Marianne lever ett tillsynes vanligt familjeliv i villa med ett tjänstemannajobb på en statlig myndighet när hon går med i Vänsterpartiet i maj 2013. Hon vill göra skillnad i det kommande valet.
– Hon sa att hon egentligen befann sig längre ut på vänsterkanten än partiet. Men jag märkte inte av något konstigt.Hon var ganska anonym, säger en tidigare partikamrat.
Under valrörelsen 2014 står Marianne vid valstugan på torget i mellansvensk småstad och värvar väljare utifrån partiets antirasistiska valplattform. Men efter endast ett år i fullmäktige lämnar hon hastigt sin plats.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kvällarna efter jobbet ägnas åt politiska diskussioner på en nya arena: kommentarsfältet på Nordfront.se. Hemsidan är nazistiska Nordiska motståndsrörelsens propagandacentral, och kommentarsfältet är ökänt för att vara fyllt av hat, antisemitism och våldsromantik.
I Nordfronts nätbutik köper hon tio böcker, bland annat ”Dog verkligen sex miljoner?” som är skriven av en medlem det brittiska högerextrema National Front.
Dras in djupare i nazistiska miljön
Under våren 2016 dras Marianne allt djupare in i den nazistiska nätmiljön. I april 2016 skriver hon att ifrågasättandet av Förintelsen är ”den fråga som har öppnat mina ögon för motståndsrörelsen”.
Tre månader senare skriver hon: ”Om någon skulle ha sagt för ett år sedan att jag skulle läsa varje dag på ’nazisternas’ nyhetssida och sympatisera med mycket av det som dom står för så skulle jag absolut inte ha trott att det skulle kunna ske.” Hon kommenterar nästan varje kväll och börjar gradvis anamma nazisternas språkbruk.
Marianne försvarar att en fotbollsspelare med afrikansk bakgrund kallas för gorilla, menar att ”sionisterna” har infiltrerat partierna och kallar vänstern för ett ”folkförrädarparti”. I augusti 2016 mejlar hon ordföranden i Vänsterpartiföreningen om utträde, och drygt en månad senare överväger hon att bli medlem i Nordiska motståndsrörelsen.
En kall novembermorgon kliver hon upp i gryningen och sätter sig på bussen mot Stockholm. Genom snöslasket marscherar hon tillsammans med 600 nazister. Som medelålders kvinna sticker hon ut i gruppen av sammanbitna unga män med svartmålade sköldar. Mellan husväggarna ekar slagordet ”Stoppa invasionen – repatriera”.
Framme på Mynttorget skriker NMR-ledaren Per Öberg ut att ”massinvandringen är orkestrerad av globalisterna”. Senare på kvällen skriver Marianne ”att se filmerna från marschen i efterhand och veta att man själv var med är mäktigt”.
”Normala och skötsamma”
En tidigare partikamrat i Vänsterpartiet blir ”ledsen och uppgiven” när han får höra om Mariannes politiska omsvängning.
– Jag blir också orolig när jag haft en människa så nära inpå mig som valt den vägen.
Vissa kanske kommer hävda hästskoteorin, att extrempositionerna på den politiska skalan möts. Vad säger du om det?
– Vänsterpartiet är ett demokratiskt och socialistiskt parti. Jag har inte sett några tendenser överhuvudtaget till att något skulle flyta ihop, säger vänsterpartisten.
När Dagens ETC når Marianne vill hon inte svara på om hon är medlem eller sympatiserar med Nordiska motståndsrörelsens politik men ser samtidigt inget problem med att stödja organisationen ekonomiskt genom att beställa böcker.
– Böckerna går inte att få tag på någon annanstans, säger hon.
Men flera av böckerna finns på Adlibris och finns tillgängliga på flera bibliotek.
Hon förklarar att hon gick med i marschen för att höra talen. Men alla tal filmades och lades ut på nätet.
– Jag ville se talen live. I alla år har jag hört att det här är ondskefulla människor, men det jag såg där var en massa ungdomar, normala och skötsamma. Men utanför avspärrningar kastade vänstermobben rökbomber.
De hundratals domarna mot motståndsrörelsens medlemmar ger dock en helt annan bild.
– Det är inget jag står bakom, men sådana saker finns i alla partier.
När Nordfront skriver om uppbrända flyktingboenden och det hyllas i kommentarsfältet blir i alla fall jag förbannad.
– Jag håller med. Det finns kommentarer som är vidriga. Det finns också många bra kommentarer. Men jag tar inte ansvar för andras kommentarer.
Men i dina inlägg finns det inte ett enda exempel på när du säger ifrån.
– Varför ska jag göra det?
Så sent som förra veckan kommenterade Marianne en artikel på Nordfront om hur högerextrema sidor stängts ner efter Charlottesville. Hon skriver: ”Förtryck blir ett kvitto på att man är sanningen på spåret.”
