Maria Tiselius helvete började 1988 när hennes 1,5-årige son dog. Maria hade tidigare arbetat som läkarsekreterare och kontorssekreterare och försökte efter ”olyckan” som hon kallar det arbeta som danspedagog. Ångesten var påtaglig, och därefter fick hon dessutom ryggproblem som hon var tvungen att operera. Läkaren sjukskrev henne och i 20 år har hon varit sjukpensionär. Den 13 september blev hon ålderspensionär och fick en chock när hon såg vad hon skulle leva på i fortsättningen.

– När jag tittade över min pension hade jag tänkt att det skulle se ut ungefär som tidigare, med runt 10 000 kronor i månaden, men nu är det 6 200. Det första jag tänkte var ”hur fan ska det här gå?” säger hon.

Har missat hyran två gånger

Så här en månad senare visade sig svaret bli ”inte alls”. Maria Tiselius berättar att hon inte har kunnat betala de två senaste månadshyrorna, för bostadsdelen har fortfarande inte tillkommit till pensionen, så nu lever hon på runt 4 000 kronor i månaden. Hennes son bor hemma hos henne och hjälper till ekonomiskt, men vardagen är tuff.

– Det är ett hårt slag, jag hörde på radion att gränsen för fattigdom gick någonstans vid 10 000 och i och med att jag lidit av ångest blir det här ytterligare en sak som tynger. Jag ser ingen lösning på det här, förutom att börja arbeta igen, man måste ju ha mat, säger hon.

Kan du gå tillbaka till arbetslivet?

– Nu är jag nästan på väg att göra det för att få ihop lite mer pengar. Samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar, i och med att jag har varit hemma i så många år så vet jag inte hur stark jag är. Dessutom ska min rygg kanske opereras en andra gång.

Garantipensionen har Maria Tiselius inte hört talas om, trots flera kontakter med Pensionsmyndigheter. När Dagens ETC ställer frågor om den tänds ett litet hopp, men samtidigt frustration över att ingen informerat henne om de möjligheterna.

– Man tar sig för pannan. Det är lätt att tänka att man har det bra, med tanke på allt som händer i omvärlden, men det känns väldigt jobbigt att inte kunna leva på sin pension. Det är ju många som är i samma situation som jag. Som jag har förstått det blir de rika rikare och de fattiga fattigare. Det här ”Välfärdssverige” är på väg att inte vara det längre. Det tycker jag är lite otäckt.