För två veckor sedan meddelade IF Metalls ordförande Anders Ferbe att han inte tänker ställa upp för omval. Det innebär att fackförbundet är på jakt efter en ny ordförande.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En av kandidaterna är Marie Nilsson som är nominerad av nästan hälften av lokalavdelningarna.
– Det är roligt och väldigt hedrande. Jag tror att de vill se mig på posten för att jag är en trygg person och för att jag vet hur det är att arbeta inom industrin, säger hon.
Hon började sin fackliga bana när hon som 18-åring började arbeta som driftstekniker i hemstaden Stenungsund. Av en slump hamnade hon i samma skiftlag som fackordföranden, vilket betydde att arbetsdagarna var fulla av diskussioner om rättvisa och lönepolitik. I början var hon lite skeptisk till facket eftersom hon inte hade någon erfarenhet av det hemifrån.
– Men ordföranden gjorde mig nyfiken på facket och jag började reflektera över saker jag aldrig tänkt på tidigare, som att solidarisk lönepolitik inte betydde att alla skulle ha samma lön utan att man skulle få lika betalt för ett likvärdigt jobb, säger hon.
Jobbade länge kvar på golvet
Marie Nilsson började arbeta fackligt på regional nivå och lärde sig allt mer om påverkansarbete och hur man kunde förändra saker till det bättre. Så småningom blev hon ordförande i den regionala avdelningen och 2006 valdes hon in i IF Metalls förbundsstyrelse. Men hon hade länge kvar jobbet som drifttekniker – först 2013 började hon jobba fackligt på heltid i Stockholm.
– Jag jobbade en eller två helger i månaden för att inte komma för långt bort från arbetslivet. Det är nyttigt att komma ner på golvet ibland och att höra vad arbetskamraterna pratar om, säger hon.
Under Marie Nilssons 30 år som fackligt aktiv har förutsättningarna förändrats. Idag har många industriarbetare mer tekniskt kvalificerade jobb vilket gör gränsdragningen mot tjänstemännen svårare. Samtidigt minskar medlemsantalen och de otrygga anställningarna ökar.
– En viktig fråga för mig är att våra medlemmar ska ha trygga anställningar. Jag vill också arbeta med utbildningsfrågor och kompetensutveckling. Våra medlemmar är utsatta för tuff konkurrens, och för att behålla jobben i Sverige måste vi ligga i framkant, säger hon.
En symbolfråga
IF Metall är landets tredje största fackförbund. De organiserar arbetstagare inom alltifrån bilverkstäder till läkemedelsindustrin och har en anslutningsgrad på 78 procent. Var femte medlem är kvinna och Marie Nilsson säger att de arbetat hårt med jämställdhetsfrågan.
– Men det är fortfarande ett mansdominerat förbund. Redan under utbildningen och på min första arbetsplats var det fler män än kvinnor så jag har alltid tillhört de underrepresenterade.
I maj väljer fackförbundet en ny ordförande och Christina Hjalmarsson som är ordförande i Östra Värmland har sagt att det skulle vara "oerhört stort" att ha en kvinna på den posten. Vad tänker du om det?
– Det är klart att det kan ses som en viktig symbolfråga. Men jag tror inte att jag har blivit nominerad till ordförandeskapet för att jag är kvinna utan för att jag har lång erfarenhet och rätt kompetens.