Från en av de sämsta till en av de bästa. Minst två lärare på alla lektioner har gett bättre arbetsro och högre betyg i Smedshagsskolan i Hässelby.
– Här är alla elever allas barn, säger läraren Anna Sandsjö.
– Vad säger vi till besökare? Ett, två, tre...
– Vi är världens bästa klass, utropar förskoleklasseleverna i kör.
Nu var det inte riktigt det läraren Anna Sandsjö hade tänkt sig att barnen skulle säga, men visst, hon håller med.
Det är måndagsförmiddag i Smedshagsskolan i Hässelby. I förskoleklassen har eleverna delats in i två grupper. Anna Sandsjö letar tillsammans med ett 20-tal barn efter ord som börjar på ”i”. I rummet bredvid jobbar två andra lärare med resten av klassen.
Det är just det här som utmärker Smedshagsskolan. På varje lektion finns minst två lärare som arbetar tillsammans. Det har gjort att skolan har gått från att vara en ”problemskola” med låga betyg och dåligt rykte, till en skola som så många söker sig till att alla inte får plats. Under de senaste fyra åren har skolan varit en av de skolor i landet som har lyft sig mest.
”Behöver nästan aldrig vikarier”
Rektorn Lolitha Nilsson och de biträdande rektorerna Anna Jansson och Anna Lindqvist är övertygade om att tvålärarsystemet är nyckeln till framgång.
– När vi kan dela upp -klassen är det mycket lättare att se till att alla barn får sina behov uppfyllda. Alla elever har kommit olika långt och det gäller för oss att kunna hjälpa dem på rätt sätt, säger Lolitha Nilsson.
– Och eftersom det nu är två lärare behöver vi nästan aldrig ta in vikarier eller ställa in lektioner, säger Anna Jansson.
Arbetsbelastningen har minskat
Smedshagsskolan ligger i Smedshagen, Hässelby Villastads lågstatusområde. 85 procent av skolans elever har utländsk bakgrund, flera är nyanlända i Sverige och många har föräldrar som saknar högre utbildning. Det gör att skolan får mycket pengar i så kallat socioekonomiskt tillägg.
– De pengarna använder vi till att ha två lärare, annars skulle vi aldrig ha råd, säger Anna Jansson.
De utvärderingar som har gjorts av skolans arbete visar att arbetsron och tryggheten har ökat.
– Och kanske viktigast är att arbetsbelastningen för lärarna har minskat, säger Anna Lindqvist.
I media och av politiker får man ofta bilden av att det är väldigt stökigt i skolorna. Att eleverna håller på med sina telefoner i stället för att lyssna på lärarna. Vad tänker ni om det?
– Vi har förstås trivselregler som man ska följa. Men det viktigaste är att eleverna känner trygghet och att klimatet i klassrummen gynnar arbetsron. Då är lärartätheten viktigast. På så sätt finns det också fler vuxna som tar en konflikt om den uppstår, säger Lolitha Nilsson.
”Får mer hjälp”
Tvåläraskapet började införas för sju år sedan då den nya skolbyggnaden stod klar. Eleverna och lärarna som under tio år hade hållit till i baracker kunde flytta in i skolan som hade designats för deras behov. Här är klassrummen stora och till varje klassrum hör två grupprum. Klasserna är dock stora med 40 elever. Men eftersom det alltid finns minst två lärare på lektionerna får ändå eleverna mer hjälp och tid med pedagogen än vad de skulle ha fått om de var 30 elever och en lärare. Niondeklassaren Jeanette Höglund går sitt tredje år här. Hon tycker att hon lär sig bättre här än i sin gamla skola.
– Där var det jättestökigt, man kunde inte koncentrera sig. Här får man hjälp snabbare och man märker att lärarna hjälper varandra. Särskilt bra är det i matten där vi har två nivåer, säger Jeanette Höglund.
Sara Diati i fyran håller med. Hon har haft två lärare sedan hon gick i ettan.
– Jag ser inte att det finns något dåligt med det. Det blir inte så stökigt när vi delar upp oss.
Blir det aldrig stökigt i klassrummet här?
– Jo, man börjar ju prata med varandra när man väntar på att få hjälp. Men det slutar man ju med när läraren hjälper en, säger Jeanette Höglund.
Öppet klimat
Vad tycker då lärarna? Anna Sandsjö i förskoleklassen är nöjd. Hon menar att hon utvecklas mer än när hon har jobbat ensam.
– Den stora skillnaden är att jag alltid har någon att bolla med. Till exempel om jag inte vet hur jag ska hjälpa en elev eller i planeringen av en lektion. Det är jätteskönt att ha ett naturligt samtal om de pedagogiska frågorna hela tiden, säger Anna Sandsjö.
Det skapar också ett öppet klimat mellan lärarna, där det är okej att kritisera och berömma.
– Det jag är bra på kanske min kollega inte är bra på, då kompletterar vi varandra. Vi får också chansen att ta elever som ligger efter – eller före – åt sidan.
Efter att ha jobbat i Smedshagsskolan i tre år är Anna Sandsjö säker:
– Om jag får välja går jag aldrig tillbaka till den traditionella undervisningen. Här är alla barn allas barn, och vi hjälper till oavsett vilken klass de går i.
