BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det finns många olika sätt att nå samma mål. Det handlar om att skapa medvetenhet om att samhället inte är rättvist och det krävs kunskap för att kunna förändra. Som med regnbågsbanden – det var ett sätt att skapa snack i stan. ”Såg ni flaggorna på torget?” Ett sätt att ta ut frågan där alla kan ta del och skapa ett stort konstverk, säger hon.
Feminism, jämlikhet och allas lika värde är hjärtefrågor hon har och Jessica Eriksson väljer projekt utifrån dem. En gemensam nämnare för hennes engagemang och val av samarbeten är, som på torget, just att skapa samtal mellan människor.
– Vi måste prata med varandra för att skapa nya förutsättningar. Det kan vara på tjejfesten, parmiddagen eller i riksdagen. Det är i nya möten som det nya skapas.
Kvinnohistoriskt museum
Ett projekt som har alla de rätta kriterierna är samarbetet med Kvinnohistoriskt museum där Jessica Eriksson varit med och illustrerat bilder till några av de historier som kommit in när utställningen Berättelser i en stad blev till.
– Innan jag fick uppdraget så skickade jag in en berättelse om min farmor, och sedan fick jag möjlighet att illustrera henne. Hon är kvinnan med papiljotter och flygande halsduk som kör motorcykel.
Jessica Eriksson växte upp i Sävar med sin pappa och sin syster. Hennes farmor var också en väldigt viktig person under uppväxten – någon som talade om för henne att hon kunde bli vad hon ville.
– Hon fick mig att tro på mig själv. Min pappa och syster har också alltid backat mig och jag känner en bra support hemifrån.
Ända sedan hon var liten har hon värnat om rättvisa, men i och med gymnasietiden i stan förändrades synen på hur ojämställdhet kan se ut.
– Det blev ett nytt kapitel. Ny skola, nya vänner, en större värld med nya upplevelser och intryck. Jag började reflektera kring hur saker hänger ihop och såg tydligare hur tjejer och killar blev behandlade olika i skolan. De kunde vara stökiga och högljudda och ofta komma undan med det, men om vi brudar var det blev vi snabbare tillsagda, vilket irriterade mig, eftersom vi så sällan tog plats eller levde om. Det var i samband med det jag började skapa och funderade över hur mitt uttryckssätt kunde förmedla kunskap.
I sann Umeåanda kom hon fram till att det hon ville förändra fick hon ta tag i själv.
– Det första är att prata med personer i sin närhet och fråga om de känner samma sak. Ofta får man medhåll och då finns det fler som funderar kring vad man kan göra tillsammans för att förändra. Vi blir starkare av att göra saker ihop.
Staden i sig har öppnat möjligheter att uttrycka sig, synas och utveckla idéer. Vad det egentligen är som gör att Umeå är så tillåtande har Jessica Eriksson lite svårt att definiera.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Alla är kreativa och här finns många start-ups. Det finns möjligheter att utveckla sina idéer och de stannar inte bara vid en tanke utan utvecklas till företag. Här finns en tillgänglighet och bra support.
Staden har också inneburit samarbeten som gett eko över hela Sverige. Som dem med Fatta och Femtastic.
– Ida Östensson och Cleo frågade om jag ville göra omslaget till singeln Fatta. Sedan togs min handstil och blev till Fatta-smycket tillsammans med JohannaN.
Ser vi på den kamp kvinnor fört under 1900-talet så har det bland annat handlat om rösträtt, abortfrågan och barnomsorg. Nu diskuteras kvinnors sexualitet. Varför tror du att den frågan är i fokus?
– Rätten till vår egen kropp borde vara så självklar. Den frågan borde ha kommit först för det sker så fruktansvärda saker i världen. I och med Fatta uppmärksammas det här jättemycket. Cleo har en stor plattform och når väldigt många människor, och Ida hörs i politiken. Att vi tillsammans med JohannaN skapade Fatta-smycket är ett av många sätt att sprida budskapet.
Diskutera feminism och jämställdhet
Folk började se Jessica Eriksson som politisk och många kontaktade henne för att diskutera feminism och jämställdhet.
– När jag växte upp var jag verkligen en idrottstjej, och mina barndomsvänner visste inte att jag hade glöden att vara politisk. Jag fick många nyfikna frågor och många började prata om feminism.
Å ena sidan ses hon som den politiska illustratören från Umeå, men det kan kännas lite tudelat. Samtidigt som hon brinner för dessa frågor så vill hon inte hamna i ett fack.
– Min kreativitet är privat men jag skapar och delar med mig av den. Jag vill vara fri att vara mig själv och välja när jag ska sticka ut hakan. Jag har kanske inte alltid ork, lust eller energi att göra det.
Det finns stunder då kampen för allas lika värde känns hopplös men Jessica Eriksson har hittat sätt att ta sig ur dem.
– Jag kan bli arg, besviken och gråta för orättvisor som händer någon annan, men sedan vänder jag det till kraft att skapa något istället för att det ska få bryta ner mig. Jag vill inte bli kvar i den hopplösa känslan utan väljer att ta mig vidare.
Hon vill tro att det går åt rätt håll – att taktiken att skapa medvetenhet gör att målet nås så småningom.
– Vi pratar och bollen är i rullning, även om det går långsamt. Vi är inte där, men det går framåt. Folk kommer fram till mig och säger att det är härligt att jag lyfter frågan. Jag får direktrespons vilket känns jättebra. Vissa saker får man ha tålamod med, men resultatet visar sig längre fram.
