– Jag tror många skulle bli förvånade över hur tungt och skitigt det är, säger Katrin Hansson.

Men hon gillar att det är omväxlande. Att få röra på sig och vara utomhus är också något hon uppskattar. Tempot är högt och det gäller att hugga i. Djuren ska få mat och aktivering, inhägnader städas, skolbarn och andra besökare informeras. Kanske går en traktor eller något annat arbetsredskap sönder och då måste det fixas. Katrin Hansson ansvarar dessutom för dokumentation och för att svara på frågor från både myndigheter och allmänheten.

Går hem när det är klart

Det är inte ett åtta till fem-jobb, konstaterar Katrin Hansson. Hem går hon först när allt är klart och mycket kan uppstå på en dag. Dessutom turas djurskötarna om att ha jour och vara redo att rycka in om någon förbipasserande skulle höra av sig om något som verkar oroande. Många rapporterar till exempel in att de sett sälar ligga livlösa på botten av sin damm, berättar Katrin Hansson.

– Hellre ringa en gång för mycket, även om vi vet att de förmodligen sover. Men de kommer upp till ytan ungefär var tjugonde minut för luft och sedan simmar de ner igen, säger hon.

Regler har förändrats

Under åren har arbetet förändrats en hel del. Regler och krav för djurhållning har utvecklats och det finns alltid ny forskning att sätta sig in i. Utbildningsverksamheten har också blivit större; numera går en stor del av Katrin Hanssons arbetstid åt till att guida och undervisa, framförallt skolelever.

– I och med att jobbet är så pass brett blir det aldrig långtråkigt. Det är en ständig process, det finns alltid nya rön inom forskning och djurvälfärd. Då kan man inte bara vara stillasittande, säger hon.

”Fåglar kan vara på tårna”

Katrin Hansson umgås inte med alla djuren, framförallt inte de vilda eftersom de är just vilda. Men under åren hon har jobbat här har särskilt en individ gjort ett starkt intryck: pelikanen Pelle.

– Han var 45 år när han gick bort och väldigt speciell. Fåglar kan ofta vara på tårna, men han var avslappad. Han kunde komma och stänga sin näbb runt ens arm och stå och kolla på vad man gjorde.

Ett inslag i arbetsdagen som innebär mer kontakt med djuren är det som kallas för berikning – att djuren ska få utlopp för sina naturliga beteenden i fångenskap. Inne i det fränt doftande pingvinhägnet visar Katrin Hansson ett exempel. När hon stiger in flockas fåglarna runt henne för att få en bit av sillarna hon håller i. När fisken är slut plockar hon fram något oväntat: en burk med såpbubblor.

– Det triggar deras jaktinstinkt, förklarar Katrin Hansson och blåser iväg några bubblor över den lilla dammen medan pingvinerna förväntansfullt spanar på hennes händer efter mer sill.

Fyller en funktion

I Slottsskogens hägn finns både domesticerade djur, som getter och får, och vilda djur, som pingvinerna. Katrin Hansson ser inga problem med att djuren lever i fångenskap. Verksamheten i Slottsskogen fyller en funktion i att bevara olika arter, anser hon. Pingvinerna, av arten Humboldt från Perus och Chiles kuster, är till exempel rödlistade av bevarandeorganisationen IUCN.

– Jag tror inte många vet hur mycket regler vi förhåller oss till. Djuren här mår bra och förökar sig, jag tycker att vi har en god välfärd.

Hon anser också det är viktigt att barn som inte har möjlighet att åka utanför stan och träffa lantdjur kan göra det här.

– Det är viktigt att de också får information och kunskap.