I pentryt kokar hon kaffe och lägger upp krämbullar på ett fat.

– Det är fem år sedan så sorgen börjar plana ut nu, men det är en stor förlust att någon man har levt med så länge går bort.

Typisk kvinnlig pensionär

På flera sätt är Birgitta Ljungqvist en typisk kvinnlig pensionär. Hon var hemma med sina båda barn när de var små, jobbade deltid ett stort antal år och tjänade klart mindre än genomsnittslönen som undersköterska på en ortopedklinik på Akademiska sjukhuset, 23 000 i månaden när hon gick. Jobbet var tungt och långt innan pension kände hon att kroppen var slut efter att ha stöttat upp skadade patienter i många år. 

Det var ett av skälen till att gå. Det andra – och utlösande – var att hennes sonhustru dog och efterlämnade fem barn.

– Vi var i sorg allihop och jag behövde gå in och stötta familjen i det läget. Eftersom jag ändå var sliten i kroppen valde jag att gå i pension före 65, och jag blev utköpt från min tjänst.

– Jag fick också rådet att ta ut en del av min tjänstepension i förtid.  Därför har jag nästan inte kvar något av den i dag.

60 procent av medellönen

Innan hon lämnade sin tjänst fick Birgitta ut ungefär 19 000 efter skatt. Nu är den summan nere på 11 000, mindre än 60 procent av den ursprungliga inkomsten, och så får hon ett bostadstillägg på ytterligare en dryg tusenlapp. 

När hon fattade beslutet levde Kjell fortfarande. Han var visserligen oroad över smärtor, trötthet och problem med andningen, men under flera års tid hade beskeden från vården varit lugnande och ingen läkare hade sett någon anledning att röntga lungorna. När man väl gjorde det fanns ingen räddning – han hade en cancer som hade spritt sig. 

– När han levde hade vi sammantaget en ganska bra ekonomi. Men vi hade inget efterlevandeskydd, så jag fick inte några pengar efter att han hade dött. Nu är det mycket snålare, jag får verkligen tänka mig för. 

Vill bjuda på något ibland

Samtidigt tycker Birgitta att det är viktigt att försöka ta vara på livet och göra det bästa av situationen. Hon är engagerad i flera ideella föreningar, tränar och träffar släkt och vänner. Men ekonomin kan ibland vara ett hinder, särskilt eftersom hon gärna vill bjuda barn och barnbarn på något ibland. 

– Jag tar av pengarna som jag fick in när vi sålde sommarstugan. På så sätt får jag ihop det. Men de tar ju också slut. 

Birgitta är långt ifrån ett ovanligt fall.  Efter pension växer inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor över lag, och en kvarts miljon människor är vad som kallas fattigpensionärer. Åttio procent av dem är kvinnor. 

– Jag har en väninna som knappt har jobbat utanför hemmet alls. Hon får ut garantipension, och kanske något från en privat försäkring också. Men det är nästan lika mycket pengar som jag får. 

– Jag ser också på kollegor som pensionerar sig att det blir väldigt små skillnader. Alla får en väldigt låg nivå, oavsett om de var undersköterskor eller sjuksköterskor när de jobbade. Det verkar ju lite orättvist.