I forskningsprojektet undersöks bland annat hur opinionsjournalistiken formar och för vidare rasistiska och främlingsfientliga föreställningar. Slutsatsen är att de två studerade tidningarna, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet, på sina ledarsidor bidrar till legitimering av rasistiska och främlingsfientliga tankegångar. Både Ivar Arpi och Per Gudmundson, då ledarskribenter på Svenska Dagbladet, nämns särskilt.
Det här har fått dem, och flera andra debattörer, att reagera:
– Man lyfter ut oss och namnger oss i en studie som inte är särskilt väl underbyggd, med flera metodologiska brister. Det är rätt hårt att peka ut någon för att normalisera rasism och främlingsfientlighet, men det här blir vi häftade med, säger Ivar Arpi.
Även Per Gudmundson är upprörd. I en ledare på Bulletin där han nu arbetar, skriver han att ”det är ett demokratiskt problem när oppositionella röster och journalister pekas ut som samhällshot av regeringsorgan”. Flera andra lyfter också just detta – att det är den statliga kommittén Delmi som publicerar.
I Dagens Nyheter skriver ledarskribenten Jens Runnberg om att ett regeringsorgan inte ska kartlägga vad som är respektabel och legitim kritik mot den högsta politiska makten. Alice Teodorescu skriver i Expressen att det är oroväckande att ett organ som lyder under justitiedepartementet släpper igenom en produktion som ”brunsmetar och namnger kritiker av regeringens förda politik, i vad som närmast ser ut som ett försök att marginalisera obekväma röster”.
Tidningsutgivarna: ”Oroande”
Thomas Mattsson, tillförordnad vd för Tidningsutgivarna (TU), kallar det häpnadsväckande och oroande att Delmi pekar ut ledarsidorna i Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet som delansvariga för normaliserande av främlingsfientlighet och rasism.
– Den senaste tiden har det kommit en rad utspel och förslag som innebär att det traditonella armslånga avståndet mellan politik och stat å ena sidan, och oberoende medier å andra, minskar. I den kontexten måste Delmi, även om de samarbetar med fristående forskare, vara väldigt noga med vilken forskning man sprider, beskriver och sammanfattar. Det är bra att det forskas om journalistik, men den som vill ifrågasätta grundlagsskyddade medier bör ha på fötterna i form av riktigt underlag, säger han.
Joakim Palme, ordförande för Delmi, tycker att den kritik som riktas mot Delmi är obefogad, att den grundar sig på missförstånd.
– Mycket av diskussionen grundar sig på missuppfattning att det är Delmi som statlig kommitté som skriver rapporterna. Vårt arbetssätt är dock att vi låter forskarna stå för analys, slutsatser och eventuella rekommendationer. Delmi förmedlar forskningsresultat i olika rapporter och andra publikationer, men forskarna väljer själva frågeställning, teori och metod, säger han.
Många är kritiska till att vissa ledarskribenter nämns. Vad finns det för poäng med att göra det?
– Jag har lite svårt att förstå den kritiken. De är personer som sökt offentlighetens ljus genom att underteckna olika artiklar. De nämns som avsändare av en viss text såväl i den så kallade policy brief Delmi publicerat, som i den underliggande vetenskapliga publikationen. De är makthavare på medieområdet och med det kommer att man får räkna med att granskas. Det är inget konstigt att fria forskare kritiskt granskar den fria pressen. Däremot kan de ju ha helt legitima åsikter om att de har blivit misstolkade.
Arpi: ”Utelämnar kontext”
Det har de också. Ivar Arpi vänder sig mot slutsatsen, att hans texter skulle ha bidragit till att normalisera främlingsfientlighet. Men det han kanske vänder sig mot allra mest är metoden forskarna har använt för att komma fram till sina slutsatser. Han är kritisk till hur forskningen är gjord. Bland annat handlar det om underlaget – att bara Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet har valts ut, att antalet granskade texter är för få, att artiklarna valts ut utifrån vissa sökord som gör att de bara omfattar invandringskritiska texter. Kontexten finns inte med, enligt Ivar Arpi.
– Många av texterna som tas upp kommenterar specifika händelser, specifika debatter, men kontexten utelämnas helt och hållet. Man vill skildra en samhällelig diskurs, men även i en kritisk diskursanalys ska du inkludera vad som sker i det kringliggande samhället för att se samspelet mellan det som skrivs och det som görs. Men det är helt exkluderat i den här studien. Utifrån hur studien är gjord är slutsatserna anmärkningsvärda, säger han.
Men är det otänkbart att er opinionsjournalistik bidrar till att normalisera främlingsfientlighet?
– Jag kan inte se att texterna som tas upp gör det. Däremot har den samhälleliga diskursen om invandring och integration förändrats över tid. Jag är absolut ett exempel på det själv. Men det är för att samhället har förändrats väldigt mycket.
Strömbäck: ”Stort problem”
Det finns dock de som tycker att det är uppenbart att opinionsjournalistiken har förändrats. Jesper Strömbäck, professor i journalistik, skriver om debatten kring policy briefen på Twitter, och menar att forskarnas slutsatser inte är särskilt häpnadsväckande:
”Kritik som tidigare framfördes av öppet främlings- och invandringsfientliga har blivit mer mainstream. Det vill säga, den har normaliserats. Vissa tycker att det är bra, själv tycker jag att det är ett stort problem, men själva förändringen kan knappast förnekas.”
I en debattartikel i Göteborgs-Posten skriver han också att det inte är Delmi som bör kritiseras utan TU, för att vara okunniga om den fria forskningens premisser.
Forskaren själv, Mattias Ekman, menar också han att debatten präglas av missuppfattningar och okunskap. Han håller inte med om att han pekar ut någon, och inte heller om kritiken mot forskningsmetoden.
– All forskning har sina begränsningar. Begränsningarna i kvalitativ forskningsdesign är att resultaten inte går att generalisera, slutsatserna som dras handlar bara om den data som ingår i studien. Men syftet var inte att ge en heltäckande bild av all ledarjournalistik om invandring/integration, utan att undersöka ett specifikt fenomen på djupet, skriver han i ett mejl till Dagens ETC.
Thomas Mattsson står ändå fast vid att Delmi bör kritiseras. Han håller med Ivar Arpi om att forskarnas metoder kan ifrågasättas, och han tycker att Delmi har ett ansvar för den forskning de publicerar.
– Det är forskarnas egna slutsatser, men Delmi har skänkt legitimitet och uppmärksamhet genom att vidarebefordra dem. Det här är en expertkommitté som finansieras av regeringen, vars ledamöter tillsatts av regeringen och vars anställningar beslutas av statsråd. Då har man ett större ansvar att kvalitetssäkra det man sprider. Det görs väldigt mycket forskning, men väldigt få får sina åsikter distribuerade av en statlig expertkommitté.
Välkommen att debattera
Joakim Palme tycker att det är sunt att forskningsmetoder ifrågasätts, men säger samtidigt att forskarna ska ha en frihet att välja inte bara sina frågeställningar utan också metoder.
– Det som av forskarsamhället uppfattas som välgrundat når publicering hos Delmi. Men vi censurerar inte forskning för att den ena eller andra makthavaren inte gillar resultaten. De får istället delta i debatten.