Seher är strax över 40 år och bor tillsammans med sin man och två döttrar i yngre skolåldern. De bor i en lägenhet i nordvästra Stockholm. Ett liknande boende har hon inte råd med om hon blir ensamstående i dag, berättar hon.
– Jag har fundera på det sedan ett par år tillbaka och bostadsfrågan är en av de största anledningarna att jag inte vågar göra något just nu. Min kötid hos bostadsförmedlingen räcker inte till att få en hyresrätt där mina barn går i skolan. Dessutom kan kraven från hyresvärden på årsinkomst vara extremt höga. Om du ska låna på en bank är det samma sak. Man får inte ens söka privatlån på vissa banker med den låga lönen jag har. Jag har dessutom valt att arbeta på 75 procent på grund av att jag blev långtidssjuk efter att jag fick covid. Så nej, jag har inte råd att göra slut i dag.
Det betyder att hon inte ens är närheten av att vara ekonomiskt oberoende trots att hon har ett jobb, har hon räknat ut.
– Och så säger man att Sverige är en av de mest jämställda länderna. Hur då?
Dubbelt så svårt för kvinnor
Rapporten ”Hur jämställd är bostadsmarknaden” genomfördes i april 2021 och visar på samma sak. Andelen kvinnor som inte har råd att bo kvar i sitt område vid en separation är 42 procent medan den siffran är 19 procent bland män, enligt rapporten. Endast en av tio kvinnor tjänar tillräckligt mycket för att klara lönekravet vid ett banklån. Dubbelt så många män klarar det kravet. Väntetiden för att spara ihop till en kontantinsats är 16 år för kvinnor och 14 år för män.
Hur känns det att leva så?
– Jag känner att jag har inte tid och valet att känna så mycket just nu. Situationen är låst för mig för att jag prioriterar barnens bästa. Om jag separerar i dag måste jag hitta minst en trerumslägenhet. Hyrorna ligger på 9 000–10 000 kronor i månaden, även här i området. Det är mer än min halva lön. Det är inte heller lätt att få en hyresrätt här trots flera års kötid eftersom det är många som söker sig till de relativt billiga bostäderna i förorten. Ibland känner jag mig lyckligt lottad för att jag inte lever i en våldsam relation eller något liknande. Men det här är inte det livet jag vill leva.
Vad skulle du vilja göra?
– Ibland tänker jag att jag kanske ska plugga, byta bransch för att skaffa ett jobb med högre lön och ibland känner jag att det är för sent för mig. Man hinner inte ens tänka på sådana saker på de flesta dagarna. Man jobbar hårt, kommer hem trött och har knappt hand om sina egna barn och sen ska man hinna att planera en bättre framtid. Det går inte. Så just nu skulle det vara väldigt väldigt svårt för mig att hinna med ett nästan heltidsarbete, två barn och studier.
Några gånger har Seher försökt att plugga engelska för att klara behörigheten för högskolestudier, men den tuffa vardagen kom i vägen.
– Man tappar hoppet till slut när man tänker och tänker och försöker få sig ur en situation men misslyckas. Jag har tänkt, vänt och vridit mycket på första tiden när jag insåg att jag inte var lycklig. Jag kom fram till att det är hopplöst, en ond spiral som inte går att lösa på grund av mina förutsättningar i livet. Att tänka på det gör mig bara deppig och utmattad. Därför valde jag att acceptera läget.
En annan rädsla som Seher bär på är att en separation skulle förstöra för barnen och deras framtid.
– Vi skulle inte klara oss ekonomiskt med en hyra som är mer än hälften av min lön. Barnens aktiviteter och sommarsemester skulle inte bli av då. Jag får vänta tills de blir större och kan klara sig själva. Då kan jag satsa på en bättre framtid för mig själv.
Seher heter egentligen något annat.
