelt deras ledartacka, säger Ann och skrattar.