Men som ung vuxen fick hon reda på att hon och systern stulits från deras mamma.
– Jag har alltid kommit ihåg min mamma och har jättestarka minnen från slummen.
Dagens Nyheter har i dagarna publicerat en stor granskning av internationella adoptioner till Sverige. Där framgår att mängder av adoptioner under decennier inte gått etiskt till. Barn har stulits eller manipulerats från sina föräldrar av organisationer och enskilda personer som tjänat pengar på det.
– Människohandelsbegreppet måste breddas ur ett svenskt perspektiv till att även gälla oetiska adoptioner. I Indien försvinner ett barn var åttonde minut, till slaveri, sexuell exploatering, organstöld eller barnäktenskap, säger Jyothi Svahn.
Dessa barn kommer många gånger från familjer med låg socioekonomisk status.
2012 blev Jyothi Svahn allvarligt sjuk och hamnade på sjukhus med en brusten blindtarm. Det blev en väckarklocka.
– Jag sa till mina svenska föräldrar att jag måste tillbaka till Indien.
Familjen besökte barnhemmet, där de efter att Jyothi hamnat i gräl med föreståndaren till slut fick se dokumentation om hennes och systerns bakgrund. I arkivet fanns uppgifter som saknades i den dokumentation som fanns i Sverige, bland annat uppgifter om föräldrarnas namn.
Hittade pappa och syskonen
Efter besöket på barnhemmet fortsatte Jyothi att leta efter sanningen, dels genom mejlväxling med barnhemmet, dels på Instagram i grupper för adopterade. Tre år senare kontaktades hon av ett produktionsbolag som ville göra tv av hennes sökande och hon återvände till Indien tillsammans med dem.
– Vi besökte barnhemmet, sjukhus och kyrkogårdar.
Jyothi fick vara med i lokal-tv. Efter fem dagar gav tv-teamet upp, men Jyothi fortsatte till sin pappas hemby.
– Jag kände igen bergen så jag visste att vi var på rätt ställe.
Samma kväll fick hon träffa sin farbror.
– Han berättade om min pappa, att han hade tre barn, men två var inte här längre.
Farbrodern sa flickornas namn och berättade att deras pappa hade tagit ledigt från sina två jobb och letat efter dem i sex månader. Men eftersom han saknade foton på dem ville polisen inte göra någon utredning. Pappan gick in i en djup depression och började dricka, enligt farbrodern.
– Det var ett jättekänslosamt ögonblick. Jag fick prata med pappa i telefon och jag kände igen hans röst, berättar hon.
Senare träffades de. Då fick Jyothi även träffa sin bror och en yngre halvsyster. Mamman var inte längre i livet.
Mamman gav sig av
Jyothi Svahns biologiska familj hör till en grupp som har låg status och lever lite utanför det övriga samhället.
Pappan missbrukade alkohol och ville inte att mamman skulle arbeta utanför hemmet. Han misshandlade mamman och de tre barnen.
– Det finns ett stigma mot tjejer, så mamma gav sig av med oss. Hon tänkte nog att hon måste försöka rädda oss, och sig själv.
Storebrodern blev kvar hos pappan.
Mamman fick hjälp med barnpassning av ett kristet konvent, en sorts öppnare kloster, medan hon arbetade.
– Jag minns att hon går till jobbet och sen ser vi henne aldrig igen. Hon ska ju komma tillbaka och ge oss mat.
Jyothi Svahn har fått veta att mamman kom tillbaka men fick höra att ”du har inga barn här som tillhör dig”. Hon kördes bort av polis till slut för att hon återvände och ställde frågor gång på gång.
– Till slut började hon dricka.
Misstro mot löften
Som internationellt adopterad upplever Jyothi Svahn att hon hamnar i en gråzon. Uppfostrad i den svenska kulturen, men med ett rasifierat utseende hör man inte riktigt hemma någonstans.
– Det är väldigt tyst från stora rasifierade sociala medier-konton som får bidrag för att jobba med antirasism och postkoloniala teorier.
Socialministern Lena Hallengrens löfte att se över tidigare adoptioner till Sverige ger hon inte mycket för.
– ”Se över” är inte samma sak som att utreda – och hur ska de kunna utreda? Det kräver samarbete med alla ursprungsländer. Bara i Indien har de olika juridiska system i varje stat. Och var ska resurserna tas?
Jyothi Svahn menar att Sverige har ett stort ansvar för de oetiska adoptionerna på grund av att man gett biståndspengar till kristna organisationer som det konvent som lämnade henne och hennes syster till barnhemmet.
Sökandet efter sanningen har kostat henne mycket pengar och även kostat på psykiskt. Hon har fått diagnosen komplex PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Den psykiska ohälsan är större bland internationellt adopterade, relationerna i adoptivfamiljer blir oftare ansträngda så att barn och föräldrar säger upp kontakten, ensamhet och barnlöshet är vanligare än i resten av befolkningen, berättar Jyothi Svahn.
Hon menar att det är frågor som Lena Hallengren faktiskt kan göra något åt.
– Vi behöver inte ursäkter, vi behöver kompensation.
