Hon är nominerad för sitt fackliga hjältedåd

Josefine Krantz är bland annat nominerad för sitt arbete för ett jämställt Målareförbund. Hon har till exempel utsetts till nationell talesperson för förbundets kvinnliga nätverk MIRA och utnämnts till vice ordförande i Europeiska Bygg och Träfederationens kvinnokommitté. I nomineringen beskrivs en förmåga att få med andra i det fackliga arbetet.

– Det känns jättejätteroligt, när jag läser nomineringstexten är det svårt att förstå att det är en själv det handlar om, säger hon.

Viktigt att förstå vad facket gör

Anslutningsgraden bland unga dyster bild för den som tycker att fackligt medlemskap är viktigt. Åtminstone relativt sett. År 1994, då antalet fackanslutna unga inom arbetaryrken var som högst låg den på över 76 procent i åldersgruppen 16-24 år och 86 procent bland unga mellan 25 och 29 år. Sedan dess har siffrorna sjunkit till 37 procent respektive 55 procent år 2015, enligt statistik från LO.

Josefine Krantz säger att det är viktigt att få unga att förstå varför fackligt arbete behövs. Trots att hennes eget fackliga engagemang delvis kommer hemifrån säger hon att det fanns en tid då hon själv inte förstod vad hon skulle med facket till.

– Jag hade de där klassiska argumenten, att det var dyrt och att jag kunde snacka för mig själv och sådär. Men det mina fackliga representanter lyckades med då var att övertala mig att gå lite utbildningar och helt plötsligt fick jag en helt annan bild, dels av facket men också av arbetslivet i stort. Det var egentligen genom det som jag började upptäcka hur mycket vi har att fightas för och de anledningarna har inte blivit mindre i dag, säger hon och beskriver regeringens januariöverrenskommelse med Centern och Liberalerna som en attack mot arbetarrörelsen. Dels på grund av de konkreta förslagen som försämrar arbetsrätten men också principiellt, när politiker lägger sig i parternas förhandlingar.

– Man har länge nu försökt attackera anställningsskyddslagen, Las, vilket innebär att vi kan ha hur fina kollektivavtal som helst, men om arbetsgivaren enligt lag kan börja välja och vraka vem man vill säga upp och nästan göra det godtyckligt så är våra kollektivavtal inte så mycket värda, säger hon.

Kvinnors villkor som slagträ

Josefine Krantzs engagemang har handlat mycket om att lyfta och synliggöra om patriarkala strukturer i arbetslivet, till exempel att kvinnodominerade branscher har mindre trygga kollektivavtal med mer deltid och flexiblare anställningar. Inom sin egen bransch ser hon hur arbetsgivarna använder kvinnors arbetsvillkor i andra yrken för att luckra upp avtalen för målare.

– Vi har en motpart som försöker driva det här som en jämställdhetsfråga men åt fel håll. De vill luckra upp våra arbetstider för att det ska ”passa kvinnor i byggbranschen” och de använder argument som ”om man tittar på kvinnodominerade yrken så ser det ju ut så” och får det att låta som att det är kvinnorna som har bestämt att det det är ett bra sätt att arbeta. Så även om vi inte driver frågan så får vi hela tiden mota bort den för att den inte ska leta sig in i våra kollektivavtal, säger hon.

Vill rikta ilskan där den hör hemma

En viktig strategi för framtiden, för att locka nya medlemmar och behålla dem, beskriver Josefine Krantz som att dels vara ute på arbetsplatserna men också att vrida om fokuset i debatten.

– Tyvärr var det länge sedan debatten handlade om arbetare och kapital. Den har ju nu väldigt länge handlat om att ställa de som stod utanför arbetslivet mot de som arbetar och nu är det väldigt mycket invandringsfrågan som det fokuseras på. Och vi märker att det påverkar våra medlemmar. Vi måste rikta fokus och ilskan där den hör hemma, säger hon.