– Vi gjorde olika typer av granskningar och de visade tydliga mönster. Pojkar fick mindre beröring och ögonkontakt men mer frihet att röra sig längre bort från gruppen. Flickorna blev mer varnade om de rörde sig bort men blev också tilltalade på ett mer utpräglat känslospråk. Och det ansågs mer problematiskt om en pojke bröt mot könsnormerna än om en flicka gjorde det. Steget från att vara omedveten till medveten om de här strukturerna är avgörande, säger Johanna Lundin, när vi träffas över en kaffe på ett fik i centrala Västerås.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Hon kommer precis från ett uppdrag på Mimer, där hon utbildat arbetssökande i jämställdhet och diskriminering.
Ser det som ett kall
Hon kallar det själv för ett kall. Kanske föddes det någon gång under barndomen. Pappan var präst och drevs av ett starkt rättvisepatos. Som barn var det inget konstigt att alkoholister och narkomaner sov i deras vardagsrum. I perioder gömde de även flyktingar. Människornas utsatthet kom så nära att det inte gick att värja sig. Den sprudlande självklara drivkraften att verka för människors lika värde, har tillsammans med Johanna Lundins skickliga entreprenörskap, lett till aktiebolaget Equalates födelse. Från början var det bara Johanna Lundin i företaget och kunderna bestod huvudsakligen av förskolor. I dag har Johanna Lundin en anställd och tre underkonsulter.
Kundlistan har expanderat till kommuner, landsting, myndigheter, näringslivsorganisationer och utbildningssfär. Kort sagt: Johanna Lundin har möjlighet att förändra strukturer i samhällets innersta maktcentrum.
– Jag använder först och främst lyssnandet som en strategi. Vilka glastak finns? Var ligger motståndet? Många säger att de bemöter alla som individer. Då frågar jag: ”Hur ser det ut?”. Kan de inte svara på den frågan så blir det tydligt att de inte har en strategi och ett medvetet handlande.
Medvetenhet första steget
Equalate tar organisationens jämställdhetsplan, den som kan kännas abstrakt och svår att implementera, ner till ett faktiskt görande. Johanna Lundin kallar det för ”huret”. Hur ska organisationen jobba med jämställdhet? Hur ska traditionella könsroller motverkas? Hur kan organisationen bli jämlik internt och externt? Medvetandegörandet är det första och mest banbrytande steget.
– Jag kan fråga en person som arbetar med resursfördelning: Vad händer med dig om det kommer en vit man från Tekniska högskolan hit och ber om stöd – eller en kvinna med invandrarbakgrund från förorten? Det gäller att skapa reflektion och synliggöra eventuella fördomar som kan hindra människor från att ta del av systemet, säger Johanna Lundin.
Rycka undan skygglapparna
En konkret övning, för att rycka undan skygglapparna, är ”The privilege walk”. Alla deltagare får en lapp med en beskrivning av en karaktär. Sedan ska de ställa sig på en lång rad. Från början har alla samma utgångspunkt. Men när ledaren börjar säga påståenden är det bara de som håller med (utifrån karaktären på lappen) som får kliva ett steg fram. Exempel på påståenden kan vara: ”Jag har aldrig blivit ifrågasatt för mina kläder. Det finns omklädningsrum för mig. Ingen har sett ner på mig för min sexuella läggning.” Resultatet blir ett minisamhälle där de mest priviligierade hamnar längst fram.
– I slutet av övningen frågar jag hur det kändes att kliva fram och hur många som till exempel var vita, hetero och cis. Där finns alltid ett samband. Den som är längst fram ser inte dem som hamnar efter. De blir aldrig ifrågasatta om de till exempel vill ta lån på banken. Mitt arbete blir att motivera den som står längst fram att vända sig om och bjuda in den som har hamnat längst bak, säger hon.
Johanna Lundin berättar om en särskild händelse kopplad till övningen. Hon kom in i en grupp där en person genast stod ut från dem andra. Hen hade armarna i kors och utstrålade motvilja. Det föll sig så att hen fick lappen med karaktären ”Kvinna med invandrarbakgrund från förorten”. I slutet av övningen hade den tuffa attityden runnit av och hen skakade bara på huvudet och sa: ”Jag kunde inte gå fram en enda gång”.
Johanna Lundin arbetar med synliggörandet av en mängd normer. Bland annat heteronormen. I dag är det endast 17 procent som väljer att komma ut på sin arbetsplats. Många utarbetar strategier vid till exempel fikapausen. Hur ska jag undgå frågor om mitt privatliv? Hur ska jag parera homofobiska skämt? Under utbildningen, när dessa frågor lyfts, är det många som väljer att komma ut – där och då.
– Fördomar motverkas av kunskap som i sig är en nyckel för inkludering. Många upplever våra utbildningstillfällen som en ”safe spot” och väljer att komma ut där. Det ska vara en självklarhet på alla arbetsplatser, att det går om en vill, men så är det inte i dag. Eftersom det interna och externa alltid hör ihop bör egentligen alla företag börja med att ställa sig själva frågan: Hur mår vi som jobbar här?
